Om summan bara var jämlikt fördelad. Varje indier, varje kines, varje svensk, varje mozambiquer.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det här är den fantastiska berättelsen om en jätterik värld, där det finns mat, hus och resurser till alla. Av världens vuxna (ca 4,5 miljarder människor) behöver ingen vara fattig, alla har råd med en fantastisk välfärd.
Nästan en halv miljon per skalle.
Vem vill inte ha det?
Vem kan vara emot det?
Ja, det vet vi ju.
Den som har mycket mer.
Egentligen lever vi i mänsklighetens mest absurda tid. Aldrig har vi kunnat så mycket, aldrig har vi haft sådana resurser, sådan energi, sådan produktionsförmåga, sådan utbildningshunger som nu och aldrig har vårt politiska och ekonomiska system misslyckats så brutalt med den allra enklaste och mest grundläggande uppgiften.
Sprida rikedom, skapa solidaritet och ge människor samma chans att forma sina liv.
Frihet helt enkelt.
Hela vår ekonomi är upp och nervänd. På jorden arbetar 3,5 miljarder fattiga människor vars ekonomiska uppgift är att samla så mycket ökad rikedom som möjligt hos de 0,7 procenten rikaste som äger nästan hälften av allt som finns.
Vi har verkligen 99 procent mot en procent.
Hela ekonomins syfte är att jaga vinst och denna vinst samlas hos en liten, liten sekt som kallas miljardärer och inte ens den djupaste finanskris eller krig eller sammanbrott kan annat en tillfälligt påverka deras ökade förmögenheter. Det blir bara abstrakta nedgångar i kurvor som sedan stiger igen med politikens hjälp (tänk bankräddning) och nollorna är så stora och tomma att denna lilla krets aldrig påverkas av ekonomins vardag. Det är som om de likt sci-fi-filmerna lever i en egen satellit som snurrar runt jorden ovanför en värld av fattigdom.
Fast egentligen är det väl mer absurt att de faktiskt bor bara en tunnelbanelinje bort, världens alla kejsare bor granne med alla som föder dem. De kanske rentav handlar på samma Ikea någon gång.
Jag vet att det här är ofint att påpeka. Dagens kapitalistiska värld är mer ojämlik och mer brutal än slaveriets romarrike eller faraonernas Egypten. Kung Midas har ingen förmögenhet alls jämfört med Goldman Sachs mäktigaste klienter. Det kan vara lätt att glömma det om man åker till ett städernas fula köpcentrum, oberoende om det är i Indien eller Örebro, det är lätt att bli blind inför lånekonsumtionens tillfälliga fest, men all fattigdom är alltid skapad av andras rikedom och all fattigdom är onödig och orättvis.
Vi kan alla ha det bra på denna jord.
Ja, det är självklart man blir socialist så fort man tänker efter.
Nej, ingen miljardär har förtjänat den absurda rikedomen. De mesta rikedomarna bygger på att man föds rik och de få undantagen handlar om lotto på försäljning av vad ett företags tusentals anställda byggt upp eller på en lyckosam spekulationsvåg av aktier där pensionspengarna är motorn som gör att en sökmotor kan göra en ägare till multimiljardär.
Men all rikedom kommer från människors arbete, inget kommer ur pengarna i sig, det finns inte en idé som kan skapa förmögenhet om inte tusentals jobbar och skänker bort vinsten i ett system där den som äger har rätt att ta rikedomen som skapas.
Det här är lika absurt som om vi hade ett system där några lever i hundratusentals år medan de flesta bara får ett år på jorden.
Hur kan det fortgå?
I helgtider kan man få tid att fundera men snart är vardagen här igen och den brutala sanningen att systemet får fortgå därför att alla i det lever i en vardag och att skydda den vardagen blir ändå det enda man orkar försöka göra själv.
Få några timmars ro med älskade barn.
Till exempel.
Ja, det är omoraliskt att stödja detta system av skapad ojämlikhet, det är omoraliskt att acceptera vardagens enorma skillnader när det gäller utbildning, frihet, mat och hälsa men det är ändå socialt accepterat, så accepterat att USA nu får en regering av miljardärer, rätt lik de oligarker som styr i Ryssland eller de partikapitalister som äger Kinas växande förmögenhet.
Den sociala acceptansen handlar om att den här berättelsen om det absurda samhället kallas normal och varje förändring av detta kallas onaturlig.
Fråga en liberal ledarsida nära dig.
Därför är det omoraliskt att inte berätta att en annan värld är möjlig.
Därför är det omoraliskt att inte skapa motröster.
Det är lätt att låta deras berättelse, den förlamande, ta över och bli rädd. Rasism, hat, sexism, homofobi, terrorism och så dessa klimatförnekare som med storbolagens hjälp ljuger medvetet för att få några år till på pyramidens topp. Men kom ihåg att ju extremare de blir, desto närmare the tipping point är vi när det gäller detta systems öppna moraliska sammanbrott.
Ja, det finns rasister i Sverige – men herregud, socialister, feminister och antirasister är så många, många fler.
Människan har aldrig varit så nära sin egen befrielse som nu. Att ändra den sjuka ojämlikheten är inte rocket science. Det handlar om tre enkla metoder.
En lönekamp så vinster blir löner vilket blir skatter som i sin tur skapar rättvisa för alla som inte arbetar.
En politisk kamp för social rättvisa vilket sker genom skatter som tar från de rika och skapar frihet och investeringar för de som inte har.
En individuell kamp för att börja göra saker, gå samman, aktivera sig, lyssna på varandra och inte prata om att någon borde göra något utan faktiskt göra det här och nu direkt.
Det är skönt att leva i befrielsens tid.
Gott nytt år!
