Occupy Wall Street

Protestropen från en park i New Yorks finansiella centrum har samlat människor över hela USA och har nu pågått i flera veckor.

– Rörelsen har potential att återuppliva den amerikanska vänstern med en bredare, starkare bas, säger professor John Logan.

”Vi är de 99 procenten, vi är de 99 procenten!”

Slagorden hörs på flera kvarters håll när demonstranterna väller in på Foley Square på lägre Manhattan. Occupy Wall Street-protesterna är inne på sin tredje vecka, och den här onsdagseftermiddagen har flera stora fackförbund ställt sig bakom ungdomarna som ockuperar Zuccotti Park vid världens ekonomiska centrum, Wall Street. Nu samlas arbetare, studenter, arbetslösa, pensionärer och familjer – de som vill demonstrera mot att den rikaste procenten bygger sin förmögenhet på deras bekostnad – på det trekantiga torget utanför Högsta domstolen. En av dem som ropar efter rättvisa är pastor Omar Wilks från Brooklyn, som tagit med sig sin 6-åriga dotter Amara.

– Vi är de 99 procenten. Vi är här för att våra valda politiker är köpta av Wall Street och det tolererar vi inte. USA måste sluta spendera pengar på krig när folk behöver jobb, mat, sjukförsäkringar. Obama har inte gjort sitt jobb, säger han.

Även tyska Johanna Luetgebrune har ägnat de senaste dagarna åt att protestera.

– Samma saker händer i Europa. Det finns en frustration över att reglerna inte ändrades efter finanskrisen. För mig är det skönt att se att det här händer i USA, för de har så stor påverkan på resten av världen. Om de inte ändrar sina lagar så kommer inget att hända i Europa, säger hon.

Globala rötter

Rörelsens rötter är globala och kan spåras tillbaka till den så kallade arabiska våren. När tåget börjar röra sig mot Zuccotti Park hörs ”Det här är Kairo, det här är Tunisien” bland slagorden.

– De protesterade mot sina förtryckare, nu protesterar vi mot våra, säger Christine Williams, från Transport Workers Union.

Hon har deltagit i ockupationen sedan dag ett. Nu tittar hon lyckligt på de tusentals människor som omger Zuccotti Park.

– Det här är fantastiskt. Folket har fått nog. De arbetslösa, de vräkta, de hungriga, de sjuka – alla som inte inkluderades när Wall Street löstes ut. Det här är bara början och världen tittar på, säger hon.

Bakom henne, på ett träd, hänger en skylt: ”Sluta inte twittra” står det. Precis som i Arabvärlden har internet fått stor betydelse för rörelsens spridning och organisering. En man som kallar sig Makhaten ser till att aktiviteterna hela tiden sänds live på nätet.

– Jag tror på att göra saker praktiskt. Därför ser jag till att videostreamingen fungerar, så att människor över hela världen kan få se sanningen, säger han och fortsätter:

– Det ska börja smått tycker jag. Rörelsen leds av unga. Nu kommer de äldre och vår generation kan lära av tidigare aktivister.

Occupy Wall Street har kritisterats för att inte ha tydliga mål och krav.

– Jag tycker det är bra att vi inte har en ledare, ett budskap. Det har inte fungerat tidigare. Om man inte vet vad det handlar om så måste man konstant tänka på de här frågorna, säger en kvinna som kallar sig Prudence.

Delad välfärd

Dokumentärfilmaren Michael Moore är inne på samma spår. Han står omringad av fans och media, lätt igenkännlig i en lysande orange keps.

– Jag är inte här för att göra en film, jag är här som medborgare, som en individ bland många. Den här rörelsen ska inte ha en talesperson, det är bra att den inte är organiserad, säger han.

– Nu har facken gått med, nu kommer alla sorters människor att gå med. Det här har väckt folk över hela landet, miljontals stöttar den här aktionen i detta nu.

Hittills har demonstrationer hållits i bland annat Boston, Washington, San Francisco, Chicago, Seattle och Houston. Att facken ställer sig bakom ockupationen ger ny tyngd åt rörelsen.

– Målet är att förändra världen. Arbetarrörelsens huvudsakliga mål är att skapa en miljö där välfärden delas lika. Och det är en kamp som kommer att fortsätta så länge vi har en kapitalistisk ekonomi, säger Larry Hanley, ordförande i Amalgamated Transit Unions.

Tillsammans med andra fackförbund och gräsrotsorganisationer diskuterar han hur protesterna kan spridas över USA.

– De senaste 30 åren har vi sett en inkomstomfördelning till de rikaste. Vi har sett våra medlemmar, och de arbetare som inte är fackanslutna, förlora sina pensioner och sin sjukförsäkring, säger han.

Stora klassklyftor

1980 tjänade den rikaste procenten i USA en tiondel av totalinkomsten. 2007 hade siffran stigit till 23,5 procent, enligt en studie från the Fiscal Policy Institute. I New York City är klyftorna ännu större: där har den rikaste procentens andel ökat från tolv till 44 procent. Samtidigt har arbetsmarknaden förändrats och många jobb flyttat utomlands. Var femte New York-bo lever i dag under fattigdomsgränsen.

– Vi har sett en välfinansierad kampanj för att övertyga människor om att de står ensamma, att de ska tävla med varandra, att de inte är del av en gemenskap. Utvecklingen kommer att bli tung att vända, men nu har människor pressats tillräckligt långt. Ungdomarna, som blivit rånade på sin framtid, har vaknat. Och vi kommer att stödja dem så länge det behövs, säger Larry Hanley.

Knuff åt vänster

För bara en månad sedan var det framför allt en annan missnöjesrörelse som fångade både mediernas och presidentens uppmärksamhet: det moralkonservativa och nyliberala Tea Party. T.V. Reed är professor i Amerikastudier och engelska vid Washington State University och författare till ”The art of portest: Culture and activism from the civil rights movement to the streets of Seattle”.

– Obama är i grunden en mitten-vänster-politiker som på senaste tiden lett landet som om han vore mitten-höger, delvis på grund av Tea Party-rörelsen. När Occupy Wall Street-rörelsen växer kan den knuffa honom tillbaka åt vänster. Mer konkret kommer det att stärka demokraternas rop efter högre skatter för de rikaste amerikanerna, säger han.

John R. Logan, professor i sociologi vid Brown University, tror att rörelsen kan utveckla rötter.

– Jag är förvånad över att den har uppstått så spontant. Jag tror dock inte att den kommer att behålla den här karaktären länge, eftersom det finns så många grupper som delar de här åsikterna. Rörelsen har potential att återuppliva den amerikanska vänstern med en bredare, starkare bas, men det är för tidigt att säga om den kommer att ha ett sådant genomslag, säger han.

Hotar ingen

Enligt T.V. Reed beror framgången på tre saker: Hur snabbt medierna tröttnar. Hur snabbt rörelsen kan samla sig bakom ett kraftfullt budskap, som ändå är öppet för en bred grupp. Och, slutligen, till vilken grad existerande, organiserade nätverk som fackförbund ställer sig bakom den.

– Vänsterrörelser i USA börjar typiskt sett med en bred, till synes outvecklad agenda som över tid finslipas till tydligare budskap och krav. Just nu hjälper bredden och vagheten till att samla väldigt olika typer av människor, säger han.

Även om många demonstranter är kritiska mot president Obama, vet de att chanserna att han stöttar en ekonomisk reform är större än att en republikansk presidentkandidat gör det, menar T.V. Reed.

– Allt som engagerar den politiska vänstern eller mitten resulterar sannolikt i fler röster på demokraterna, säger han.

Har folket på Wall Street orsak att vara oroliga?

– De här demonstranterna verkar betydligt mindre arga och farliga än deras motståndare på högersidan, så ingen på Wall Street ska behöva känna sig fysiskt hotad. Men de bör hålla hårt i plånboken. Om rörelsen fortsätter att växa kommer den att uppmuntra de politiker som eftersträvar mer jämlika skatter och andra finansiella reformer, säger T.V. Reed.

Katarina Matsson