Krim.

2016-01-07 17:00
  • ”Det är nu viktigare än någonsin att sprida sanningen om utvecklingen vi ser på Krim för den yngre generationens skull, för på Krim finns ingen yttrandefrihet kvar, säger Serdar Seytapatiev, tandläkare. Bild: Evgeniy Maloletk
    ”Det är nu viktigare än någonsin att sprida sanningen om utvecklingen vi ser på Krim för den yngre generationens skull, för på Krim finns ingen yttrandefrihet kvar, säger Serdar Seytapatiev, tandläkare.
  • Över 1,4 miljoner människor är så kallade IDP:s (Internally Displaced Persons) i Ukraina. Siffran är grundad på de människor som faktiskt registrerats. Enligt officiella siffror från FN har 20 000 personer av dessa flytt från Krim. Bild: Donald Boström
    Över 1,4 miljoner människor är så kallade IDP:s (Internally Displaced Persons) i Ukraina. Siffran är grundad på de människor som faktiskt registrerats. Enligt officiella siffror från FN har 20 000 personer av dessa flytt från Krim.
  • Ela Kolesnikova.
    Ela Kolesnikova.
  • Rostislav Kurochkin.
    Rostislav Kurochkin.
  • Olga Shvarova.
    Olga Shvarova.
  • Sergey Mokrushin.
    Sergey Mokrushin.
  • Serdar Seytapatiev.
    Serdar Seytapatiev.

Därför flydde de från Krim

I tidigare artiklar har Dagens ETC intervjuat invånare som är positiva till Rysslands annektering av Krim. Men Putins agerande splittrar befolkningen. I dag pratar vi med flera människor som har lämnat halvön efter att ryssarna kom.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Läs också de andra delarna i artikelserien om livet på Krim: Krim efter att ryssarna kom, ”På Krim finns ingen antisemitism” och Vardag på krim

Över 1,4 miljoner människor är så kallade IDP:s (Internally Displaced Persons) i Ukraina. Siffran är grundad på de människor som faktiskt registrerats. De har alltså flytt till andra, säkrare regioner i det krigsdrabbade Ukraina. Majoriteten har flytt från regioner i östra Ukraina. Enligt officiella siffror från FN har 20 000 personer av dessa flytt från Krim till fastlandet i Ukraina. Sannolikt en alldeles för låg siffra eftersom dessa internflyktingar inte är registrerade av Ukrainska ministeriet då Krim inte är under effektiv kontroll av Ukraina. En mer uppdaterad siffra än denna – som fastställdes i augusti 2015 – finns i dagsläget inte tillgänglig.

Rostislav Kurochkin har lämnat Krim för fastlandet i Ukraina. Han föddes för 48 år sedan i Krims huvudstad Simferopol men har sedan nittiotalet även haft stark anslutning till Odessa i Ukraina på grund av jobbet som kompositör på konservatoriet där. Rostislav jobbar också som dykinstruktör, därför tar han regelbundet med dykgrupper till Krim, där de bästa dykplatserna finns enligt honom. Sist han reste dit var 15 februari 2014. Tolv dagar innan Ryssland påbörjade annekteringen av Krim.

– Jag åkte dit för att upprätta ett nytt dykcenter och hade just köpt en ny båt som kostade över 1 000 dollar, säger han.

Resan till Krim blev Rostislavs sista. Han berättar att det då, två veckor innan ockupationen, hölls stora demonstrationer utanför Parlamentet i Simferopol. Grupper bestående av såväl Krimtartarer och andra pro-ukrainska grupper som pro-ryska. Det hela ledde till sammandrabbningar mellan de båda lägren och två personer dog.

– Polisen gjorde ingenting, de bara lämnade platsen, säger Rostislav.

Rostislavs familj och släkt bor fortfarande kvar på Krim, men för honom är det inte längre ett alternativ. Rysslands ockupation av Krim var för honom helt oväntad, och en katastrof som nu måste bemötas med motstånd.

– Jag inte bara hoppas att Krim ska återförenas med Ukraina igen, jag gör även allt i min makt för att det ska ske och försöker tillsammans med andra likasinnade ena alla grupper i motstånd mot denna ockupation.

Gräsrotsmotsånd

Rostislav berättar att detta aktivistmotstånd mot Ryssland inte involverar Ukrainas regering på något sätt, utan att det mer är gräsrotsmotstånd.

– Om jag talar för mig själv så kan jag verkligen se detta utvecklas till ett partisankrig, och jag vet att även andra grupper har liknande planer, grupper som redan lämnat Krim sedan Rysslands annektering. De är redo för strid, säger han.

Tandläkaren Serdar Seytapatiev, 22 år, har också lämnat Krim för Lviv i östra Ukraina. Han studerade fortfarande på universitetet i Krims huvudstad Simferopol då, dagen när ryssarna kom, i februari 2014. Serdar stannade på universitetet hela dagen tillsammans med sina klasskamrater och följde nyheterna konstant.

– Det kom meddelanden från Kreml som sa att det inte befann sig några ryska styrkor på Krim. Så hur skulle vi veta om de verkligen var ryska eller ukrainska?

Vid slutet av dagen hade historien från Kreml ändrats flera gånger. Men så sändes en intervju med den nya separatist-regeringen, för att använda Serdars egna ord, som tillträdde samma dag.

– De försökte intala oss att soldaterna vi såg på gatorna var frivilliga och där av egen vilja, att de köpt sina egna vapen. De sa att ”detta är 2000-talet, folk kan köpa vapen i vilken butik som helst”, säger Serdar.

Han berättar att soldaterna var överallt och i varenda byggnad de följande dagarna. Serdar diskuterade mycket med sin familj om framtiden och de bestämde snabbt att låta honom åka till fastlandet i Ukraina för att kunna fortsätta sina studier.

– Vi förstod på en gång att min examen inte skulle vara värd någonting förutom i Ryssland om jag stannade kvar på Krim. Jag hade dessutom redan vänner i Lviv inom frivilligorganisationer för mänskliga rättigheter så jag kontaktade dem och åkte i slutet av mars.

Serdars familj är fortfarande kvar i Simferopol. De kan inte prata över telefon eftersom det är för dyrt att ringa från Ukraina till Ryssland. I stället håller de kontakt via sociala medier, men de nämner aldrig någonting om annekteringen.

– FSB, gamla KGB, avlyssnar allt och alla, säger han.

Sergey Mokrushin, 28 år och journalist i Kiev, lämnade också Krim i mars 2014. Sergey blev misshandlad och gripen av polisen i Simferopol.

– Jag jobbade med undersökande journalistik, och i synnerhet med fokus på korruptionen i Krims parlament. Polisen sa aldrig att det var därför jag greps, men jag vet att det är anledningen. Det finns ingen fri press kvar på Krim sedan ryssarna kom.

Både Sergey och Serdar tänker fortsätta arbeta för att Krim tillhör Ukraina och inte Ryssland. Sergey har, tillsammans med andra journalister som lämnat Krim, bildat en ny plattform för undersökande journalistik, medborgarfinansierade Hromadske.TV, i Kiev.

– Den dag Ryssland ockuperade Krim började vi skriva om det direkt och vi har aldrig slutat, säger han. Det är svårt att veta exakt vad som händer på Krim eftersom det inte finns några journalister kvar. Men vi tänker ändå fortsätta.

Läs vidare på nästa sida