Sedan början av 1980-talet har det slovenska musikkollektivet Laibach förbryllat världen med sin säregna mix av popcovers och totalitär estetik. Under kriget i forna Jugoslavien skrev de in sig europeisk politisk historia.

År 1987 inträffade en jätteskandal i Jugoslavien. Inför det traditionsenliga firandet av den avlidne diktatorn Tito hade den sedvanliga tävlingen om att designa en affisch hållits. Denna gång hade en grupp kallad Novi Kolektivizem tagit hem segern och dess affischer trycktes upp och spreds inför firandet. Snart uppmärksammades dock att motivet var i stor sett identiskt med en propagandaaffisch skapad på 1930-talet av den nazistiske konstnären Richard Klein. Skandalen var ett faktum och 1987 blev det sista året som Titos födelsedag firades officiellt i landet.

Novi Kolektivizem var en del av det slovenska konstkollektivet Neue Slowenische Kunst, NSK, som mellan 1984 och 1992 utforskade konstens gråzoner. Det som kom att kallas ”posterskandalen” var ett sätt att visa att Jugoslavien sju år efter diktatorns död inte hade gjort upp med sina totalitära strömningar.

En annan av grenarna i NSK var gruppen Laibach, som blev internationellt känd för sin militanta och provocerande estetik, och för sina egensinniga covers på västerländska popklassiker. Bandet är nu ute på en jubileumsturné kallad Laibach Revisited, för att fira 30 år av utmanande artistskap. I samband med det har de även spelat in nya versioner av sitt äldre material, med nya arrangemang.

Extrem estetik

Konstnären Samira Englund är ett fan av Laibach och har analyserat deras estetik på Goldsmiths Univerisity i London. Hon har även haft kontakt med Alexei Monroe, författare till boken Interrogation Machine, som och betraktas som det mest omfattande verket om NSK och Laibach.

Englund menar att den som avfärdar Laibach som en simpel parodi förbiser den extremt komplexa estetiken och vad bandet faktiskt har haft för betydelse.

– Laibach vågar använda referenser som är väldigt svåra och känner sig inte tvungna att förtydliga vad de egentligen tycker. De blandar totalitär estetik med popkultur med modernistisk konst. Det blir väldigt motsägelsefullt. Det är skönt att de fortsätter som de gör idag, när allt ska vara så förenklat och det råder ett sådant kunskapsförakt.

Den slovenske filosofen Slavoj Žižek, som skrivit förordet till Interrogation Machine, använder den psykoanalytiska termen överidentifikation för att beskriva Laibachs estetik. Det är inte ironi eller satir utan ett identitetsskapande som är så extremt att det blir absurt. Det kan möjligen liknas vid att ta avstånd genom att inte ta avstånd.

Provocerande covers

För många i Väst är dock Laibach mest kända som bandet som gör bisarra covers på kända låtar. Med skivan Opus Dei blev de kända för en världspublik. Där återfinns den kultförklarade tolkningen av Opus after-skiplåga Live Is Life, som blev Leben Heisst Leben i Laibachtappning.

Även rockgruppen Queen blev förärade en cover; One Vision omstöptes till Geburt Einer Nation, och fast låten översattes i princip ordagrant fick den med tysk text, och ett namn inspirerat av den amerikanska rasistiska propagandafilmen Nationens Födelse från 1915, plötsligt karaktären av en fascisthymn. Andra artister som fått sina låtar tolkade av Laibach är Pink Floyd, Beatles och Rolling Stones.

Natochefen fick en skiva

Ett nyckelverk för Laibach är NATO, som släpptes 1994, mitt under det brinnande kriget i forna Jugoslavien. På skivan spelade ett sargat band sånger som bara handlade om krig och konflikter. Där återfanns bland annat en cover på Europes jättehit The Final Countdown, med något modifierad text.

Skivan fick så stor symbolisk betydelse att Sloveniens utrikesminister Zoran Thaler överlämnade en kopia av den till Natos dåvarande generalsekreterare Willy Claes.

Samma år inledde Laibach en turné med namnet Occupied Europé NATO Tour. Turnén avslutades ett år senare med två konserter i ett belägrat Sarajevo. Den första hölls den 20 november, som officiellt var krigets sista dag. Den andra konserten startade bara timmar efter att Daytonavtalet skrivits under. Dessa två konserter var bland de största evenemangen som hölls i Sarajevo sedan kriget inleddes.

Den 21 november klottrade någon på en vägg i staden: ”Skit i Dayton. Laibach har konsert.” Några dagar senare anlände de första Natotrupperna till Sarajevo.

Martin Halldin

"Laibach är en oförstörbar monolit"

Inför konserterna i Sverige har ETC fått en exklusiv intervju med Laibach. Frågorna besvarades kollektivt via mejl.

Varför har Laibach gjort nyinspelningar av sitt gamla material?
– För att det är dags för återskapande. När en del artister passerar en viss ålder, byter de blod eller opererar kroppsdelar för att verka yngre och fotsätter sedan att framföra musiken på samma sätt som de alltid gjort. Laibach rekonstruerar gamla sånger och framför dem som de skulle låta idag – om idag inföll för 30 år sedan.

Vilken roll spelar Laibach i NSK nu för tiden?
– Ingen roll. Neue Slowenische Kunst slutade existera 1992 och har utvecklats till Staten NSK, men det är en självständig nation och vi är inte inblandade. NSK-staten ansvarar nu för sig själv och är helt beroende av sina medlemmar. Möjligen kan vi acceptera att spela rollen som gudfäder, men som fäder har vi redan avslutat vårt arbete.

Fungerar fortfarande strategin för så kallad överidentifikation för att göra politiska kommentarer?
– Vi ”överidentifierar” inte. Vi identifierar bara så mycket som är nödvändigt för vårt arbete. Andra överidentifierar med vår identifikation. Men fungerar det för dem så fungerar det för oss också; är de glada så är vi glada.

Vad är Laibachs största framgång genom åren, poltitiskt och musikaliskt?
– Det är att vi fortfarande lever och frodas och att vi har nått en position där vi kan fungera utan en illusion om stora framsteg. Vad som än händer idag, i morgon eller nästa år så har vi i oss det som krävs för att övervinna det. Alla försöker åstadkomma något stort, utan att inse att livet är en stor bedrift i sig.

När ni ser tillbaka på posterskandalen i samband med general Titos födelsedag, vad tycker ni om effekten den fick?
– Det var en riktig rock and roll-swindle! Och det fungerade!

Världssamfundet ser helt annorlunda ut nu än när ni uppstod i början av 1980-talet. Känner ni att ni måste anpassa er när tiderna förändras?
– Varför det? Tiden förändras hela tiden men det måste finnas något som står gediget, fast och är oförstörbart, som monoliten i 2001. Eller som Laibach.

Anklagas ni fortfarande för att vara fascister?
– Vi vet inte eftersom vi inte besvarar anklagelser. Laibach kan inte bli provocerade och försvarar sig inte. Men vi kan vara så mycket fascister som du vill att vi ska vara. Det är lätt, alla har en liten Hitler gömd någonstans djupt därinne. Å andra sidan, med tanke på perspektivet med den nuvarande ultraliberala ekonomin och konservativt politiskt styre så låter fascismen nästan som en romantisk komplimang.

Vad kommer Laibach att utvecklas till under det kommande decenniet?
– Till ett paranormalt vidunder!