Ulrika Lindahl: Bullerbylinjen har vunnit i S

”Jag inser att det riskerar att kleta ner mig”. Det var rubriken på den intervju med riksdagsledamoten och socialdemokraten Åsa Eriksson som Dagens ETC gjorde tidigare i år. Åsa Eriksson hade då släppt boken ”Farväl till Bullerbyn” som är en uppgörelse med Socialdemokraternas migrationspolitik. Reaktionerna inifrån och utifrån partiet var många. Och många var kritiska. Åsa Eriksson bild av att segregation, gängkriminalitet, skjutningar och utsatta områden orsakats av en för stor invandring fick S att låta som SD, sa de.

Migrationen inte får vara större än integrationen klarar av. Det var Åsa Erikssons återkommande budskap. När Socialdemokraterna nu presenterar sina uppdaterade samhällsanalyser av vad som har gått snett i Sverige är det exakt den formuleringen som dyker upp om och om igen. När Teresa Carvalho presenterar vad som lett fram till den giftcoktail som är gängkriminaliteten säger hon att Sverige haft en invandring som saknar motstycke sett till både omfattning och beskaffenhet samtidigt som samhället dragit sig tillbaka. När Lawen Redar tar upp de slutsatser som hennes arbetsgrupp har kommit fram till om varför samhällsgemenskapen brister, är det en stor invandring som hon nämner först. Hon pekar på att det i vissa av de utsatta områdena har mer än två tredjedelar av de boende utländsk bakgrund. Och hon upprepar att migrationen inte legat i partiet med integrationens kapacitet.