BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Meena hade arbetat som tolk på den svenska militärbasen några kilometer från hemmet. Men att som afghansk kvinna arbeta för en utländsk militärmakt var riskfyllt, och dessutom utsattes Meena för sexuella trakasserier av kollegorna inne på basen. En tidigare hemligstämplad utredning visar att Försvarsmakten kände till trakasserierna minst tre månader före självmordet. Men Meena gav upp hoppet, sa upp sig och en tid senare tog hon sitt liv.
Det som gör Meenas död särskilt graverande är sammanhanget. Det var i hennes och andra afghanska kvinnors namn som Sverige och USA krigade i Afghanistan. I oktober 2001 invaderades Afghanistan, och en månad senare tog presidentfrun Laura Bush tillfälligt över makens återkommande radiotal. Hon sa:
– Tack vare våra militära framgångar i stora delar av Afghanistan är kvinnor nu inte längre fångar i sina egna hem.
Högt tonläge i debatten
Efter talet började invasionen kläs om till ett feministiskt fredsprojekt. Den svenska debatten följde samma retoriska linje under alla år och nådde peak känslostorm strax före valet 2010. I SVT:s Agenda debatterade dåvarande utrikesminister Carl Bildt (M) de rödgrönas förslag att avveckla insatsen.
– Kan han se Afghanistans kvinnor i ögonen med ett sådant här besked, sa Carl Bildt till motdebattören Jan Eliasson (S).
Debatten i riksdagen hade mycket lite med den faktiska utvecklingen i landet att göra, säger vänsterpartisten Hans Linde.
– Varje gång vi försökte diskutera tillbakadragandet fick vi höra brandtal om att afghanska flickor måste få gå i skolan, säger riksdagsledamoten Hans Linde.
Det första feministiska kriget födde en genusmedveten militär. Försvarsmaktens genusomvandling inleddes i Afghanistaninsatsen under 2006, samma år som Meena arbetade på den svenska basen. Regeringen gav Försvarsmakten i uppdrag att genomföra FN:s säkerhetsresolution 1325. I FN-sammanhang var det ett radikalt fredsdokument för att öka kvinnors deltagande i fredsarbetet. Men i den svenska tolkningen ledde resolutionen till fler kvinnliga soldater. Och enligt denna syn var ”kvinnliga tolkar en förutsättning för att genomföra resolutionen”, skriver Försvarets forskningsinstitut (FOI).
Mitt i denna process befann sig Meena som arbetade med kronjuvelen i genussatsningen. Hon tolkade åt en grupp kvinnliga soldater kallad MOT Juliette, en förkortning för Military Observation Team. Gruppen hårdlanserades i tidningsartiklar och används än i dag som affischnamn i genusfrågor. Men det var inte bara ett PR-projekt. Tillsammans med tolken Meena fick de kontakt med den kvinnliga delen av befolkningen, vilket var bra för underrättelseinhämtningen och stöttade operationerna.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Trots de formellt höga jämställdhetsambitionerna var verkligheten ute i fält en helt annan, berättar Agnes som var militärtolk på den svenska militärbasen i norra Afghanistan under 2010. Hon upplevde hur idealen krockade med en mansdominerad verklighet, framför allt innanför basens murar.
– Jag fattar inte varför vissa svenska killar blev talibaner när de åkte till Afghanistan.
En av hennes kvinnliga kollegor fick höra av sin chef att hon ”borde umgås med cheferna på fritiden och inte soldaterna, för annars sprids det rykten och du måste tänka på din heder”.
– Om jag umgicks med någon kille på tu man hand kunde jag vara helt säker på att det skulle spridas rykten om att vi hade legat med varandra.
Agnes upplevelser är långt ifrån unika. Ryktesspridning räknas som trakasserier enligt Försvarsmaktens interna dokument. 36 procent av de kvinnliga officerarna har utsatts för sexuella trakasserier, enligt Försvarshögskolans senaste studie från 2005.
När Agnes en kväll joggade inne på den svenska militärbasen träffade hon en grupp av tio amerikanska soldater som var på besök. En av dem fällde en kommentar om att hon ”hade väldigt tighta kläder”. Stämningen blev hotfull och en annan i gruppen rådde henne att lämna platsen.
– Jag började backa undan, skrattade och sprang därifrån. I efterhand tänkte jag att de hade kanske våldtagit mig om inte deras plutonchef varit med, säger hon.
Men cheferna gjorde mycket lite för att motverka machokulturen inne på basen. Agnes berättade för sina chefer att hon blivit illa behandlad men intresset var väldigt svalt. Hon var den enda som tog initiativ till att söka kontakt med afghanska kvinnor och det förlöjligades av cheferna.
– Men i slutet av insatsen kom samma chef och undrade om jag hade skrivit någon rapport eftersom vi behövde redovisa att vi ”hade gjort gendergrejer”.
Sexismen inom den svenska styrkan har inte undersökts i Afghanistanutredningen som presenterades nyligen. Däremot kunde regeringens utredare Tone Tingsgård visa att det svenska biståndet har bidragit till vissa positiva resultat när det gäller till exempel utbildning och hälsa, kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor. I dag är 35 procent av skolbarnen flickor. Men Försvarsmaktens genusarbete har inte haft någon effekt.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Vi har inte hittat något som på något avgörande sätt visar att kvinnorna fått det bättre där än någon annanstans i landet, säger Tone Tingsgård.
I utredningen kritiseras att genusrådgivarna ofta var icke-afghaner med begränsade kunskaper om landets förhållanden och inte kunde tala de lokala språken.
Den afghanska kvinnans frigörelse var inte målet utan medlet för att marknadsföra det utdragna kriget. Det menar Horia Mosadiq, Amnesty Internationals Afghanistanexpert, baserad i Kabul och London.
– Det vi såg var att kvinnors rättigheter spelade en viktig roll i att marknadsföra den militära insatsen. Men sedan försvann det helt från agendan.
– Militära styrkor skyddar inte kvinnor. De skapar större osäkerhet och fara för kvinnor. Visst har det skett stora framsteg för kvinnors rättigheter men mycket återstår, säger Horia Mosadiq.
Socialdemokraten och exdiplomaten Pierre Schori instämmer i kritiken, och menar i en intervju med Dagens ETC att den svenska insatsen inte syftade till att säkerställa kvinnors rättigheter, utan att det är ”missledande propaganda”.
En av få framgångar med den svenska insatsen är lanseringen av Sverige som en feministisk stormakt inom den militära världen. Ett konkret exempel är inrättandet av Nordic Centre for Gender in Military Operations (NCGM). Det är ett utbildningscentrum i Kungsängen norr om Stockholm som sedan februari 2013 är ansvarigt för genusfrågor inom Nato. Så sent som i maj förra året när de nordiska statsministrarna besökte Barack Obama hyllade presidenten samarbetet med NCGM.
En kritik mot centret är att bidrar till Sveriges närmande mot Nato, är det bra?
– Jag förstår mig inte på den kritiken. En sak är att man samarbetar om saker som är viktiga och bra för utvecklingen. Det är inte detsamma att man är ute och letar efter medlemskap, säger Tone Tingsgård.
Tror du att Försvarsmakten av PR-skäl framhållit sitt genusarbete för vinna sympati för insatsen?
– Det skulle det kunna vara om det var någon debatt om insatsen. Men det har det ju inte varit.
Omständigheterna som föregick den afghanska tolken Meenas självmord blev aldrig anmälda. Pressekreterare Jesper Tengroth vidhåller att Försvarsmakten agerade så fort de fick kännedom om de sexuella trakasserierna.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Vi undersökte saken och kontaktade tolkens kollegor i MOT Juliette. En kort tid därefter sa hon upp sig, säger han.
I rapporten skriver utredaren ”att det inte är första informationen/indikationen” – varför agerade ni inte tidigare?
– Det är min uppfattning att vi agerade direkt när vi fick kännedom om mobbningen.
Och grabbkultur och ryktesspridning är fortfarande ett problem inom Försvarsmakten. Det berättar Agnes som nyligen återvände till sitt jobb som militärtolk. Machostämningen hade till och med blivit värre.
– Kanske har det vuxit fram sedan man slutade med värnpliktsförsvar och man därför känner att man måste trycka ner sina soldatkollegor istället för de värnpliktiga. Som tjej i det sammanhanget är det ganska svårt. Många av dem har aldrig, under hela sina liv, arbetat med en kvinna.
Fotnot: Agnes heter egentligen något annat. Dagens ETC har varit i kontakt med samtliga soldater i MOT Juliette, och samtliga har avböjt till att medverka i artikeln.
