Men Bolsonaro lät sig inte påverkas. Visserligen röstade Brasilien i FN:s generalförsamling för den resolution som fördömde invasionen. Men när Brasiliens vicepresident upprepade kritiken fick han en offentlig utskällning av Bolsonaro som förklarade att den enda som hade rätt att tala om utrikespolitiska frågor var han själv. Och han slog fast att Brasilien är neutralt vad gäller kriget, samtidigt som han med all tydlighet visade att hans sympatier ligger hos Putin. Bolsonaro har till och med sagt att kriget är en ”bra möjlighet” för Brasilien.
Brasilien är Rysslands viktigaste handelspartner i Latinamerika och landet exporterar tre gånger så mycket till Brasilien som man importerar. 60 procent av Brasiliens import består av konstgödsel och på senare tid har Bolsonaro lobbat intensivt för att konstgödsel inte ska drabbas av västs sanktioner. Han har också intensifierat kontakterna för att garantera Rysslands stöd för att äntligen kunna sjösätta Brasiliens projekt med en atomdriven ubåt. Ett projekt som pågått länge men som stött på patrull för att USA:s restriktioner har undanhållit avgörande teknologi, men som, av allt att döma, Ryssland nu kommer att stå för. Andra gemensamma projekt som redan pågår har att göra med kärnkraftverk och rymdforskning. Men en ännu viktigare aspekt i de goda relationerna är att Putin vägrat sluta upp i omvärldens kritik av Bolsonaros projekt att ”industrialisera” Amazonas, utan har istället gett det sitt stöd.
Olika syn på pandemin
Men även om det finns viktiga ekonomiska relationer så är det knappast förklaringen till den ovanligt goda personkemin mellan Bolsonaro och Putin. Det har snarare med deras personligheter och värderingar att göra. Bara på en punkt har Bolsonaro och Putin varit oeniga och det handlar om synen på covid-19. Medan Putin vidtagit alla slags skyddåtgärder och håller flera meters avstånd till sina besökare, har Bolsonaro hånat dem som vaccinerar sig, använder munskydd och håller distans. För den brasilianske presidenten är covid-19 bara en liten struntinfluensa. Men inför mötet med Putin fick han vika sig och genomgå rader av tester. Något han gärna gjorde eftersom det var andra, viktigare saker, som band dem samman: Brasilien står på Rysslands sida, sa Bolsonaro i sitt avskedstal till Putin och preciserade:
– Vi enas av vår tro på gud, fäderneslandet, familjen och friheten.
Det kan också uttryckas på ett mer brutalt sätt, som när Bolsonaro för några år slog sig för bröstet och förklarade att ”Jag är kapten i armén. Min specialitet är att döda”. Putin skulle kunna säga ungefär samma sak. Deras tro på gud motsvaras av deras tro på sig själva som utvalda bärare av ett historiskt uppdrag och som därför står över lagar och institutioner och alla slags veliga friheter som den liberala demokratin fjantar för. Båda två gillar att visa upp sig i vad de tror är riktiga machoroller och odlar idéer om allehanda konspirationsteorier som bidrar till att förädla deras historiska uppdrag.
Delar värderingar med vänsterikoner
Men bakom Bolsonaros ord finns också deras gemensamma kamp mot feminism, genderfilosofi, abort och alla slags hbtq-personer. Just det som var grunden för ”the Geneva consensus” som bildades av Donald Trump som en påtryckningsgrupp gentemot FN. Sen Joe Biden efterträdde Trump har USA lämnat gruppen och idag är det Brasilien och Ryssland som är de drivande krafterna.
Många av de som kallas ”den nya högern” i Latinamerika rör sig kring ”the Geneva consensus”, liksom kring det spanska högerpartiet Vox som drivit omfattande kampanjer i Latinamerika kring samma frågor. Där finns figurer som den tidigare presidentkandidaten i Chile José Antonio Kast, det argentinska stjärnskottet Javier Milei och veteraner som Keiko Fujimori. Är det en ödets ironi att samma värderingar delas av vänsterikoner som Daniel Ortega, Nicolás Maduro och Evo Morales?
Behöver hjälp inför valet
Men mycket tyder på att agendan under mötet mellan Bolsonaro och Putin i Moskva också rymde utbyte om digitala strategier för att påverka ett val. Bolsonaro blev president efter en smutsig kampanj på sociala medier, men inför valet om ett halvår då hans motståndare av allt att döma blir Lula da Silva, som idag ligger långt före i opinionsmätningarna, behöver Bolsonaro mer sofistikerade verktyg.
Lula känner Putin sen länge, inte minst via samarbetet inom BRICS (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika). Men även om hans Arbetarparti, PT, liksom en betydande av del av den latinamerikanska vänstern mest mumlat otydligt när det gäller kriget i Ukraina, så har Lula, liksom Chiles Gabriel Boric, i tydliga ordalag fördömt det.
De andra kommer att dela Pablo Nerudas öde i hans ånger över att ha skrivit ”Ode till Stalin”.
