Starka känslor i dikter om manlighet

ETC träffar bokaktuella estradpoeten Marcus Priftis och diskuterar hockey, manlighet och vad som är riktig kärlek.

Vi träffas på årets första riktiga vårdag. När vi beställt fika förklarar Marcus, som är utbildad kemist, varför café Sodoms sommardryck Fluffer, med apelsinjuice och sojamjölk, skär sig i glaset, men inte min favoritdryck sojayoghurt och apelsinjuice. Han berättar sedan att titeln på hans nya diktbok, En käftsmäll är också beröring, är tagen från en tidigare diktsvit om att gå i högstadiet. Han menar att texter ofta är stadda i förändring och att han som estradpoet ofta anpassar materialet efter publiken. Och så har vi undertiteln: ”Dikter för riktiga män”. Jag frågar vad det betyder.

– För att det är dikter för riktiga män. Sen får man tolka ”dikter”, ”riktiga” och ”män” lite som man vill. Jag tycker att begreppet ”riktiga män” är så jävla kul, det är uppenbart konstruerat. Samtidigt som det i de flesta fall är uppenbart vem som är en man och inte måste man lägga till epitetet ”riktig” för att beteckna någon slags supermanlighet – som ingen ens är överens om vad det är. Ofta används det numera på ett postironiskt sätt för att se ner på arbetarklassmän och deras kulturella intressen, som bilar och motorcyklar, jakt och fiske.

Hur fungerar diktformen för att lyfta frågor om manlighet?

– Vad gäller den skriftliga poesin sammanträder juryn fortfarande. Inom estradpoesi, som är mitt primära poetiska medium, fungerar det utmärkt. Det blir en slags sammanlänkning mellan poeten och publiken. Könsrollerna är ingenting man i första hand har ett teoretiskt förhållande till. Det är något som framför allt känns in i märgen. Det är därför jag tror att poesi fungerar så bra för att lyfta fram det.

Manligt reservat

En idrott som förekommer i boken är ishockey, vilket Marcus dels förklarar med att han är idrottsintresserad. Men hockeyn spelar en särskild roll för förståelsen av manlighet.

– Den är en stark symbol. Alla mobbarna i högstadiet, de riktiga praktslanen, var hockeykillar. Lagidrotten är väldigt viktig för manligheten. Det är viktigt att utöva och titta på den.

Varför tror du att samtal om manlighet i diktform har en tendens att ramla in på sport i allmänhet och hockey i synnerhet?

– På 1970-talet kom två amerikanska sociologer, Robert Brannon och Deborah David, fram till fyra principer för mansidealet: ”No sissy stuff”, ”Be the big wheel”, ”The sturdy oak” och ”Give ’em hell!”. Dessa är i högsta grad närvarande i hockeyn, som är som ett manligt reservat. Många av de supermanliga egenskaperna – slutspelsskägget, stenhårda tacklingar, farten, männen i mask – gör att hockeyn blir en bra metafor.

Känslomässig frizon

Marcus menar även att sporten är en frizon för män att visa känslor, vilket till exempel visar sig i dikten One nil stand, som utspelar sig på läktaren under en fotbollsmatch:

Det spelar ingen roll

att jag verkligen inte brukar

stå och omfamna andra män så här

och att du antagligen inte heller

gick i första led i prideparaden

För när ett magnifikt inlägg

möter en perfekt tajmad löpning

och en klockren pannträff

får nätet i målet att dallra

finns inte längre några konventioner

finns inte längre något straight or gay

– Jag är av uppfattningen att idrottsläktaren och bilen är de två stora manliga frizonerna, säger Marcus, och fortsätter:

– I bilen finns en slags högre ensamhet där man kan ta av sig masken och vara sig själv, och på idrottsläktaren får man släppa loss. Jag har själv stått i klacken. Det är en jävla energi och mycket känslor som släpps loss. De aggressiva känslorna får mycket uppmärksamhet, men det handlar faktiskt mest om kärlek. Det är okej att grina när Bajen kvitterar i 92:a minuten.

Det är ändå ingen vacker bild av manlighet som målas upp i boken. Det är prestationskrav, utseendefixering, relationsknas, städångest etcetera. Varför blir det så svart?

– Läser du en diktsamling om kvinnlighet så handlar det också framför allt om problematiseringar.

– Sen tycker jag inte att det bara är misär. Dikten om mannen som verkligen älskar sin bil, det är ju kärlek på riktigt.