Utrikes.

2017-04-13 06:21
  • President Erdogan samlade hundratusentals anhängare i en kraftuppvisning den 8 april, i Istanbul. Bild: Joakim Medin
    President Erdogan samlade hundratusentals anhängare i en kraftuppvisning den 8 april, i Istanbul.
  • Parlamentsledamoten Oguz Kaan Salici från CHP anser att hans parti inte kunnat bedriva en motkampanj under rättvisa villkor.
    Parlamentsledamoten Oguz Kaan Salici från CHP anser att hans parti inte kunnat bedriva en motkampanj under rättvisa villkor.
  • Aleviter är en av flera grupper i Turkiet som känt sig hotade av Erdogans såväl politiska som ideologiska agenda.
    Aleviter är en av flera grupper i Turkiet som känt sig hotade av Erdogans såväl politiska som ideologiska agenda.
  •  Trots kritiken från både omvärld och människorätts­organisationer har Erdogan fortfarande ett folkligt stöd för sin politik och sina planer.
    Trots kritiken från både omvärld och människorätts­organisationer har Erdogan fortfarande ett folkligt stöd för sin politik och sina planer.

Rädsla och avsky inför turkisk folkomröstning

På söndag genomför Turkiet sin folkomröstning om landet ska övergå till ett presidentsystem och ge den auktoritäre presidenten Erdogans närmast oinskränkt makt. Entusiasm eller stark oro sprider sig hos befolkningen, beroende på vilket läger man tillhör.

Efter tre poliskontroller släpps vi slutligen in till Ja-kampanjens jättelika manifestation i stadsdelen Yenikapi i västra Istanbul. Innanför avspärrningarna finns ett hav med hundratusentals människor. 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Många viftar med röda nationalflaggor eller kampanjflaggor med ett JA skrivet på. Alla har kommit hit för att visa stöd till president Recep Tayyip Erdogans folkomröstning på söndag. Turkarna ska ta ställning till förändring av konstitutionen och införandet av ett presidentsystem – så att Erdogan kan fortsätta styra.

Hans ansikte syns överallt på plakat, halsdukar och t-shirtar. På scenen sjunger en man en hyllningssång till både den kämpande turkiska nationen och landets president. ”Vår kärlek smälter ögon, Erdogan! Mörkret tycker inte om oss, Erdogan!” Plötsligt dyker en stor helikopter upp på himlen. Publiken går i extas och jag piskas i huvudet när kortvuxna kvinnor skriker och vevar sina flaggor, men inte högt nog. 

När Erdogan i egen person går ut på scenen talar han om hotet från terroristerna. Islamiska staten, kurdiska PKK-gerillan och den religiösa Gulënrörelsen eller ”FETÖ”, som anklagas för fjolårets kuppförsök. Alla tre har störtat Turkiet ner i instabilitet, våld och stor oro. Men utvecklingen kan vändas och terroristerna besegras, om landet bara får en starkare ledare. På samma sätt skulle ett ja till presidentsystemet leda till en stabil och mycket bättre ekonomi, med många nya miljarder i kassan, förklarar Erdogan. 

– Om vår ledare blir starkare kommer hela Turkiet också att bli starkare. Vi har haft stora problem i flera år nu. Erdogan vet hur problemen ska hanteras men Turkiet har en byråkrati som bromsar upp hans lösningar, säger en ung man som heter Ahmet.

Med en starkare ledare skulle landet också kunna försvara sig bättre i det oroliga Mellanöstern, tror Ahmet. Men västerländska medier har missuppfattat eller medvetet förvrängt vad folkomröstningen går ut på, för att svartmåla presidenten.

– Omvärlden borde tvärtom ge sitt stöd åt oss, när vi försöker undvika att Turkiet går samma väg som Irak och Syrien, menar Ahmet.

Makten koncentreras

Regeringen har lyft fram idel positiva sidor med sitt reformförslag och en maktkoncentration i presidentens händer. Trygghet, effektivitet och en storartad framtid, det är de viktigaste löftena som gör att en hel massa människor i Turkiet står bakom Erdogans planer. Men där finns även en annan orsak: religionen. Erdogans parti AKP är sunniislamistiskt och finner idag främst stöd av den konservativa, religiösa väljarbasen. I folkhavet i Yenikapi finns det en ovanligt hög koncentration av kvinnor och även småflickor med heltäckande, svart niqab. Ett flertal har knutit svarta pannband runt huvudet med shahada, den muslimska trosbekännelsen, på arabiska. Ett ja till presidentsystemet ses som en garant för att regeringen kommer fortsätta med den islamistiska politik de både hyllats och kritiserats för.

Fruktar islamismen

Dagen efter träffar jag ett annat religiöst sällskap, i östra Istanbul, som fruktar just dessa islamistiska inslag. Det är söndag och turkiska aleviter har samlats i ett kultur-religiöst center för att be och äta tillsammans. Aleviterna är en minoritet som länge varit utsatta i det sunnidominerade Turkiet. Precis när jag anländer avslutar de en diskussion om hur många känner att de vill lämna landet i fall det blir ett ja i söndagens omröstning.

– Vi ser inte någon framtid här. Folk är rädda. Det kommer att bli kaos om vi röstar ja, men också kaos om vi röstar nej, säger en ung kvinna, som själv har turen att strax ge sig av till ett års arbete i USA.

Många aleviter stödjer det socialdemokratiska och sekulära partiet CHP, vars partiledare Kiliçdaroglu själv är alevit. CHP var tidigare statsbärande och är idag Turkiets största oppositionsparti. De har länge anklagat Erdogan för att islamisera landet och rulla tillbaka sekulära principer. Man deltog ändå först i blocköverskridande framtidssamtal med AKP och det högerextrema nationalistpartiet MHP efter kuppförsöket i fjol, men lämnade samtalen i protest mot Erdogans presidentsystemsplaner.

– Sedan 2010 har Turkiet gått åt ett allt mer auktoritärt håll, där AKP velat kontrollera rubbet. I en normal demokrati finns det maktdelning, men nu för tiden styr AKP domare och rättsväsendet, och de har sedan 15 år en absolut majoritet i parlamentet. Nu vill de ha en ny konstitution för att kunna legitimera denna makt, säger Oguz Kaan Salici, en av flera CHP-parlamentsledamöter som också kommit till aleviternas center idag.

”Skapa auktoritär regim”

Han förkastar Erdogans taktik att hänvisar till landets instabilitet, för att genomföra sina egna maktplaner. Oron i landet, terrordåden, kuppförsöket, den krackelerande ekonomin samt de mycket spända utrikespolitiska relationerna är fenomen som alla uppstått under Erdogans eget styre.

– Och vilket parti har ensamt haft regeringsmakten under de senaste 15 åren? Vilket parti har styrt Istanbul och Ankara i över 20 år? Vilken politik förhindrades de att utföra då, på grund av att det fanns ett parlamentariskt system i vägen? Ingen alls.

Det nu liggande regeringsförslaget leder till en kraftig maktcentralisering hos presidentämbetet. Enligt Oguz Kaan Salici lär det skapa en auktoritär regim som påminner om de central-asiatiska länderna och vissa afrikanska länder. Och problemet stannar inte vid Erdogan – han kan dö i en hjärtinfarkt imorgon. Problemet är att systemet i sig ger för mycket makt åt en enda individ, oavsett från vilket parti presidenten skulle komma.

CHP anser sig inte ha fått kampanja under rättvisa villkor inför folkomröstningen. Flaggor, banderoller och skyltar från AKP:s ja-kampanj syns överallt i hela Istanbul och har fått företräde på gatorna, på bekostnad av banderoller från CHP:s nej-kampanj. Privatägda reklampelare och vägskyltar har i de allra flesta fall också upplåtits åt ja-kampanjen, antingen genom att det rika AKP erbjudit störst arvode eller genom förtäckta hot. Eftersom nästan bara AKP-vänliga medier återstår i landet efter regeringens många nedstängningar syns nej-rösten knappt där heller.

En annan parlamentariker från CHP som besöker aleviternas center är säker på att nej-sidan trots allt kommer vinna på söndag. Oguz Kaan Salici vill inte vara just så självsäker.

– Om det blir ett ja, kommer det bli ett äventyr för Turkiet. Ingen vet vad vi kan vänta oss. Blir det istället ett nej kommer det bli en första, liten förstärkning av de demokratiska institutionerna i det här landet, på ett bra tag.

Mer makt till presidenten

President Erdogan och AKP-regeringen har i flera år talat om behovet av ett presidentsystem. Enligt det nu liggande föreslaget, i samarbete med det högerextrema nationalistpartiet MHP, ska de 18 huvudartiklarna i landets konstitution skrivas om. Huvuddragen i förändringarna går ut på att ersätta Turkiets nuvarande parlamentariska system med ett presidentsystem. Premiärministerämbetet ska helt avskaffas, makten centraliseras hos presidenten som får lov att utse eller sparka ministrar, myndighetschefer och viktiga domare. Presidenten får utfärda undantagstillstånd i landet och styra via dekret. Samtidigt försvagas parlamentets makt och dess ledamöter får begränsade möjligheter att ställa frågor till och granska presidenten. 

Regeringen har motiverat behovet av ett presidentstyre med att Turkiet länge haft bristande kontrollfunktioner i det parlamentariska systemet. Man vill undvika de skakiga koalitionsregeringar landet såg förr och menar att snabbare och bättre politiska beslut för landet kan tas ifall mindre byråkrati och kontrollfunktioner hindrar makthavarna. Erdogan blev premiärminister 2003, president 2014 och kommer med det nya systemet kunna fortsätta vara president ända fram till 2029.