Intervju.

2017-06-17 15:00
  • Bild: Petr David Josek/AP/TT
  • Yanis Varoufakis är en av de drivande  krafterna bakom den europeiska demokrati-rörelsen DiEM25 som vill demokratisera EU. Bild: Alessandra Tarantino/AP/TT
    Yanis Varoufakis är en av de drivande krafterna bakom den europeiska demokrati-rörelsen DiEM25 som vill demokratisera EU.
  • Brexit hade inget med EU att göra, menar Yanis Varoufakis. Det var ett uppror mot etablissemanget. Bild: Thanassis Stavrakis/AP/TT
    Brexit hade inget med EU att göra, menar Yanis Varoufakis. Det var ett uppror mot etablissemanget.
  • ”Jag tillägnar hela mitt liv, all min energi, och alla mina aktiviteter nu åt vad vi kallar DiEM25.” Bild: Virginia Mayo/AP/TT
    ”Jag tillägnar hela mitt liv, all min energi, och alla mina aktiviteter nu åt vad vi kallar DiEM25.”

Yanis Varoufakis: ”Etablissemanget och nationalisterna gynnar varandra”

Greklands tidigare finansminister om hur ett demokratiskt Europa kan byggas i ett post-Brexit landskap.

Greklands tidigare finansminister, nationalekonomen Yanis Varoufakis, satte sig ned med Doug Henwood för ett samtal om sina nya politiska mål, den internationella extremhögern och Europas återhämtning.

Doug Henwood:

Senast vi pratade var i november 2014. Den europeiska tillväxten låg på, jag vet inte, en till en och en halv procent. Den grekiska ekonomin var glad om den hade ett kvartal på noll procent. Vi ser ut att vara på ungefär samma plats som för två år sen, eller?

– Hur skulle vi kunna vänta oss något annat, när vi fortsätter göra exakt samma sak i Europa?


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


De lovade att saker skulle lösa sig, men de löser sig inte.

– Ja, men dessa löften underminerades av det stora engagemanget i att fortsätta göra exakt samma sak. Vad de än har gjort har det varit i elfte timmen, som svar på en pågående kris som de var ansvariga för. Det var aldrig ett försök att dämpa krisen, förekomma dess effekter, och göra något åt orsakerna snarare än symptomen.

Finns det några tecken på återhämtning?

– Det finns en sorts cyklisk återhämtning. Men den är väldigt ljummen, den är svag. Den ekonomiska cykeln borde vid det här laget se en signifikant återhämtning, men unionens arkitektur, uppskjutandet av insatser och att man håller fast vid en misslyckad politik, håller tillbaka tillväxten. Om du ser på länder som Spanien, till exempel, finns en blygsam tillväxt. Till och med lite inflation. Även i Tyskland har vi gått ifrån förra årets deflationsläge, men ändå är det fortfarande försiktigt. I Spanien bygger utvecklingen på kreditexpansion, detta i ett land som drabbats av en kreditbubbla och fortfarande jobbar med arvet efter den bubblans implosion. Investeringarna i samhällsnyttigheter är löjligt låga. Vi slösar bort uppgången i den ekonomiska cykeln genom eurozonens politiska misslyckande.

Finns det någon uppdelning mellan EU:s kärna och periferi, eller är båda fast i gyttjan?

– Båda är fast i gyttjan, men på olika sätt. I Italien är krisen tydligt manifesterad och lätt för alla att se. Vi har ett totalt havererat banksystem, en statsskuld som är ohållbar, trots att Europeiska centralbanken köper tiotals miljarder av den hela tiden.

– I länder som Tyskland har du pensionsfonder som krossats av deflatoriska krafter som släppts ös av samma process. Faktum är att medan penningpolitiska instanser, särskilt den Europeiska centralbanken, har lyckas injicera tillräckligt med kortison i den europeiska patienten för att denne ska se stabil ut, blir Europa under huden, i fundamenten till den riktiga ekonomin, allt mer obalanserad. Centrifugalkrafterna verkar på katastrofala sätt.

Hur är det med den europeiska versionen av kvantitativa lättnader. (Att köpa statsobligationer i och obligationer i den privata sektorn för att få in pengar i ekonomin. reds. anm.) Har det haft någon positiv effekt alls?

– Det är kortisonet jag talade om. Det skulle inte finnas någon eurozon att tala om, om det inte var för de kvantitativa lättnaderna, men det är intressant att jämföra och kontrastera QE i Europa med hur det används i USA eller Japan, eller till och med Storbritannien. I Europa går QE på tvärs mot Europeiska centralbankens regelverk. Centralbanken är inte tillåten att vara ”lender of last resort” (att centralbanker ger nödkrediter åt krisande banker. reds. anm.). Den tillåts inte allt det en centralbank brukar tillåtas.

– Mario Draghi, centralbankschef på ECB, manglades verkligen innan han tilläts implementera kvantitativa lättnader. Han var tvungen att lova att köpa mycket mer tysk skuld än italiensk eller spansk. Han var tvungen att köpa upp skulder i proportion till hur stora medlemsländernas ekonomier var, vilket är absurt. För varje euro av italiensk skuld han köpte var han tvungen att köpa två euros tysk skuld, vilket han förstås inte borde, då Tyskland inte är i samma deflatoriska tillstånd som Italien. För att stabilisera Italien måste han krossa pensionsfonderna och de mindre bankerna i Tyskland. Det skapar förstås en backlash i Tyskland för ECB:s insatser, vilka utarbetats för att hålla Italien kvar i eurozonen.

Hur går det för de tyska bankerna? Klarar de sig fortfarande?

– De klarar sig endast på grund av den tyska statens indirekta garanti. Som du vet är Deutsche Bank djupt insolvent. Deutsche Banks tillgångar består av oreglerade tillgångar till noll marknadsvärde. USA:s beslut nyligen att bötfälla Deutsche Bank reducerade dess kapital till ett litet företags nivå, trots att det är Europas största bank. Den har summor på flera gånger den tyska ekonomin, men i form av fordringar och inte tillgångar, och därför är det enda som håller den upp är marknadens förtroende i att tyska skattebetalare backar upp Deutsche bank.

Har tyska skattebetalare tillräckliga medel att stötta upp Deutsche bank?

– Tyska skattebetalare kan inte stötta Deutsche bank om banken sattes på prov av tillsynsmyndigheterna. Vad skattebetalarna kan göra är att stötta en kortsiktig återfinansiering av dåliga tillgångar. Så länge tillsynsmyndigheterna inte kräver en ordentlig revision av Deutsche bank kan skattebetalarna förlänga bankens insolvens genom att låta den fortsätta handla.

– Tillsynsmyndigheter kontrollerar effektivt spelet och de kan låta Deutsche bank fortsätta handla som den gör väldigt länge. Det finns förstås en politisk bomb begraven här. Medan detta händer med Deutsche bank i Tyskland granskas likartat insolventa banker i Italien, och Rom pressas att förflytta bankernas skulder till de svagaste skattebetalarnas axlar. Det här är anledningen till en populistisk backlash mot EU och eurozonen. I Italien stödjer endast ett parti det italienska medlemskapet och det partiet har just splittrats. 

Det här förhållningssättet till bankproblemen låter mycket som savings and loans-skandalen på 80-talet, fast mycket, mycket större. Ser någon till dessa föregångare eller försöker man bara klara dagen?

– Det här är savings and loans-krisen på en större skala och med en stor skillnad mellan USA och Europa. Den första skillnaden är att USA hade en federal regering som kunde genomföra ett federalt krispaket. Du har en federal bank som har kapaciteten att effektivt överföra dåliga förluster till sin balans. Den Europeiska centralbanken får inte göra det. För att låta D-marken i princip bli euron, införde den tyska centralbanken det kravet: den nya centralbanken, Bundesbank utsträckt till hela Europa, skulle inte användas som avstjälpningsplats för dåliga skulder och tillgångar från röset – de italienska och grekiska bankerna och regeringarna, och så vidare. Men nu har detta blivit ett problem även för Tyskland, när centralbanken de skapade inte kan komma till Deutsche banks räddning. Samtidigt har vi ingen federal regering som kan göra det USA gjorde efter savings and loans-skandalen.

Läs vidare på nästa sida: Den sittande maktens rena egenintresse

Yanis Varoufakis

Yrke: Nationalekonom.

Aktuell: En av de drivande krafterna bakom den europeiska demokratirörelsen DiEM25, som vill demokratisera EU, bygga allianser på europeisk nivå och stabilisera den europeiska ekonomin. DIEM25 meddelade i slutet av maj att de avser att starta Europas första transnationella politiska parti  inför EU-parlamentsvalet 2019.

Läs mer på diem25.org.

Ålder: 56.

Bakgrund: Var finansminister i Grekland för Syriza, mellan januari, 2015 och september, 2015, då han avgick. Ledde förhandlingarna med trojkan om Greklands nödlån. 

Senaste bok: ”Adults in the room: My battle with Europe’s deep establishment” (2017), .