Utlopp för svärta

Åsa Grennvall har i sina serier ofta varit självbiografisk. I sin nya serieroman är den egna personen inte i fokus, men inspiration tar hon alltid från sig själv. Och från den folkskygga nobelprisförfattaren Elfriede Jelinek.

”Varför ser du allt så svart jämt?” frågar den påträngande positiva Birgitta sin arbetskamrat Elfriede i Åsa Grennvalls nya serieroman Elfriede – en dystopi. Om man tittar på Åsa Grennvalls tidigare verk, som Svinet, Cynisk romantiker och Det är inte värst sådär i början, kan man inte låta bli att undra detsamma om Åsa.

– Jag är inte så tungsint som personerna i mina serier, men självklart finns det i mig. Det är i mina serier som det svarta kommer fram. Om jag inte höll på med serier skulle det säkert ta över även mig som person. Tack och lov har jag en kanal genom mina serier, säger Åsa Grennvall.

Plågad karaktär

Hennes åttonde och senaste bok är också mörk även om den rymmer mycket humor, visserligen av det svartaste slaget. Elfriede Andersson är en kvinna i 50-årsåldern som har arbetat sig upp till högsta våningen på kontoret där hon jobbar. Hon träffar bara sina tre tonårsbarn en gång i månaden och helst av allt skulle hon bara vilja upphöra att existera. Ändå fortsätter hennes, men framförallt andras, existens att plåga henne. Kollegernas sociala spel och karriärklättring äcklar henne. Inför sina barn har hon dåligt samvete för de plågor hon utsatt dem för bara genom att ha bringat dem till denna värld.

Boken skiljer sig en del från Åsa Grennvalls tidigare alster, både i berättelsen och i tecknandet. Elfriede driver historien i en monolog genom nästan hela boken, till skillnad från de tidigare böckerna där dialogen vägt tyngre. Det ligger även mer jobb bakom bokens bilder. Åsa Grennvall har för första gången börjat använda linjal och lagt ner mer energi på detaljerna i bilderna som tar upp en ruta för varje sida.

– Jag gick in i den här världen. Den är avskalad på ett sätt som jag inte har gjort förut. Jag brukar inte tycka att själva ritandet är det roligaste, men den här gången tyckte jag om det, säger hon.

Fascinerad av Jelinek

Namnet Elfriede är ingen slump. Författaren Elfriede Jelinek har starkt inspirerat karaktären. Likheterna finns till utseendet, de tydliga käkbenen och den speciella frisyren med luggen lagd bak över huvudet. Men även personlighetsdragen finns där. Elfriede Jelinek lider till exempel av svår social fobi som bland annat fick henne att utebli från prisutdelningen när hon fick Nobelpriset i litteratur.

– Den här karaktären har funnits hos mig sedan 2004 då jag upptäckte Elfriede Jelinek när hon fick Nobelpriset. Jag blev väldigt fascinerad av henne, både för hennes helt fantastiska texter och även för hennes person. Jag funderade kring om en Elfriede-figur skulle bo här i Sverige och jobba på ett vanligt jobb. Jag utgick också från mig själv. Jag älskar mitt jobb så mycket och Elfriede Jelinek skulle inte kunna göra någonting annat än precis det hon gör. Jag tänkte lite kring om man hamnar i ett annat sammanhang, hurdan människa man skulle vara då, säger Åsa Grennvall.

I Åsa Grennvalls serier ryms det alltid något av henne själv. Hon har gjort både helt självbiografiska berättelser och böcker baserade på andra karaktärer.

– Jag tar mycket från både mitt eget och andras liv och saker som jag läser. Sedan försöker jag alltid att hitta en form för det. Även om man är självbiografisk så är det ändå inte exakt sant. Självklart är det grejer från mig för det är jag som har skrivit det, men det är svårt att säga hur mycket utan det är olika.

Få kvinnor

Åsa Grennvall började göra serier i slutet av 90-talet. Hon hade inte tidigare sysslat med konst, men fick då ett behov av kreativt skapande. I början fanns det inga tankar på serietecknande, men 1997 kom hon in på Konstfack i Stockholm och började testa olika uttrycksformer.

– Det var när jag testade att göra serier som jag fattade att det är precis det här som jag ska göra. Att både använda text och bild var en perfekt kombination för att uttrycka det som jag behövde, säger hon.

Seriebranschen ser annorlunda ut idag jämfört med när Åsa Grennvall började. Nu är flera av Sveriges mest framstående serietecknare kvinnor vilket inte var fallet i slutet av 90-talet.

– När jag började så var det otroligt få kvinnor som höll på. Det var jag och typ tre till. Jag hoppas att jag har varit någon slags förebild. Det var ju många killar som var självbiografiska serietecknare innan, men jag var väl bland de första tjejerna som berättade om sitt liv.

Viktor Hedlund