”Det här är inget liv!”

Sverige hör till de länder i EU som skickar tillbaka flest romer till Kosovo. För de tusentals som tvingas återvända varje år väntar en ekonomisk och social nöd svår att föreställa sig. Ändå fortsätter länder i Västeuropa att teckna avtal om återtagande med Kosovos regering.

Röken från de brinnande sopbergen sticker i näsan i samma stund som taxin svänger av från vägen mellan Fushë Kosovë och huvudstaden Pristina. Ett slitet landskap av rostiga fabriksbyggnader och raserade skorstenar breder ut sig längs vägen. Snart syns de första sophögarna. I några av dem rotar småpojkar efter tomflaskor, metallbitar eller kanske något att äta. Här i utkanten av det redan fattiga kosovanska samhället bor uppåt 7 000 romer och ashkali, en etnisk grupp på Balkan nära knuten till romerna. Romerna är en minoritet i Kosovo. De utsätts oftare för övergrepp och eftersom många saknar medborgarskap har de heller ingen tillgång till skola och sjukvård. För dem som skickas tillbaka från länder i Europa väntar extrem fattigdom och små eller inga möjligheter att hitta ett arbete eller integrera i samhället.

– Det här är inget liv. Det är mitt land, men jag tycker inte om det, säger Krenar Rexhepi, medan han visar vägen genom Fushë Kosovës trånga gator kantade av låga hus och skeva plåtskjul till familjens hem.

Saknar Sverige

2004 flydde Krenar och hans familj med hjälp av människosmugglare till Sverige. Samma år hade etniska motsättningar flammat upp i Kosovo. Situationen påminde om den under kriget då 90 000 romer och ashkali jagades från sina hem av den albanska befrielsearmén. Andra misshandlades, mördades eller försvann.

Familjen Rexhepi bodde 3,5 år i Sverige innan de skickades tillbaka till Kosovo. Idag är Krenar 17 år. Han saknar kompisarna och skolan, men allra mest saknar han fotbollen. I Fushë Kosovë finns inga fotbollsplaner, bara pyrande sophögar och leriga fält.

– I Sverige gick jag i skolan, men det gör jag inte här i Kosovo. Det är för farligt. Här finns människor som vill slåss med mig för att jag är rom.

Lämnades på flygplatsen

2011 skickades över 4 500 personer tillbaka till Kosovo från Västeuropa. Det är nästan 100 personer i veckan eller tolv återvändande om dagen. Av dem kom 627 personer från Sverige, bara Tyskland och Schweiz skickade tillbaka fler. Sedan 2008 har över 10 000 flyktingar skickats tillbaka från Västeuropa till Kosovo mot sin vilja, enligt FN:s flyktingsorganisation UNHCR. Amnesty International hävdar att det rör sig om betydligt fler eftersom många aldrig registreras vid ankomsten till Pristina.

– De bara lämnade oss på flygplatsen. Vi visste inte vart vi skulle ta vägen. Pappa hade 500 kronor. Det räckte precis till taxin som körde oss hit, säger Krenars lillasyster Elfi Rexhepi.

Samlar sopor

Hjälpen som familjen blev lovade när de återvände till Kosovo är en del av regeringens integrationsstrategi. Förutom ekonomiskt stöd lovar den sjukvård, stöd till boende och sysselsättning, men för många finns hjälpen bara på pappret. Familjen Rexhepis enda säkra inkomst är socialbidraget på 450 kronor i månaden som de får tills det yngsta barnet fyller fem. Sedan är det slut. Krenars pappa Rohan Rexhepi drygar ut bidraget genom att samla sopor som han sedan sorterar och säljer. Pengarna, som han får ihop, ungefär 15 kronor om dagen, ska förutom mat åt familjen, räcka till kläder, hyra och dottern Vanessas mediciner.

– Ibland hjälper mina bröder pappa att sortera soporna, säger Elfi.

Drabbade av trauman

Det är de så kallade återtagandeavtalen som gör det möjligt för länder som Sverige och Tyskland att skicka tillbaka människor till Kosovo. I avtalet med regeringen i Kosovo har Tyskland säkrat sig rätten att skicka tillbaka uppåt 14 000 romer som till övervägande del flydde under kriget för tio år sedan, cirka hälften av dem är barn eller ungdomar.

I en rapport har FN:s barnorganisation kartlagt situationen för romer som återvänt från Tyskland. Den visar att tre av fyra barn som i Tyskland regelbundet gick i skolan inte hade någon undervisning i Kosovo. I varannan familj var en till tre medlemmar kroniskt sjuka, ofta drabbade av krigstrauma, och de äldre barnen tvingades ta hand om sina yngre syskon.

– När jag besökte Fushë Kosovë första gången hade jag bott i Kosovo i fyra år. Jag skämdes när jag såg sophögarna där barn med svullna magar lekte bland skräpet medan deras föräldrar samlade sopor eller tiggde på gatorna för att ha råd med mat. Det var samma djupa fattigdom som finns i utfattiga delar av Afrika, säger Elizabeth Gowing.

Extrema blyhalter

Hon driver en lokal hjälporganisation i Fushë Kosovë och vi träffas på organisationens kontor ovanför ett litet snabbköp. Elen kommer och går och det är bitande kallt i rummet. Elizabeth Gowing berättar att behoven i samhället är enorma. Värst är det i lägren i norr och bosättningarna utanför Mitrovica.

Här ligger de blyförgiftade lägren Cesmin Lug och Osterode.

Det förra har stängts av hjälporganisationer, men i Osterode bor fortfarande ett 20-tal familjer.

När några läkare tog prover på barnen i lägren hade 90 procent av barnen extrema blyhalter. I många fall så höga att skalan på mätinstrumenten inte räckte till.

– Mina barn mår bra, men jag är rädd för vad som händer med dem när de växer upp, säger Hasani Halume.

Gränsen för blyförgiftning går vid tio mikrogram per deciliter blod. Den som har mer riskerar hjärnskador, njurproblem och hämmad tillväxt.

”Det var bättre i lägret”

Målet är att alla ska flyttas till bosättningen Roma Mahalla söder om Mitrovica. Ett 80-tal hus finansierade av EU och amerikanska USAID har färdigställts och flera familjer har flyttat in. Andra bor i de fallfärdiga husen som står tomma sedan de tidigare ägarna flytt undan kriget.

Lumnie Bayrami sitter på golvet med yngsta dottern i knäet och mellandottern klängande på ryggen. Familjen flydde från Kosovo och kom först till Tyskland och sedan Sverige innan hon och de tre barnen skickades tillbaka till Kosovo.

– Vi har knappt råd med hyran eller mat till barnen. Måste vi flytta härifrån vet vi inte vart vi ska ta vägen, säger hon.

Hennes man Shasen Demotji försörjer sig på ströjobb på den serbiska sidan.

– Det liv vi har här är sämre än i lägret. Där fanns det i alla fall jobb, till skillnad från här där nästan alla är arbetslösa.

Lämnar hemlandet igen

Bland romer och ashkali i Kosovo har bara knappt tio procent jobb. Många är beroende av den hjälp de kan få av hjälporganisationer. Svenska Röda Korset är en av få organisationer som ger stöd till asylsökande som återvänder. Villkoret är att återvändandet sker frivilligt, även om asylsökande som tvångsavvisas i regel inte nekas hjälp. Men långt ifrån alla får det stöd de är i behov av.

– I år har vi hjälpt 15 familjer, men de som återvänder är många fler än så, säger Vera Lumishala på Internationella Röda Korset i Pristina.

Resurser att söka upp återvändare saknas. Många av dem som skickas tillbaka lämnar också landet kort efteråt.

– De har familj i Serbien, Makedonien och Montenegro, släktingar som också flydde undan kriget. Många drömmer om att återvända och försöker ta sig tillbaka till länderna som nyligen avvisat dem, säger Vera Lumishala.

Vänner i Sverige

När familjen Krasniqis hus plundrades och brändes såg de ingen annan utväg än att fly till Sverige. De levde gömda i flera år innan de fick beskedet att de skulle skickas tillbaka till Kosovo. Nu bor de hos Bedrijes bror, men här vill de inte stanna. Bedrije ser olycklig ut när pappa Sabrie pratar om att återvända ensam. Florian och lillebror Rama, 7 år, pratar om kompisarna i Sverige.

För familjen Krasniqi, som skickades tillbaka till Pristina för tre månader sedan, hänger hoppet om att återvända om Sverige på att mamma Bedrije får arbetstillstånd.

– I Sverige hade mamma jobb på min skola, säger Florian Krasniqi, 12 år. Innan vi reste till Kosovo fick vi veta att vi skulle få besked om vi får återvända till Sverige om tre, fyra månader. Vi har väntat jättelänge nu.

– Det är inte rätt att skicka tillbaka människor till Kosovo när här inte finns jobb, bostäder eller skolor åt barnen som inte pratar albanska, säger Sabrie.

Får ingen hjälp

I oktober 2011 besöker migrationsminister Tobias Billström Pristina för att skriva ett nytt återtagandeavtal med Kosovo. Även Tyskland skriver ett nytt avtal. Det säkerställer att landet får skicka tillbaka 2 500 personer per år under en femårsperiod.

– Kosovo är en ny stat med dålig ekonomi och utan möjligheter att ta hand om människorna som tvingas återvända. Väl i Kosovo skickar myndigheterna romerna vidare till kommuner där de förmodas höra hemma. Där har de för det mesta inga bostäder och inte heller något jobb, säger Elizabeth Gowing i Fushë Kosovë.

Ett stort problem är att många av dem som återvänder har allvarliga hälsoproblem och sjukvården i Kosovo saknar resurser för att ta hand om dem. Men den viktigaste frågan menar Elizabeth Gowing är frågan om medborgarskap för minoriteter.

– Innan det är löst borde länder som Sverige överväga om de överhuvudtaget ska skicka tillbaka människor till Kosovo. Som det ser ut nu är romerna direkt ovälkomna i sitt eget hemland.

Katarina Höije