Hemlösheten är monumental i England och den ser annorlunda ut än i Sverige. I Storbritanniens större städer är det omöjligt att undvika att se den.

Jag såg den i Brighton där jag gick en utbildning under ett par veckor. Brighton är ändå en av de rikare städerna i Storbritannien, men attraherar också många unga människor som flyttar från de nedgångna områdena i norr där industridöden har slagit oerhört hårt.

Dygnet runt är hemlösa, tiggande människor ett starkt inslag i gatubilden. Till skillnad från i Sverige är de ofta mycket unga och har inte ett märkbart etniskt inslag, som till exempel romer från Rumänien och Bulgarien.

Täcker inte mat, hyra, värme

Stuart är 23 år och kommer från Newcastle. Han berättar att han varit i Brighton i ett år och har hela tiden sökt bostad, jobb och bidrag – utan att lyckats.

– Det finns inga nödbostäder eller annat som jag kan få.

I Storbritannien räknar man med att det finns cirka 300 000 hemlösa varav knappt hälften är barn. Motsvarande siffra i Sverige med samma definition är cirka 12 000, med hänsyn till befolkningens storlek skulle de svenska hemlösa vara cirka 80 000 för att motsvara den brittiska nivån.

Grundstenen i det brittiska välfärdssystemet är Universal credit som är en form av ett statligt socialbidrag. Maxsumman för ett par över 25 år är cirka 6 500 kronor i månaden, knappt 5 000 för en person. Barnbidraget är cirka 320 kronor i veckan för det första barnet och 215 kronor för nästkommande barn. 

Det räcker inte långt för att täcka kostnaderna för mat, hyra, värme och alla övriga utgifter. Det finns inga tecken på att bidragens värde kommer att öka i takt med fördyringar och inflation, under de 40 senaste åren har det verkliga värdet av biståndet minskat och är i år nere på det lägsta realvärdet.

Välgörenhetsorganisationen Joseph Rowntree foundation har räknat ut att bidragen till låginkomsthushåll ligger minst 2 000 kronor i månaden under de verkliga kostnaderna.

För att kunna få bidrag måste du dessutom ha en egen adress, vilket ger ett moment 22 för hemlösa. Om du bor på ett tillfälligt boende eller är registrerad på arbetsförmedlingen kan dessa godkännas som hemadresser.

Invecklat och snårigt

Men inte bara bidragen minskar i värde, också lönerna går ner. Jämfört med förra valet 2019 beräknas den reala snittlönen vara cirka fyra procent lägre i år. Samtidigt ökar arbetslösheten och arbetslöshetsbidragen skärs ned.

Genom en stor omorganisation kallas nu arbetslöshetsbidraget Jobseekers allowance (arbetssökares ersättning). Men för att kunna få det måste du i två eller tre år ha betalat in socialförsäkringsavgifter. Bidraget är maximalt 1 150 kronor i veckan under som mest sex månader. Under den tiden måste du lägga ned minst 36 timmar i veckan på att aktivt söka jobb. 

Hela bidragssystemet för Storbritannien är mycket invecklat och snårigt, många har problem att ens ansöka om de möjligheter till bidrag som finns eftersom de inte känner till dem, detta är till och med en icke oförutsedd besparing.

Allt detta gör att antalet människor som tvingas gå till food banks, ett ställe där du kan få matpaket gratis, har exploderat. Idag finns det 2 500 sådana matbanker i Storbritannien, antalet har mer än fördubblats under de senaste fem åren och i år räknar man med att upp mot fem miljoner britter får matpaket, varav över en miljon barn.  

”Vi räknar kalorierna”

Men det är inte bara att gå till en Food Bank om man inte har någon mat. Först måste man få en voucher av någon som kallas en frontline professional – det kan vara en socialarbetare, en läkare eller någon annan från vården. 

Matbankerna är inte bekostade av myndigheterna utan det handlar om privat välgörenhet betald av privatpersoner, företag, lotterier och religiösa organisationer.

Det är förenat med skam för många att ta mot välgörenhet på matbanken. När jag besöker en av de största i centrala Brighton vill ingen prata med mig, jag kan inte ta bilder och inte ens personalen vill berätta.

Föreståndaren för matbanken, Kathy, berättar dock kort om de problem de har:

– Vi får allt svårare att ge våra användare vad de behöver och vill ha. Antalet personer som kommer hit ökar hela tiden och donationerna minskar så vi tvingas att stryka många populära saker och räkna kalorier i stället.

På en hemsida för den största matbanken berättar Aneita om sina känslor när hon för första gången bad om mat:

– Jag kommer ihåg att jag satt i väntrummet tillsammans med min dotter och väntade på att få ett matpaket. Jag höll tillbaka mina tårar och min förtvivlan för att min dotter inte skulle se hur jag mådde. Jag tänkte: ”Hur har jag kommit till detta?”

Aneita arbetade och arbetar fortfarande inom vården men lönen räcker inte.

Miljarder försvann i brexit

I Storbritannien kommer alla pengar till bidrag från den nationella regeringen, de lokala myndigheterna har ingen del av den och är förhindrade att hjälpa sina invånare inom det sociala området.

Lizzie Dean är föra detta borgmästare i Brighton för det Gröna partiet:

– Vår uppgift lokalt är att se till så att grundläggande service som gator, belysning och sophämtning med mera fungerar. Vi har en social fond men den är bara till för akut hjälp, bidragen sköts av den centrala regeringen i London.

Vilket innebär också att det finns en risk för politisk slagsida i bidragen från London.

David Viggers är en Londonbaserad journalist:

– Detta ger en konservativ regering möjligheter att skära ned på bidrag som går till kommuner som kontrolleras av Labour, något som hela tiden används. I allmänhet så skär en Tory-regering också ned bidragen.

Brexit innebar också en kraftig minskning av bidrag till lokala sociala projekt och utbildning. När Storbritannien lämnade EU försvann alla de bidrag som på många ställen var en grundsten i den sociala servicen och inom utbildning. Ungefär halva medlemsavgiften som för Storbritannien var cirka 200 miljarder kronor om året kom tillbaka till landet i form av olika bidrag. Men det som sparats på att inte betala avgiften till EU har inte lagts på sociala projekt i Storbritannien.

Färre kvinnor kan arbeta

Enligt finanstjänsten Bloomberg kostar Brexit ungefär 1 660 miljarder kronor om året för Storbritannien. Dessutom räknar man med att inflationen blev cirka en tredjedel högre i Storbritannien på grund av utträdet ur EU. Uppenbart är att Brexit bidragit mycket till fattigdomen i landet, som i år räknas till cirka 15 miljoner människor och är starkt ökande.

Jämför man Sverige och Storbritannien är medianinkomsten per arbetande ungefär den samma medan arbetslösheten är betydligt lägre i Storbritannien. Men en stor skillnad är att en mycket större del av svenskarna arbetar vilket gör att hushållsinkomsten är betydligt högre i Sverige.

Detta beror i hög grad på att bland annat genom föräldraförsäkringen så arbetar en betydligt större andel av kvinnorna i Sverige än i Storbritannien. I Sverige arbetar över 80 procent av alla kvinnor medan motsvarande siffra för Storbritannien är drygt 70 procent – men av dem arbetar nästan hälften deltid.

Den genomsnittliga kostnaden för heltids förskola eller motsvarande i Storbritannien är cirka 11 500 kronor i månaden medan avgiften är maximerad till cirka 1 600 kronor i månaden i Sverige. 

Den dyra barnomsorgen i Storbritannien gör att många kvinnor sammanslaget inte har råd att arbeta, det kostar för mycket med daghem.

Lovar att sänka skatterna

Inkomstskatterna är också betydligt högra och mindre utjämnande i Storbritannien. 

I Storbritannien ligger skatten på 20 procent för inkomster på max 675 000 kronor om året, 40 procent för inkomster mellan 675 000 och 1 700 000 kronor och 45 procent för inkomster över 1 700 000. Den konservativa regeringen har också lovat att sänka skatterna i alla inkomstlägen, liksom bolagsskatten.

Kolumnisten Owen Jones i Guardian skriver att Storbritannien två gånger utsatts för hårdföra experiment i extrem högerpolitik: 

”Först introducerades nyliberalismen med massprivatiseringar, våldsamt nedskurna skatter, krossandet av fackföreningarna som tillsammans gav en långvarigt låg och ojämnt fördelad tillväxt. Nu kommer steg två: Högerpopulism, rå nationalism, demagogi, kulturkrig och angrepp på migranter kombinerat med skattesänkningar för de rika och stöld från de fattiga.”