Tummelisa visar fingret

En Tummelisa som inte drar sig för att döda de paddor och insekter som vill gifta sig med henne. Det är ­resultatet när illustratören Matilda Ruta gett ­sagofiguren karaktärsdrag från manliga hjälteikoner i den nya boken Tummelisa eller den nya vildmarken.

Idén väcktes när Matilda Ruta studerade på Konstfack i Stockholm. Hon skulle göra om en saga och hade sedan tidigare uppskattat HC Andersens saga om flickan Tummelisa – som inte är mer än en tumme stor. Ursprungsagan, från 1835, handlar hur hon blir bortrövad av en padda och därefter är med om en hel rad med äventyr där den gemensamma nämnaren är att alla djur vill gifta sig med henne.

– Jag tyckte om sagan om Tummelisa eftersom där finns djur, hav och för att huvudkaraktären är pytteliten. Men jag gillar inte moralen i den, berättar Matilda Ruta.

Hon menar att Tummelisa är passiv och vill därför korrigera sagan. För att göra det tog hon personlighetsdrag från huvudkaraktärerna i klassiska äventyrsböcker som Daniel Defoes Robinson Kruse och Ernest Hemingways Den gamle och havet. Det är äventyrsskildringar som Ruta länge saknat för kvinnor – både i sagan och i verkligheten.

– Jag gillar klassikerna som jag har samplat text ifrån, men de är ensidiga i och med att alla hjältar är män. Rollen som ensam stark rebell har sällan tillskrivits kvinnor. Det gör att män lättare har tillgång till det beteendet även i verkligheten.

Tar till vapen

För att skapa hjälterollen åt Tummelisa har Matilda tagit textstycken från klassiker som passar in i orginalsagans händelseförlopp. Resultatet är en ganska makaber historia där Tummelisa tar till vapen och dödar både paddan och de andra djur som vill göra henne till sin. Hon trevar sig fram för att försöka leva sitt eget liv i vid strandkanten Årstaviken i Stockholm – delvis kalasandes på fimpar och vinslattar från picknickande stockholmare. När vintern kommer blir det dock svårare för Tummelisa och hon tvingas flytta in hos en mullvad. Även denna situation klarar hon sig dock ur – den här gången med hjälp av en glasskärva. Men den gamla sagan är hela tiden hack i häl på Tummelisa.

– Hon slåss hela tiden mot de traditioner som sagorna bär på, berättar Ruta och reciterar ett återkommande inslag i boken: ”Mot sig har Tummelisa inte bara paddor och mullvadar utan också tusentals år av sagor.”

Ruta vänder sig mot att nästan alla kvinnliga karaktärer är passiva och svaga i den folkliga sagotraditionen.

– Jag har också tagit in material från böcker som handlar om kvinnor som gör sina egna revolutioner. Jag vill inte bara visa upp Tummelisas uppror utan också hur sagan slår tillbaka mot henne, och hur kämpigt det är att göra revolt och att bryta mot reglerna.

Ensamheten ligger i rollen

Redan nu har boken väckt reaktioner, berättar Ruta. En återkommande sådan är att Tummelisa verkar vara plågad av att vara ensam och att det är synd om henne.

– Alla manliga machokaraktärer är ensamma, men dem tycker man inte synd om. Folk reagerar också på att det är så pass våldsamt och att hon försvarar sig med våld. Men hjältekaraktärerna skulle också döda om de blev fångade av stora djur som vill gifta sig med dem, säger Ruta och förklarar att hon tror det beror på att vi är ovana vid att se kvinnor i den här sortens roller.

– Jag kan själv bli förvånad över vad Tummelisa gör i boken. Mottot att vara ”ensam stark” blir helt enkelt ovant att ta till sig när det handlar om en pytteliten flicka.