Opinion. Anna-Maria Carnhede.

2017-05-07 09:00

Låt den arbetsdyrkande eran äntligen vara förbi

Vänsterpartiet sätter frågan om arbetstidsförkortning överst i kommande budgetförhandling. Äntligen börjar politiker lyssna på opinionen. Men för verklig förändring måste samtliga av arbetarrörelsens företrädare sätta örat mot marken.

Det är 2012 och LO inleder sin årliga kongress. Med gigantiska bokstäver mot röd botten går följande budskap att läsa: "Jag vill jobba!" 


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Detta var alltså vad de högsta representanterna för fackföreningsrörelsen ville slå fast som sitt huvudbudskap 2012. Exakt så lydigt ville LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin att arbetarrörelsen skulle sluta upp bakom den dåvarande regeringens arbetslinje. 

LO var inte ensamma om denna arbetsdyrkan. Under Reinfeldt och svallvågorna efter honom gjordes jobbskapandet för jobbskapandets skull till statsreligion och PR-slogans om vår kärlek till arbetet stod som spön i backen, från höger till vänster. 

Sen dess har mycket hänt. 

Projekt med kortad arbetstid har gjort succé på arbetsplatser och berättelser om mer välmående anställda blir klickraketer på nätet. Arbetskritikerns superstar Roland Paulsen sitter plötsligt i varenda samhällsprogram och hans förlag väljer trendkänsligt att trycka hans ansikte på tygväskor. Den opinion för en arbetstidsförkortning som Jonas Sjöstedt bara för ett par år sedan hävdade att han ville invänta för att kunna driva frågan med självförtroende har utan tvekan väckts.   

Det är helt enkelt allt annat än självklart att svensken verkligen älskar arbetet i dess nuvarande form så förbehållslöst.

Och nu sätter alltså V frågan om en förkortning av arbetstiden överst i kommande budgetförhandling. Det är värt ett hurra-rop.

Men för att få upp Socialdemokraternas huvuden ur sanden krävs kraften från en vässad fackföreningsrörelse. Att LO efter sitt kongressbeslut vill driva frågan är därför välkommet. Men den måste upp på priolistan för att det ska hända något. 

Frågan om arbetstiden kan vara en valvinnare för en smart politiker, och en energiinjektion i en slumrande fackföreningsrörelse. Det vet varje publicist som någonsin publicerat artiklar med arbetskritisk vinkel och sett dem spridas med vindens hastighet. Det vet också varje till vanvett livspusslande småbarnsförälder som dagligen försöker få ihop jobbslit och dagishämtning utan att springa in i väggen på kuppen. Som efter ett tag tvingas gå ner i arbetstid för att inte knäckas, ett så kallat val som får ekonomiska konsekvenser ända in i (fattig)pensionen. Det vet också alla gnetande människor som har skäl att faktiskt hata sina arbeten.

Kravet på arbetstidsförkortning föddes den svenska arbetarrörelsen i slutet av 1800-talet. Åttatimmarsdagen fyller snart 100 år. Sedan dess har produktiviteten i Sverige mångdubblats. Det är - för att uttrycka det milt - dags att arbetarrörelsen tar ett steg in i samtiden.

Anna-Maria Carnhede
Anna-Maria Carnhede 

Nyhetschef på Dagens ETC.