Men den som hoppas att radikaliseringen av Labour ska inspirera socialdemokrater i andra europeiska länder blir besviken. De stora partierna i Tyskland och Italien fortsätter en envis högervandring och är snart nere på 15 procent.
Franska socialisterna har i praktiken försvunnit och danska S försöker rädda sig med en retorik och politik som är en kopia av rasistiska Dansk Folkeparti.
Det är en mycket märklig utveckling vi ser. Som när ett bakverk faller samman, det finns ingen bas som håller upp och förvirringen i det professionella ledarskapet blir total. Man vänder sig till högern för att hitta frågor som kan rädda den egna positionen. Politiken är inte det viktiga, bara inflytandet.
Just därför kan man bli väldigt orolig över hur den svenska valkampanjen nu rullar igång från S. Magdalena Andersson anklagar de som ger pengar till tiggare att stödja människohandel och Stefan Löfven står bredvid Donald Trump och accepterar den senares berättelse att Sverige har problem med flyktingar.
Det här fungerar ju inte. När Mikael Damberg sträcker ut handen till C möts han av hån från Annie Lööf men också ett förtvivlat skrik från de egna. Det finns ju inget C att samarbeta med längre. Det finns bara en nyliberal organisation som slåss med M om vem som kan stödja privata vinstuttag ur offentlig verksamhet mest.
Det är svårt att förstå S-ledningens strategi. Tror de verkligen att S kan vinna på att vandra högerut i ett läge där inkomstklyftor och ojämlikhet ökar i samhället? Tror de att de borgerliga mediernas idéer om vad som är viktigt, kan vara deras mål?
Då kommer Sverige att få en borgerlig minoritetsregering och det vore riktigt illa för alla eftersom de borgerliga saknar en politik i den viktigaste frågan av alla.
Det viktigaste? Ja, att Sverige klarar att driva en verklig omställningspolitik av trafik, jordbruk, energi och produktion. Klimatfrågan är ödesfrågan men det är också den enda fråga som kan få fram den fulla sysselsättning Löfven tror löser ojämlikheten. (Vi har fortfarande massarbetslöshet i Sverige.)
Det är i omställningsarbetet hundratusentals nya jobb skapas på bara några år och även om partiet inte vill förstå det (utan hoppas på exportindustrin som mirakelmedicin) så kommer facken till slut att förstå.
Full sysselsättning i några år ger löneutjämning och facklig styrka ger bättre arbetsvillkor och till slut minskad arbetstid och sedan… Ja, vem vet hur ekonomin ser ut om tio år när tusentals miljarder investerats i ett hållbart samhälle?
Jo, det här är socialdemokratins enda projekt framåt, det finns inget annat som kan samla en majoritet. Om inte Sverige byggs om, reformeras på riktigt, så blir rörelsen ingen rörelse alls utan ett litet desperat parti på väg utför. Som i Tyskland.
S är inte som Alliansen. Jo, i partiutspelen kan det verka så men inte i grunden, inte i vem som kan rösta på de rödgröna. Det är enorm skillnad på de som röstar på S och de borgerliga, det är inte välsituerade bortskämda som hoppar över gränsen, det är en klasskillnad i rösterna som du kan se i de förorter och områden som medier glömt bort.
I dag berättar Dagens ETC om områdena som SD försöker växa i. Det är inte Danderyd, det är fattiga förorter och industriorter och det intressanta är då inte SD utan att S faktiskt ofta har egen majoritet bland väljare i de områdena. Problemet är inte stödet, utan valdeltagandet. Ju längre från höga inkomster du kommer, desto lägre valdeltagande.
Det är där striden egentligen står. S kan inte vinna ett val på att försöka övertyga medelklassen om sin regeringskompetens, man kan bara vinna val om röstdeltagandet ökar bland den klass som aldrig syns på Twitter. Och det enda som ökar röstdeltagandet är gemenskap och tydliga reformer om en bättre vardag för de många.
Det är också det enda som kan ge en positiv vind för omställning som kan få fart på ett allt mer inåtvänt och grälande V och rent av stampa igång de gröna rösterna som i dag övergett politiken. (Ja, vad i all världen ska en övertygad miljöpartist rösta på efter de här regeringsåren om det inte finns en framgångsvåg att följa?)
Och självklart kommer inte Fi att komma in så länge man inte kan ansluta sig till ett framtidsprojekt som är större än partiets kärnväljare.
Nyckeln till en annan berättelse om ett bättre Sverige finns – precis som i Storbritannien – i förmågan att presentera lösningen på vår viktigaste fråga, ja, rädda världen, och det är en perfekt uppgift för en reformist som vill skapa ett rättvisare samhälle där även barnbarnen kan leva bra.
Bara då finns det anledning för de som tvekar att rösta. Och bara då spöar man Alliansen. Valtaktik är självbedrägeri. Fler som röstar är enda dörren som ska öppnas.
