Det våras för Marx

ETC har besökt en fullsatt Karl Marx-konferens i Berlin, där kända och okända deltagare vände och vred på kommunismens portalfigur och dennes idéer.

Det är Berlin i slutet av maj och invigningsdagen för helgens konferens på temat Re-thinking Marx, ”Tänk om Marx.” Platsen är det anrika Humboldt, en gång i tiden DDR:s topp-universitet vilkens pampiga huvudingång fortfarande välkomnar studenterna med ett Marx-citat inhugget i sten. ”Die Philosphem haben die Welt nur verschieden interpretiert; es kommt aber darauf an, sie zu verändern”. ”Filosoferna har bara tolkat världen på olika sätt, men det gäller att förändra den.” Ett tecken på att landet, sin historia till trots, inte ser Marx som någon som vare sig behöver städas ut eller bort från det offentliga rummet, vilket den oinsatte måhända kan tro och vissa krafter velat hoppas på.

Nu mer än 20 år efter murens fall, Tysklands återförening och det som i allmänhet anses vara dödsstöten för den kommunistiska idén har en grupp kända teoretiker samlats för att diskutera Marx relevans och position idag. På invigningsschemat står talare som Berkley-professorn Wendy Brown, Althusser-efterföljaren Etienne Balibar, Axel Honneth och Nina Power och långa rader tyska och anglosaxiska män i skjorta utan slips. Stora salen sorlar av de över 1 000 besökarna, broschyrer viftas redan i ansiktet på grund av den dåliga luftkonditioneringen och ögon rör sig över lokalen för att spana efter meningsfränder, ovänner, akademiska kändisar eller någon att flirta med när föreläsarna blir alltför intråcklade i sig själva eller kaffepauserna uteblir timvis.

”Folk är inte lika snygga här som på den förra kommunistkongressen, men ganska...” viskar killen bredvid mig besviken, en allmänt filosofiintresserad ung man från Sverige.

Uttalandet är på ett bakvänt håll symptomatiskt för konferensen och Marx-intresset i Tyskland. Här, liksom på andra kongresser diskuterandes Marx och kommunismens kantstötta grundidéer, är människor ofta unga och väldigt snygga, inte sällan på ett välpolerat moderiktigt vis. Långt borta är klichébilden av Kreuzbergs gatstenskastande vänsterautonomer med dreads och söndernötta t-shirtar. Visst syns ett par i publiken, liksom några gamla DDR-män i vildvuxet Engels-skägg, men mestadels sitter prydliga rader lammullpullovers, trendiga frisyrer och skölpaddsfärgade glasögon. Handlar det om den vanliga raddan akademiker, en trend eller ett faktiskt nyvaknat bredare intresse för Marx och kommunistiska idéer?

Ökad bokförsäljning

I dagstidningar alarmerar högerpressen om den tyska ungdomens okunskap om de egentliga levnadsförhållandena i DDR, och filmer, museer och böcker anses ofta för att ge en för ostalgisk (östnostalgisk) bild av DDR:s statsocialism. Den unga tyska generationen anklagas lida av historielöshet och göra kitsch av den tidigare stålgrå verkligheten och med jämna mellanrum ropas det på statliga upplysningskampanjer, något som ger en lite rolig historiskt tvist på det hela. Frånvaron av bildning eller utbildning kan dock inte konferensdeltagarna anklagas för, men särskilt många historiska tillbakablickar eller tal om faktiska politiska konsekvenser marxistiska idéer fått i praktiken får inte särskilt mycket utrymme på Re-thinking Marx.

Konferensen är en teoretisk sådan med fokus på den akademisk-filosofiska delen av marxismen och talarna är allt som oftast fackfilosofer. Att idéer anses kunna vara mer eller mindre helt frikopplade från sin historia ligger som ett outtalat grundantagande i salen. Diskussionerna ligger på hög abstrakt nivå och tillåts sällan snudda praktisk politisk mark. Rahel Jaeggi är professor i praktisk filosofi är initiativtagare till konferensen. Hon menar att finanskrisen och klimatkrisen visat att det finns ett faktiskt behov av Marx och hans idéer idag.

– Marx har sina konjunkturer i det akademiska även om han är ständigt aktuell inom vissa discipliner. I tider som denna blir det dock extra viktigt att se hur, var – och kanske var man inte – kan använda sig av honom på ett bredare plan. Vad kan vi behålla, vad bör vi göra oss av med? Vi måste ställa på tvären, kritisera, skapa nytt och omvärdera. Därav namnet konferensen. Det handlar inte om att hitta och komma överens om en enda sann Marx.”

På frågan om Rahel Jaeggi skönjer en tysk Marx-renässans blir svaret tveklöst ”ja” och hon verkar själv något tagen av intresset för konferensen. En kort rundfrågning bland de bokbord och bokförlag som finns representerade på plats bekräftar hennes bild.

– Vi märker absolut en uppgång i försäljningen Marx-litteratur, säger Marion Liebhold från en vänsterbokhandel i Kreuzberg.

– Självklart är intresset ganska konstant inom vissa grupper människor men hos flera förlag som ger ut klassikerna har man behövt trycka nyupplagor. Hos Dietz-Verlag har man det senaste året sålt fyra-fem gånger så mycket som de vanligtvis gör under ett år.

Renässans efter finanskrisen

Bokhandeln anordnar bokbord på flera liknande träffar och de tycks bara bli fler menar hon vidare.

– Förut var det bara en viss typ av människor och en viss typ av inriktning. Nu känns det nästan som att det är någon stor kongress var och varannan helg.” Om man kan använda superstar-marxisten Slavoj Žižek som en trendbarometer så talar hans besöksfrekvens sitt tydliga språk; det senaste året har han föreläst flitigt i Berlin och Tyskland, nästan ständigt inför fulla hus. Med sina underhållande föreläsningar, lika mycket happening som innehåll, är han ett perfekt affischnamn för en ny våg Marx-intresserade unga.

Den 24-åriga konferensbesökaren Rima Hussein pluggar politik på Freie Universität till vardags, kallar sig stolt marxist och berättar om hennes föräldrar som förr var engagerade kommunister nu ”blivit borgerliga.” Hon menar att något hänt i den yngre generationens syn på kommunismen.

– Det var som att ett lock lyftes av i och med finanskrisen. Jag läste Marx första gången när jag var jätteung, men då rönte han inget större intresse bland folk. Nu känns det som att man på allvar kan diskutera hans idéer utan att folk tycket att man är knäpp. Man kan inte fastna i det förflutna. Vi måste kunna gå vidare och fortsätta diskussionen.

Alla är dock inte övertygade om att det uppblossade Marx-intresset kommer att leda någon vart. Ingrid Behrens, 52, jobbar på fria vänstertidningen Tageszeitung café och förser konferensdeltagarna med rättvisemärkt kaffe. ”Nej. Tittar man på det faktiska tyska politiska läget trängs alla med starka kommunistiska idéer ut. Idéerna är fortfarande marginaliserade i den offentliga debatten. Men det är kul att så många är här och vill diskutera viktiga frågor trots att det är 27 grader varmt!

Marx citeras på tunga ledarsidor

Att en ny marxistisk våg går att spåra inom det akademiska och i hippa politiskt intresserade kretsar går dock inte att förneka och i en tysk kontext kan det få stora konsekvenser. På grund av en lång utbildningstradition och ett starkt klassamhälle där studier inte alla är alla förunnat har en akademisk utbildning väldigt hög status i Tyskland. Universitet som Humboldt befolkas av elitens barn och sådant påverkar debatten både på lång och kort sikt i det tyska samhället, något som vänsterautonomerna i Kreuzberg måhända inte gör på samma breda sätt. Den starka bildningstraditionen har säkerligen också varit bidragande till att Tyskland aldrig känt behovet av att helt ”städa ut” Marx. Som teoretiker citeras han istället på tunga ledarsidor av den mest skiftande politiska färg och erkänns trots den tyska historien som en av de viktigaste västerländska tänkarna. Direktrelationen mellan idéerna och de misslyckade politiska projekten finns inte här på samma sätt som i till exempel Sverige där politiker riskerar att bli för alltid utfrysta ur den offentliga debatten om de kommer dragandes med gammal skåpmat av Marx-idéer.

Vad händer då nu? Re-thinking Marx ger egentligen inga svar mer än att man skall fortsätta, vrida och vända på Marx. Där denna konferens handlade mer om att tänka om Marx på ett akademiskt plan handlade en av förra årets stora konferenser, Idee des Kommunismus, desto mer om att frammana känslan av ett handlande kommunistiskt vi. Som ett officiellt komma-ut-ur-garderoben-steg för en bred ung marxistisk debatt hängde en enorm flagga med texten ”Kommunismus” på den centralt belägna teatern Vollksbühne, mitt i det shoppingtäta och gentrifierade förra östdistriktet Mitte. I de då lika knökfulla lokalerna gick diskussionerna utöver att dissekera specifika teoretiska begrepp även ut på att visionera kring en faktiskt marxistisk politik och att diskutera det besudlade k-ordet. Bred samstämmighet fanns att man borde ”återerövra” ordet kommunism. Berkley-professorn Wendy Brown skrattar överseende när jag berättar detta.

– Det viktiga är att återta idéer och idka kapitalismkritik, inte att återupprätta ett ord. Den energin och tiden är det inte värt. Det som måste göras är att korsbefrukta kunskaperna från Marx med lärdomarna från feminism, queer och olika demokratirörelser. Marx kan aldrig vara den enda horisonten vilket man ibland får känslan av att han är hos vissa.

Den tyska Marx-debatten går vidare. Redan två helger senare går ännu en konferens av stapeln. Den heter Marx ist Muss (Marx är måste). Affischnamn är Slavoj Žižek och mycket pekar på att unga, snygga människor i märkespullovers kommer att sitta antecknandes i publiken. Vart det sen leder vet man aldrig i en stad som Berlin.

Annamaria Olsson
tidningen@etc.se