Låt oss tala om pengar. Det som tidningarna döpt om till ”ekonomi” och omgärdar med taggtråd som ”OMXS-index”, ”solvens” och ”derivatinstrument”. Effektiva åtgärder som gör att de flesta bläddrar förbi ekonomisidorna och tror att det där med ekonomi, det är inget för mig. Det får ekonomerna sköta, de vet säkert bäst! Tyvärr gäller detta även många inom vänstern, som aldrig vågar forcera den skräckinjagande taggtråden. Lättare då att hålla sig till etik och moral – då kan man i alla fall inte anklagas för faktafel!
När jag började studera ekonomi upptäckte jag att vad som dolde sig bakom taggtråden var det enklaste ämnet av alla. Hade man väl dechiffrerat koderna, handlade det ofta om en sak: Vem ska få pengarna? Mycket enklare än kulturantropologi, sociologi, genusvetenskap och alla de humanistiska ämnen som kräver att man tar in hundratals perspektiv, undertryckta känslor och multidimensionella faktorer. Ekonomi, det var ju bara att räkna! Följa pengarna – var hamnar de?
Så låt oss räkna lite, nu när vi närmar oss val. Låt oss först konstatera att Sverige är rikare än någonsin. Vår BNP per capita är ungefär dubbelt så stor som 1980. Det här betyder att vi skulle kunna ha: dubbelt så bra förskolor och skolor som 1980. Om vi hade två lärare per klass 1980, kunde vi idag ha fyra. Vi skulle kunna ha dubbelt så bra äldrevård, dubbelt så bra mödravård. Fler bostäder, fler bibliotek, bättre sjukvård. Vi skulle kunna ha hälften så mycket fattigdom, hälften så mycket hemlöshet.
Så vad beror det på att det blivit tvärtom? Att barngrupperna i förskolan blivit allt större, att tre av fyra kommuner skär ner på skolan, att 12 600 lärare avskedats bara sedan Jan Björklund blev skolminister, att födande kvinnor skickas mellan sjukhus och inte ens hinner få bedövning? Att sjuksköterskor och barnmorskor säger upp sig i protest för att de inte längre kan garantera patienters säkerhet? Att antalet bibliotek har minskat med 500 stycken sedan 1990? Att fattigdomen växer snabbare här än i något annat OECD-land? Och att inkomstklyftorna är de största sedan SCB började mäta 1975? Att arbetslösheten är mer än dubbelt så hög som 1980?
Ja, det beror inte på att vi har brist på pengar. Hade vi varit ett land som levde enbart på att sälja skrivmaskiner, och de plötsligt blev omoderna, skulle det vara en annan sak. Men nu är vi ett land som blir allt rikare.
Nej, det beror på politiska beslut. Det beror på att Sveriges regeringar beslutat att göra det offentliga fattigare och det privata rikare. Borgarklassen, som regerat Sverige sedan 2006 och som även haft stort inflytande över de föregående S-regeringarna, har omfördelat pengarna. Från det offentliga till medel- och överklass genom skattesänkningar och avdrag. Det här är politiska val, inte konjunkturer. Varje Rut-städerska hos överklassen är en offentlig tjänst mindre. Varje jobbskatteavdrag är färre kuratorer i skolan, färre bibliotek, färre barnmorskor. Färre härbärgen och hem för hemlösa narkomaner. Färre LVM-platser. Människor som hamnar på gatan för att inget boende vill ta emot dem då de är ”problematiska” och kan inte få boende innan de slutar ta droger och inte kan få terapi innan de får ett boende. Detta är Sveriges nya fattigdom och den sker just då Sverige är som rikast.
Borgarklassen kommer nu att säga: det är inte så enkelt, ekonomi är mer komplicerat än så! Och det har de rätt i. Det handlar om globala processer inom kapitalismen, där tillväxten stagnerar och den härskande klassen blir allmer desperat och börjar äta sig in på den gemensamma kakan. Läs Thomas Piketty för en detaljerad beskrivning av detta, som sker över hela västvärlden. Den härskande klassen omgärdar sina pengar med taggtråd och även ämnet ”ekonomi”, som de helst inte vill att vi ger oss in på. Men låt oss göra detta, och inse att det är vi som bestämmer hur vi ska fördela Sveriges rikedom.
Förbättra sjukhusen? Göra som Förenade Arabemiraten och bygga skidbackar inomhus och ge räntefria lån till alla medborgare? Skapa födelsepalats för alla gravida? Ge varje barn varsin dagmamma? Dela ut pengarna till överklassen i form av avdrag? Bygga ringleder runt alla städer? Bygga bostäder? Föra krig, som USA? Konfiskera hela BNP och dela ut gratis mat och cigaretter, som Kuba?
Valet i september handlar, bland annat, om detta.
