Kaxigt vänsterparti

I helgen höll Vänsterpartiet kongress. Lars Ohly lämnade över till Jonas Sjöstedt. Den nya ordförandens budskap: exkollegorna från det rödgröna samarbetet kan räkna med att få konkurrens till 2014.

Vänsterpartiet återanvänder för sin kongress Uppsalas futuristiska kub där Miljöpartiet våren 2010 kom ut som en rödgrön partner. Då fanns Lars Ohly och Mona Sahlin på plats för att visa sitt stöd. Ohly läste dikt, Sahlin talade passionerat om beröringspunkter.

Nu…

MP har bytt sina språkrör, men det gröna lokomotivet bromsar inte. Socialdemokraterna har däremot – sett till valresultat och opinionsläge – knappt styrfart. Istället har det som en gång var landets största parti ägnat sig åt katastrofhantering. Med klent resultat. Vänsterpartiet? I augusti aviserade en kritiserad Ohly att han inte skulle ställa upp för omval. Under hösten har kandidater turnerat runt landet för att presentera sig själva och sin politik.

Det rödgröna samarbetet…

Begravet, åtminstone som det konstruerades till förra valet.

Och om det behövdes en sista spik så drevs den in under Vänsterpartiets kongress. Det var Jonas Sjöstedt själv som höll hammaren.

Vi återkommer till det. Först: Island. Det talas ofta om kristillstånd för den europeiska vänstern efter att flera regeringar fallit, men samtidigt har till svenska V närbesläktade partier i flera fall lyckats bättre. Alla nordiska länder utom Sverige har ett vänsterparti i regeringskoalition. Sett till valresultat är isländska Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna, förkortas VG) störst. Senaste valet gav dem nästan 22 procent. Nu sitter man i regering med socialdemokratiska Enhetsfronten.

Många kongressbesökare som ETC möter framhåller partiets ordförande Steingrímur J Sigfússon som en inspirationskälla. Han har visat att det finns ett alternativ till opposition. VG har lika många ministerposter som Enhetsfronten. Själv är Sigfússon handels- och industriminister.

– Vänsterpartiet i Sverige bör kunna nå 10–20 procent.

Han menar att Islands politiska landskap skiljer sig från Sveriges. Det saknas konkurrens från ett grönt parti och socialdemokratin är jämförelsevis svag. Dessutom drabbades Island helt nyligen av ekonomisk kollaps.

– Men faktum kvarstår att landet 2009 fick sin första socialistiska regering någonsin. Det är ett stort misstag att tro att ”borgerlighetens ideologiska kris” per automatik leder till ökat stöd, säger Sigfússon.

Det vänsterparti som har ambitioner att regera måste uppvisa vilja och förmåga att axla ansvar, anser han.

– Den gamla myten att vänstern bara vill dela ut pengar är också den svåraste att bryta. Jag har lagt stor kraft på att argumentera för att det förhåller sig tvärtom, att det är borgerligheten som lastar över kostnader på skattebetalarna. Ett vänsterparti måste övertyga folk om att välfärdsorienterad politik är det som är hållbart för framtiden.

Sigfússon fortsätter:

– Det är rätt att kritisera socialdemokratin, men man måste vara tydlig med att det ändå är den naturliga samarbetspartnern.

Hos svenska vänsterpartister har det funnits – och finns – en oro för att djupare samarbeta med Socialdemokraterna fungerar identitetsupplösande. Lars Ohly mötte motstånd kring det rödgröna samarbetet. Skulle konsekvensen bli urvattnad ”ministersocialism’’?

Sigfússon säger att den sortens känslor kan vara befogade och nämner norska Sosialistisk Venstreparti (SV), som opinionsmässigt har lidit av att sitta i regering med socialdemokraterna – under ledning av omåttligt populäre Jens Stoltenberg. Men samtidigt måste varje vänsterparti fatta beslut huruvida det är redo, enligt Sigfússon. Och då handlar det inte främst om vad som ger flest röster.

– Då har man missförstått politikens mening. Frågan är istället: Kan vi påverka landets politik i folkets intresse? Det är jag helt säker på att vi har gjort i Island.

Redan från första kongressdagen finns den där i luften. Känsla av självsäkerhet, bitvis kaxighet, präglar ombuden.

– Den bästa kongressen sedan 1981, utropar avgående partiledare Ohly.

”När jag var på min första kongress för tolv år sedan vågade jag inte ens drömma om att det en dag skulle bli så bra”, twittrar Simon Fors från Pajala.

– Det är en väldigt positiv stämning i partiet, säger Aron Etzler.

Han har som journalist på tidningen Flamman bevakat många och desto dystrare kongresser. Nu är han här första gången som politiker. Han kandiderar till den tunga posten som partisekreterare som avgörs om en månad.

– Vissa kongresser har det verkligen varit på blodigt allvar. Folk i talarstolen som hotar att gå ur partiet. Men nu finns det feel good.

Det är också den berättelsen Vänsterpartiet vill förmedla utåt. De interna stridernas tid är över. Nu står partiet enat.

Direkt efter att under kongressens andra dag ha blivit vald som ensam partiledare – 179 röster för honom, 39 för Rossana Dinamarca – träffar Jonas Sjöstedt pressuppbådet. Han markerar vad som under hösten framkommit, inte minst i hans egna debattartiklar men också i den rapport som partiets framtidskommission nyligen presenterade: Vänsterpartiet ska bli grönare.

– Ett modernt vänsterparti kan inte existera utan att fullt ut integrera klimatfrågan, säger Sjöstedt.

Kommissionen slår även fast att Vänsterpartiet ska bli ett naturligt val för de arbetare som traditionellt röstat på Socialdemokraterna.

Sjöstedt utvärderar det rödgröna samarbetet inför förra valet:

– Som parti har vi skyldighet att i god tid före 2014 berätta hur vi ser på regeringsfrågan. Det naturliga samarbetet är med S och MP. Men min åsikt är att jag inte vill ha ett samarbete som senast, där vi var tvungna att kompromissa bort för mycket.

Samtidigt:

– Självklart är vi ett parti som ska kunna sitta i regering.

Dagens Nyheters ledarsida förutspår, med viss skadeglädje, en Sjöstedt-effekt som borde ge Socialdemokraternas strateger skrämselhicka:

”Sjöstedt är saklig, påläst och förtroendeingivande. Och kommer sannolikt att driva en tydlig vänsterlinje. Därmed riskerar S att börja förlora väljare också åt vänster. Det innebär dessutom att blir det svårare för socialdemokraterna att flytta sig mot mitten, vilket är nödvändigt för att ha en chans att vinna nästa val.”

S-relaterade frågor haglar över den nyvalde Sjöstedt.

– Det är viktigt att vinna röster av egen kraft, inte tack vare att S går dåligt. Vi vill ju regera landet med dem.

Samtidigt kan ingen undgå att märka att svansföringen nu är högre än tidigare, speciellt gentemot mot det parti som i riksdagsvalet trots allt fick 1,5 miljoner fler röster än Vänsterpartiet:

– Vi ska frigöra oss från att betrakta oss som lillebror till S, säger Sjöstedt.

– Vänsterpartiet är ett socialistiskt parti på riktigt till skillnad från S, som på ett grundläggande plan har gett upp den tanken.

Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin befinner sig i utlandet och har inte gått att nå för intervju om hur detta eventuellt påverkar S-politiken och framtida kontakter med V. Håkan Juholt semestrar och kommenterar inte heller. Men på söndagen anländer gratulationsblommor från honom till Sjöstedt, som håller sitt linjetal.

– Vi är det socialistiska alternativet i svensk politik, säger han.

– Tvivla inte på det.

Nu är det inte bara S utan också MP som har att vänta sig ökad konkurrens, enligt Sjöstedt. Vänsterpartiets klimatpolitiske talesperson Jens

Holm menar att det rör sig om mer än grön retorik:

– Klart att det är en politisk förändring, klimatfrågan blir mer prioriterad. Jag vet att många medlemmat har gått och väntat på detta, att vi ska växla upp, och vårt stora bidrag är att vi kan koppla ihop klimatproblemet med ekonomisk politik.

Miljöpartiet uppvisar en positiv trend, där en färsk Demoskop-undersökning ger

partiet 14,6 procent av rösterna. En betydande andel svenska väljare anser att miljön är mycket viktig. Så hur har MP:s framgång påverkat V?

– Mindre än vad man kan tro, säger Holm. Klimat-dimensionen har vuxit fram autonomt hos oss.

Inom ett par veckor kommer ett nytt klimathandlingsprogram.

– Vi ska visa hur vi konkret kan ställa om Sverige här och nu, inte om 20–30 år. Det har under hösten grott fram bland oss klimataktiva.

V står dock inför en brant uppförsbacke. MP har gentemot väljarna lyckats monopolisera det gröna. Härom året visade en Sifo-undersökning att 40 procent har mest förtroende för just MP vad gäller miljön, medan bara två procent tycker att V är ledande.

– Vi har en lång väg att gå, säger Holm.

Anders Wallner, partisekreterare för Miljöpartiet, kommenterar efter kongressen det förändrade budskapet från V:

– Vi är överlag mycket positiva till detta som gynnar både frågorna och oss. Det blir ett lättare politiskt klimat. Sedan finns det hos vissa inom partiet en oro att det ska bli konkurrens om väljarna, men det är ganska få. Vi har den högsta trovärdigheten i de här frågorna och känner oss trygga med dem. Våra strategier inför 2014 påverkas inte nämnvärt av hur andra prioriterar upp eller ner.

Flera i riksdagsgruppen har uttalat sig positivt om Sjöstedt, säger Wallner.

– Jag har fått höra att han är väldigt kunnig och påläst, en konstruktiv partner som inte ägnar sig åt personangrepp. Men sedan får man skilja lite på vad han nu presenterar för profilfrågor och vad partiet gör. Där får vi se.

I sin deklaration till kongressen pendlade Sjöstedt från full sysselsättning till jämlikhet, från euro- till klimatkris, från riskkapital till Palestina. Ett typiskt förstatal. Visionärt, hoppfullt.

– Om detta ska bli möjligt måste valet 2014 vinnas. Det kräver att vi växer som parti och tar större plats i debatten. Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta.

S och MP är konkurrenter, men inte motståndare.

– Vi ska utmana regeringen Reinfeldt varje dag fram till 2014 och det valet ska vi vinna. Vi ska få en ny regering och en ny politik.

Andreas Gustavsson

Eigil Söderin