”Kroppen gör mig till man”

Under 2012 ges en antologi ut där åtta män resonerar om sin egen manlighet. Här berättar Mikael Niemi – en av skribenterna – om den stolthet han känner över att vara man, hur han blev feminist och varför kvinnorna tar makten i Pajala.

Du medverkar i antologin Men. Mannens frigörelse från mannen som kommer ut i mars. Vad innebär det för dig att vara man?

– Min manlighet är nära förknippad med skogen. Det är typiskt för oss män här uppe i norr och därför handlar min text om den relationen.

Hur var det att arbeta med texten till den här boken?

– Spännande. Jag insåg att det var en fördel att jag är lite äldre och att mitt åldrande har gett mig perspektiv. Sedan jag var 20 år har jag undan för undan blivit mer medveten om hur lika vi är över könsgränserna, vilket resulterat i att jag blivit feminist.

Vad fick dig att inse det?

– Jag blev medveten om maktstrukturen i samhället i samma veva som jag upptäckte hur det är att vara tornedaling. Vi är i minoritet i förhållande till det svenska folket och känner oss ofta i underläge. När jag upptäckte det insåg jag att det måste vara samma sak som kvinnor upplever.

Få män förstår att kvinnor känner sig förtryckta i Sverige som är ett är ett av världens mest jämställda länder. Varför tror du att det är så?

– Har man makten så märker man den inte, det är som att andas luft.

Vid ett tillfälle skriver du det är ”kroppen som gör mig till man”. Hur kom du fram till det?

– Jag lärde mig att bli en man i samma veva som jag lärde mig samspelet med djuren och naturen. Det var en häftig process eftersom den fick mig att bli medveten om det arv från tidigare generationer som jag bär inom mig. Jag blir särskilt påmind om det när jag går ut i skogen.

Det låter som att du är nöjd med den mansroll du blivit ”tilldelad”?

– Ja, det stämmer, jag är jätteglad över att vara man och har svårt att se de självömkande dragen i manligheten. Klart att det finns negativa sidor med mansrollen – som att man ibland får uppleva den aggressivitet många kvinnor bär på som förtryckta. Men vi måste ändå erkänna att vi har makten och som representanter för en maktgrupp i samhället får man ta de negativa sidorna.

Vad har du som man då för ansvar för att samhället ska bli mer jämställt?

– Jag har ett personligt ansvar och försöker hela tiden göra saker för att förändra situationen. Till exempel ser jag till att tjejerna är aktiva i handlingen när jag skriver ungdomsböcker. Det är lätt att göra killarna till agerande och tjejerna till reagerande. Troligen hänger det här kvar från alla ungdomsböcker jag själv läst. Osynliggörandet av kvinnor är någonting jag konkret har upplevt. Därför är det viktigt att se till att initiativen från kvinnor får samma utrymme som männens. Ett uttryck jag hatar när det gäller att skildra kvinnor är ”En stark kvinna”. Varför måste man säga att en kvinna är stark? Det är en självklarhet.

Din text handlar om att vara en stark man. Är inte det eftersträvansvärt?

– Jo självklart, men man ska inte behöva skriva det i porträtt om kvinnor exempelvis. Det låter som att det är förvånande att kvinnor är starka.

Varför diskuteras mansrollen så pass lite idag?

– Det kan bero på att makten är ointressant om man inte krisiterar den. Under arbetet med boken har jag insett att det är befriande att få prata med bygdens äldre män och att de samtalen gör att jag får tillgång till den ursprungliga känslan av att vara man.

Talar inte det emot det du sa tidigare om att vi inte är så olika?

– Precis, vi är inte olika, men de existerande rollerna gör att vi har olika preferenser. En halv generation tillbaka fanns det väldigt starka könsroller.

Har du någon gång skämts för den mansroll du blivit tilldelad?

– Det har jag absolut gjort. Jag hatar det där fitt- och horsnacket. Man kan möta det i de mest oväntade samanhang och oftast kommer det från arbetarklassen – vilket är mitt folk. Outbildade, småfulla arbetare som använder sin vanmakt till att trycka ner kvinnor.

Hur har du själv tänkt på din roll som pappa när du uppfostrat dina barn?

– Jag försöker behandla dem lika och sätta emot när orättvisor uppstår. I skolan är det fortfarande så att tjejerna sköter sig och killarna busar. Det irriterar mig något så inåt helvete och därför ska vi ha ett farsamöte med killarna i åttonde klass om några veckor. Vi kommer bland annat påminna om att rätten till att få plugga är någonting som pajalaborna stred för förr i tiden och att de inte får slösa bort sin tid i skolan. I Pajala ser man att kvinnorna får mer och mer makt.

Hur kommer det sig?

– De klassiskt manliga jobben som skogsarbetare eller jordbrukare har försvunnit eller minskat i glesbygden. De jobb som tillkommit är framförallt inom offentlig sektor – där kvinnor traditionellt arbetar. Det här har lett till att kvinnorna med maktposition har blivit fler.

Vad sysslar du med just nu?

– Jag har precis avslutat en vuxenroman som handlar om en norrbottensmiljö i nutid. Senast igår var jag på en festival och pratade om längdskidåkning, jag är ju väldigt mycket för det där med skidor.