Bokslut?

Hur ska biblioteken hantera informationsflödet när allt mer digitaliseras, ska bloggare omfattas av pliktleveranslagen, och stimuleras läslusten av att eleverna blir bjudna på tårta? Biblioteksväsendet står just nu inför flera stora utmaningar som kommer att få verkningar långt in i framtiden.

Få saker sitter lika inpräntat i oss som att det ska vara tyst på biblioteket. De allra flesta kan nog visualisera en bibliotekarie som sätter fingret till munnen och väser ”hysch!”. Men kanske är det bara en förlegad bild, ett minne av en svunnen tid. För är det något som har påverkats av den tekniska utvecklingen och informationsflödet så är det biblioteken.

I slutet av 1600-talet infördes det som i dag kallas för pliktleveranslagen i Sverige. Sedan dess har Kungliga Biblioteket (KB) i Stockholm tillsammans med ett antal andra bibliotek samlat in tryckt material. Syftet med lagen var ursprungligen att kontrollera det tryckta ordet. Allt som skulle tryckas var först tvunget att förhandsgranskas av kungamakten. I dag är ändamålet med lagen ett helt annat. Fokus ligger på att bevara vårt kulturarv och varje medborgares rätt till information och kunskap. Ett uppdrag som blir allt mer komplext. På 1600-talet fanns det sex tryckerier i Sverige, nu för tiden lever vi i ett informationssamhälle där informationen inte längre är möjlig att överblicka. Så hur kommer vår nationalbiografi att se ut i framtiden och vilken information ska egentligen bevaras till eftervärlden?

Vad är ett kulturarv?

Under 2012 kommer KB att få ett nationellt uppdrag att samla in, bevara och tillgängliggöra elektroniskt material. Förslaget om E-pliktlagstiftning ligger ute på remiss och på KB pågår det brådskande förberedelsearbetet för fullt. Ett urval måste göras och diskussionerna om hur lagen ska tolkas är många. Vad är egentligen kulturarv? Får vi en bättre bild av kulturarbeten genom att lagra så mycket information som möjligt? Hur vet vi vad som är rätt beslut om 50 år? Elisabeth Mannerfeldt, enhetschef på KB, exemplifierar med att gamla nummer av Veckorevyn i dag är omåttligt populära och ofta begärs ut på biblioteket, något man inte kunde ana vid tidningens födelse 1935.

Mannerfeldt menar också att det finns hål i informationskedjan och att en stor andel e-material redan gått förlorat, för alltid. Nu handlar utmaningen om hur materialet ska kunna samlas in och sedan tillgängliggöras med hjälp av metadata. Lagförslaget föreslår att leverantörerna ska kunna skicka in USB-minnen och CD-romskivor med det de publicerat på nätet. Mannerfeldt ser det som helt ogörligt och målar upp en bild av ett rum proppfullt med gamla skramlande USB-minnen. Det är också problematiskt att avgöra vilka som är skyldiga att lämna in material. Det ansvar som tidigare låg på tryckerierna hamnar nu på producenterna – de som yrkesmässigt framställer e-material – vilket skulle kunna innebära att bloggare kommer att klassas som pliktleverantörer.

Ersätts av Google

Under Bok & biblioteksmässan som nyligen avslutades i Göteborg hölls en mängd välbesökta seminarier om bibliotekens framtid. Dominerande teman under mässan var digitalisering, internet och sociala medier. Under ett seminarium diskuterades bibliotekariernas roll och arbetsmarknad. Monica Deildoc, ordförande i Bibliotekarforbund i Norge, berättade om hur hon ibland får höra att:

– Bibliotekarien behövs inte, vi har ju Google.

Deildoc menar att det snarare är tvärtom. Informationsöverflödet skapar behov av expertkompetens. Karin Linder, ordförande för DIK i Sverige instämde och betonade vikten av att förhålla sig kritisk till information.

– Många glömmer bort att Google är ett vinstdrivande företag. De sökningar vi gör i Google räknas samman och träfflistan vid en sökning är baserad på tidigare sökningar som antas matcha vår profil. Biblioteken däremot är till för medborgarna och bör prioriteras därefter.

– Precis. Biblioteken är ett medel och inte ett mål. Ett medel för att nå de mål vi har i samhället vad gäller lärande, upplysning och förståelse, sade Pernille Drost, ordförande i Bibliotekarforbundet i Danmark.

Viktig mötesplats

De förändringar som internet och digitaliseringen av information ändå medför är att behovet av de fysiska biblioteken kommer att minska. Men Deildoc menar att biblioteket just därför kommer att behöva fylla en ännu viktigare funktion som mötesplats. Hon hänvisade också till hur terrordåden i Oslo och på Utøya bidragit än mer till detta.

– Det är så viktigt för oss att vi har öppna arenor där vi alla kan mötas. Demokratiaspekten är väldigt stark just nu.

Biblioteket som mötesplats fanns även i blickfånget när Internationella biblioteket korades till årets bibliotek under Bok & biblioteksmässan. I juryns motivering betonades särskilt betydelsen av dem som en global mötesplats och brobyggare mellan människor och kulturer. En studie av processerna kring nedläggning av bibliotek i Sverige visar också att biblioteket betraktas som något mycket större än en källa till information. Studien pekar på att nedläggningen av bibliotek ofta blir till en symbol för utanförskap som i sin tur leder till annat missnöje. En nedläggning drabbar också främst barn, ungdomar och äldre, något som bör ses som särskilt alarmerande eftersom bibliotekslagen föreskriver att uppmärksamhet i synnerhet ska ägnas åt barn och ungdomar.

Saknade bibliotek

För ett par år sedan gick debattvågorna höga när det visade sig att många elever saknade tillgång till skolbibliotek. I och med den nya skollagen från 1 juli år försöker man råda bot på det. Lagen innebär att alla skolelever ska ha tillgång till skolbibliotek. Lärare och bibliotekarier välkomnar lagen men samtidigt är det knappast någon storsatsning det rör sig om. En tredjedel av landets skolor och därmed 250 000 elever saknar fortfarande skolbibliotek och endast 25 procent av skolbiblioteken är bemannade. I friskolorna är statistiken ännu sämre. Få friskolor väljer att investera i ett eget bibliotek och många nöjer sig med att ha böcker i cafeterian eller besöka närliggande folkbibliotek.

Under seminariet ”Tillgång till skolbibliotek – för alla!” var det tydligt att det heller inte har skjutits till pengar från regeringens sida i samband med att lagen infördes. Skolbiblioteken ska bli en betydande och integrerad del i det dagliga skolarbetet samtidigt som de stora satsningarna görs på områdena ”mattelyft”, ”lärarlyft” och ”karriärlyft”.

– Det är vad vi mäktar med att satsa på just nu, sade Bertil Östberg, statssekreterare på Utbildningsdepartementet.

Kritiserad lag

Ansvaret för att upprätta skolbibliotek ligger helt på skolledarens axlar och från flera håll kommer kritik om att lagen inte ställer upp tillräckligt tydliga kvalitetskrav. Madeleine Hjort, ordförande i Nationella Skolbiblioteksgruppen, upplyste om att det endast finns en person på skolverket som kommunernas 8000 skolledare kan vända sig till för att få vägledning. Östberg svarade med att han tyckte att den promemoria som skolverket tagit fram ändå är en ”hygglig vägledning”. Men promemorian visade sig ha varit minst lika svåråtkomlig som skolverket. Den blev inte tillgänglig på nätet förrän Hjort och hennes kollegor på Nationella Skolbiblioteksgruppen själva tog tag i saken och lade upp den.

Stämningen under seminariet var bitvis laddad. När Östberg deklarerade:

– Skolbibliotek ska finnas, punkt!, lockade han fram en spontanapplåd i publiken men Edward Jensinger, gymnasierektor i Malmö, replikerade omedelbart.

– Det kan inte bara vara skolans ansvar, det måste finnas ekonomiska medel också.

Jensinger är själv rektor på ett gymnasium som lyckats väldigt väl med sin skolbiblioteksverksamhet men det har krävts lokala utvecklingsprojekt, utbildningar och framförallt en medvetenhet om dess betydelse för att komma dit.

– Skolbibliotekarierna har en annan och kompletterande kompetens jämfört med lärarna. Det finns belägg för att betyg och vidare studier skulle vara betydligt sämre om skolan inte satsade på skolbiblioteken. Ju mer självklart det är att skolbiblioteket har en given plats desto mer engagemang kommer från skolbiblioteket.

Elever positiva

Nyutkommen forskning från Högskolan i Borås och Uppsala universitet visar dessutom att läsundervisningen i skolan behöver förbättras på flera plan. I dag går undervisningen ofta ut på att eleverna ska läsa så många sidor som möjligt, vilket i flera fall leder till att barnen utvecklar motstrategier där de fuskar. Det är heller inte helt ovanligt att lärarna använder sig av belöningssystem. När barnen uppnått ett mål kan de få se på film eller bjudas på tårta(!).

De elever som intervjuats i en av de två studierna är inte sällan själva kritiska till läsundervisningen i skolan som inriktas på kvantitet snarare än kvalitet och lämnar mycket lite utrymme för reflektion. Däremot är eleverna mer positiva till biblioteken. De vill vara delaktiga i större utsträckning och ser även sig själva som producenter av berättelser. De önskar sig också mer teater, fler utställningar och musik som en del i läsundervisningen.

Elevernas tankar och idéer går på så vis i linje med den utveckling biblioteksväsendet i stort förhoppningsvis är på väg mot; en öppen och kreativ mötesplats där det ryms olika berättelser i skiftande medier och miljöer.

Maria Mårsell