ANALYS. Rebecka Bohlin.

2017-11-14 10:19

Sveket mot kvinnorna är mångdubbelt

Sverige brukar kallas för världens mest jämställda land, och på många områden finns det fog för oss att slå oss för bröstet. Men samtidigt har vi blinda ­fläckar.

De senaste fem åren har antalet sjukskrivningar i psykiatriska diagnoser mer än fördubblats. Och det finns stora skillnader mellan könen när det gäller långtidssjukskrivningar, i vissa yrken är kvinnor långvarigt sjukskrivna nästan tre gånger så ofta som män.

När Arbetsmiljöverket i våras överlämnade en rapport till regeringen som sammanfattar en sex år lång satsning på kvinnors arbetsmiljö var en tydlig slutsats att skillnaden mellan kvinnor och män när det gäller sjukskrivningar inte har biologiska orsaker.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Anledningen till att kvinnor är mer sjukskrivna än män beror i hög grad på att de utför olika arbetsuppgifter och att fördelningen av resurser ser olika ut. 

Ja, hur ser egentligen denna olika fördelning av resurser ut?

Ett påtagligt exempel är att delar av de kvinnodominerade branscherna på svensk arbetsmarknad dras med problem som framstår som fullständigt horribla.

De som jagar timmar inom hemtjänsten tjänar till exempel cirka 10 000 kronor i månaden – före skatt (se artikel intill).

En del vill visserligen inte jobba heltid, men den frågan måste i sin tur problematiseras. När fackförbundet Kommunal tidigare i år undersökte saken visade det sig att den viktigaste orsaken till deltidsarbetet är att de anställda upplever arbetet som för psykiskt och/eller fysiskt tungt för att de ska orka en heltidsanställning. Dessutom uppger var fjärde medlem att de arbetar deltid för att det helt enkelt är svårt att få ett heltidsarbete – alltså mot sin egen vilja.

Sveket mot dessa kvinnor är mångdubbelt: Löner det inte går att leva på och en arbetsmiljö som alltså upplevs som orimligt fysiskt och psykiskt tung.

Vi måste fråga oss hur kommuner och landsting som arbetsgivare kan acceptera detta. Och än viktigare – hur kan fackförbunden på svensk arbetsmarknad leva med att det ser ut så här?

Dagens ETC kommer i en serie artiklar att granska strukturella problem på den svenska arbetsmarknaden som drabbar kvinnor:

• Den ofrivilliga deltiden med löner det inte går att leva på.

• Frånvaron av chefer – kvinnodominerade sektorer snittar på betydligt färre chefer per anställd än mansdominerade.

• Arbetet på udda tider i 24-timmarssamhället: Hur påverkas hälsan av skiftjobben, kvällar, nätter, helger och delade turer, obekväma arbetstider som kvinnor har i högre utsträckning än män?

• Hur påverkas hälsan av risken att utsättas för hot och våld på jobbet? Trots att mansdominerade branscher som väktare och poliser hör till de mest våldsutsatta löper kvinnor större risk att utsättas för hot eller våld på jobbet.

• Lägg till detta att kvinnor fortfarande utför en större del av det obetalda hemarbetet. Jämställdheten vinner mark, och vi rör oss långsamt mot en mer rättvis fördelning av det obetalda – men hur länge ska det dröja tills vi är framme?

Sverige brukar kallas för världens mest jämställda land, och på många områden finns det fog för oss att slå oss för bröstet. Den feministiska kampen har gett resultat på en rad områden: kvinnor arbetar i större utsträckning än i andra EU-länder, vi har barnomsorg, delvis kvoterad föräldraledighet och lagstadgad rätt till lika lön.

Men samtidigt har vi blinda ­fläckar – framför allt när det handlar om arbetarkvinnors villkor.