Utrikes.

2017-12-01 14:00
”Golden Bridge of Silk Road” utanför National Convention Center i Peking. I maj hölls ett internationellt möte om Kinas planer på enorma satsningar på infrastruktur för att binda samman Europa och Asien.  Bild: Andy Wong/AP/TT
”Golden Bridge of Silk Road” utanför National Convention Center i Peking. I maj hölls ett internationellt möte om Kinas planer på enorma satsningar på infrastruktur för att binda samman Europa och Asien. 

Kina stärker greppet om världsekonomin

I början av decenniet tog Kina över andraplatsen över världens största nationella ekonomier från Japan, och den ökande rivaliteten med det enda landet med en större ekonomi, USA, har varit en av de stora världspolitiska berättelserna sedan dess. Är Kinas infrastrukturinitiativ ”One Belt One Road”, en snabbfil till ökad ekonomisk och politisk makt?

Kinas uppsegling som ett globalt produktionsdrivhus är vida känt, men nu rullas dess mest ambitiösa och målmedvetna ekonomiska satsning ut: One belt, one road, på svenska ofta kallat ”Sidenvägen”. Sidenvägen (också känt som Obor eller Belt and Road initiative, BRI) är ett projekt som etablerar nya infrastrukturvägar över land och till havs för att underlätta kinesisk import och export i världen via Sydostasien, södra Asien, Afrika och Europa. Sidenvägen är tänkt att skapa ett nätverk av vägar, järnvägar, hamnar och annat för att länka ihop handeln inom 68 länder.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Lösa Kinas överkapacitet

Megaprojektet har en mängd ekonomiska syften. Det kommer strömlinjeforma importen av råvaror till Kina, och transportera dem till industriella centrum. Ett annat viktigt syfte med Obor är att förhoppningen att den ska lösa Kinas överkapacitet av tunga industrivaror, såsom järn, stål, aluminium, cement och glas. Kinas uppgång som ekonomiskt drivhus har lett till en snabb ekonomisk expansion, påeldad av produktionen av konsumtionsvaror till utländska marknader – och i samband med den processen urbaniserades landet spektakulärt. När den globala ekonomiska krisen 2008-2009 skapade ett kraftigt fall i utländsk efterfrågan riktades ekonomin inåt i ett försök att absorbera utbudet på inrikesmarknaden, genom massiva statliga utgifter.

De kinesiska ”spökstäderna”

Denna dynamik skapade en byggboom i Kina av proportioner som är så stora att de är svåra att uppskatta. Mellan 2011 och 2013 använde exempelvis Kina mer cement än USA gjorde under hela 1900-talet. Byggboomen var tänkt att skapa bostäder och service för miljoner av människor som flyttade till städerna, men innebar också överproduktion av byggmaterial och överflöd typisk för den kapitalistiska cykeln av tillväxt och kris, varhelst i världen, men på en större skala. Överflödet blev dramatiskt förkroppsligat av Kinas ”spökstäder” – nybyggda stads- eller förortsområden med få eller inga invånare.

Ett mål med sidenvägen är att säkra vägen till utländska marknader för varor som inrikesmarknaden inte kan absorbera. Byggandet av sidenvägens infrastruktur är i sig även den tänkt att ta hand om en del av över­kapaciteten. När infrastrukturen är på plats ska, enligt planen, ”utvecklingsprojekt” i Sydost­asiens växande ekonomier fortsätta importera Kinas varor.

Kinas växande anspråk

Medan sidenvägen har stora effekter på den kinesiska ekonomin och världsekonomin är det inte enbart ett ekonomiskt initiativ. Projektet är det senaste steget i Kinas ambitioner att spela en större roll i världspolitiken. Sidenvägen tar på det hela taget Kinas växande anspråk på världsarenan – och rivaliteteten med USA – ett steg längre. Tidigare kinesiska initiativ, som AIIB och Shanghai Cooperation Organization bjöd inte in amerikansk inblandning och var menade som motkrafter till USA-ledda ekonomiska initiativ som exkluderade Kina. Men dessa projekt var regionala i sin omfattning. Sidenvägen har global omfattning, utvecklar nya handelsnätverks som sträcker sig över regioner och kontinenter – och utelämnar USA på ett iögonfallande sätt.

Texten är kortad. Den är tidigare publicerad i The Socialist Worker.  Läs hela analysen i nyhetsmagasinet ETC:s stora special­nummer om Kina.