”Lyft frågan om sex timmars arbetsdag”

Intervju. Sedan en månad tillbaka är 23-åriga Sissela Nordling Blanco talesperson för Feministiskt initiativ. På söndag kommer hon att ropa i talkörer för kortare arbetstider.

Hur känns det att vara ny talesperson för FI, så här en månad efter du blivit vald?
– Det känns bra. Skillnaden från tidigare är att det dyker upp mer saker som jag måste ta itu med snabbt, till exempel att skriva debattartiklar.
Viken är er största utmaning?
– Det är att bygga en stark organisation. Vi kommer att fortsätta med medlemsrekryteringen som har gått framåt ordentligt sedan Almedalen förra året. FI fokuserar lika mycket på att vara en folkrörelse som på att vara ett parti och det uppskattar jag. Många partier slutar lyssna på sina medlemmar när de väl sitter vid makten, så vill inte jag att FI ska bli.
Vilken är den viktigaste jämställdhetsfrågan?
– Om vi talar om jämställdhet mellan könen så är lönefrågan central. Det säger mycket hur samhället ser på kön att det fortfarande skiljer flera tusen kronor i månaden mellan män och kvinnors löner. Särskilt anmärkningsvärt är det att sektorer kan gå från att vara högavlönade till lågavlönade i samband med att yrkesgruppen blir kvinnodominerad. Sedan tycker jag att frågan om sex timmars arbetsdag är viktig. Det är en bra fråga att lyfta under 1 maj.
Vad ska du göra på 1 maj?
– Vi brukar demonstrera med de befintliga tågen, även om de andra partierna ogillar att vi tar upp våra banderoller. Men än så länge har vi inget eget tåg.
Du delar upp feminism och jämställdhet, varför det?
– Eftersom FI nästan bara syns när det gäller jämställdhetsfrågor kan det verka som att vi bara arbetar med klyftorna mellan kvinnor och män. I själva verket vill vi föra en kamp på flera fronter, bland andra den antirasistiska.
Du är talesperson för FI tillsammans med Stina Svensson och Carl Emanuelsson. Hur delar ni upp arbetet?
– Carl är engagerad i frågan om våld mot kvinnor och maskulinitetsideal. Jag arbetar främst med hbt- och antirasistiska frågor. Stina är mer inne på arbetsmarknadsfrågor.
Du är den yngsta partiledaren med dina 23 år. Hur ser du på det?
– Det är en fördel eftersom politik ska vara någonting av och för människor. Den ska spegla befolkningen och idag ser det inte ut på det sättet. Nästan alla partiledare är vita medelålders män. Jag kan bidra med erfarenhet av hur det är att vara ung i dagens samhälle.
Det talas mycket om intersektionalism inom feministkretsarna. Vad skulle du säga att det är?
– Det är ett redskap för att analysera och titta på hur makt skapas utifrån parametrar som kön, etnicitet och klass tillsammans.
Varifrån kommer begreppet?
– Det är förknippat med akademin, men egentligen kommer det från människors vardag. Från skilda upplevelser av att vara förtryckt inom exempelvis gruppen kvinnor eller arbetarklassen. Som svart kvinna är det svårt att skilja på när man är förtryckt som kvinna, som svart eller som arbetare.
Till sist, har du märkt av några förändringar inom feminismen sedan du började arbeta med de här frågorna?
– Ja, det har jag. Om vi ser på 8 mars-demonstrationerna var det många som hade temat feminism utan gränser. Feminismen håller på att breddas och bli starkare.