Ingrid Gustafsson Nordin: Beyoncé tvingar countryns fans att lyssna efter revolutionen

En av årets stora musikhändelser var att Beyoncé släppte ett countryalbum vilket genererade massiva diskussioner där Beyoncé kritiserades för att inte vara äkta country. Skivan mottogs väl men fick, något symptomatiskt, inte en enda nominering vid countryns motsvarighet till Grammys, CMA, nu i september. Trots att det råder ”countryfeber” har uppmärksamheten kring Beyoncés ”Cowboy Carter” handlat väldigt mycket om Beyoncé och väldigt lite om country. Lätt hänt, Beyoncé är ett slags fenomen i sig. Men nu när dammet lagt sig syns också tydligt hur vi i Sverige passerade förbi den mest brännande frågan som hela tiden varit kärnan i diskussionerna kring huruvida Beyoncé är country eller ej: Beyoncé är svart och det komplicerar hennes relation till countryn. Och ”Cowboy Carter” har också en tydlig avsiktsförklaring, Beyoncé vill göra upp med countrymusikens rasifierade historia, hon ifrågasätter vem som kan kalla sig country och på vilka grunder. 

I och med att countryn inte analyserats ordentligt vet vi bara att countryn ofta avfärdas som vit musik – för och av vita människor. Men varför anses countryn vara vit musik?