Ledare. Göran Greider.

2017-09-06 03:00

Välfärden är valfrågan som kan väcka svenskarna

”Det är öppet mål att argumentera i moraliska termer”, skriver Göran Greider. 

Det står nu klart att frågan om vinster i välfärden blir en central, kanske dominerande stridsfråga i nästa valrörelse. Regeringen och Vänsterpartiet har kommit överens om att till våren lägga en proposition om att införa ett vinsttak för företag inom skola och omsorg.

Att vården inte kom med i uppgörelsen är en kompromiss som vi tillsvidare får leva med, trots att det inom vårdsektorn genereras enorma vinster: Förra året omsatte branschen (där dock både vård och omsorg ingår) enligt Dagens Samhälle 68 miljarder kronor (en ökning med 8 procent sedan 2015) och rörelseresultat blev 4,3 miljarder kronor.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Direkt efter att beskedet kom från regeringen började mejlkorgen fyllas av indignerade reaktioner från branschorganisationerna. ”61 000 medarbetare och över 340 000 barn och elever brickor i cynisk politik” – så kommenterade Friskolornas riksförbund.

Almega drämmer till med: ”Det här kommer bli en enorm påfrestning på kommuner och landsting då väl fungerande skolor, förskolor och äldreboenden tvingas lägga ner. Ett tungt slag mot en välfärd som redan nu brottas med stora utmaningar. Vilka branscher står näst på tur?” Och det är branscher, alltså marknadsaktörer, som reagerar. Välfärdsfrågor har blivit branschfrågor.

Ett förslag om vinstbegränsning kommer givetvis att falla i riksdagen. Alliansen och Sverigedemokraterna bildar gemensam front mot varje idé om att begränsa vinstuttaget. Vi får se om det i den mediala bevakningen uppmärksammas mer än vad som skett hittills att det finns en stor spricka mellan allianspartiernas ledningar och de egna väljarna: En majoritet av de borgerliga väljarna, liksom även SD:s, är för vinstbegränsningar.

Valrörelsen 2018 kan bli en av de viktigaste som ägt rum i svensk politisk historia. Det som står på spel rör det svenska samhällets hela färdriktning. Socialdemokratin, den i synnerhet, måste äntligen våga ta bladet från munnen och klargöra för väljarna att detta är en systemfråga.

När den privata välfärdssektorn växer flyttas makt från väljarna till de stora välfärdskoncernerna. Sedan flera år tillbaka har vi sett hur lobbyverksamheten ökat kraftigt från Svenskt näringsliv, Vårdföretagarna och andra intressenter. Sverigedemokraternas omsvängning till ett välfärdsvinstvänligt parti är resultatet av uppvaktningar från näringslivet. På golven under olika S-kongresser har man de senaste åren fått kryssa sig fram mellan montrarna där friskoleförbundet eller Attendo stått och delat ut broschyrer. I styrelsen för Attendo sitter för övrigt en viss Anitra Steen – en av de alltför talrika toppsossar som gärna sällat sig till välfärdskapitalet.

Det har kort sagt bildats ett välfärdskapital som inte bara kan göra vinster på skattepengar utan även har skaffat makt att långsiktigt påverka och utforma svensk välfärdspolitik.

För var så säker: Skulle det växande välfärdskapitalet vinna slaget om vinsterna i välfärden kommer med tiden steg för steg att tas mot ökad ojämlikhet, där välbeställda kan betala för extratjänster i vård och omsorg. Kombinationen av skattefinansierad fri företagsamhet i välfärden och den växande marknaden för privata sjukförsäkringar är ödesdiger.

i Valrörelsen 2018 måste de rödgröna våga argumentera för att det är ett systemskifte som är på väg att genomdrivas om ingenting görs. Jag hoppas att även Miljöpartiet vågar göra det, även om det är tveksamt.

Men det är också öppet mål att argumentera i moraliska termer. Sist jag kollade hade vd:n för Attendo, Henrik Borelius, en lön på över 4 miljoner plus bonusar. Fredrik Gren på Ambea hade 2015 en årsinkomst på runt 7,5 miljoner. Academedias vd Marcus Strömberg kammar in någon miljon mindre, men samtliga ligger skyhögt över de löner som normala kommundirektörer har. Under dessa välfärdsdirektörer häckar ytterligare ledningsfolk som utvinner guld ur den svenska skattebasen.

Under våren och fram till valdagen kommer det att bli särskilt viktigt att visa för väljarna att den domedagsstämning som vinstivrarna målar upp av en hotad, konfiskerad och nedlagd välfärd inte har något med verkligheten att göra.

Dags att sätta sig ner och skissa på de planer som krävs för att återföra privatiserad verksamhet i offentlig regi. Det är inte så svårt som det framställs i borgerlig press och på välfärdskapitalets hemsidor: Lokaler, personal, elever utplånas inte när ett privat företag lägger ner.

Har då ett förslag om vinsttak några utsikter att bli en vinnare i en valrörelse? Vinstanhängarna har tillgång till långt större opinionsresurser. De har de stora tidningarnas ledarsidor på sin sida. Och i såväl Miljöpartiet som socialdemokratin finns åtskilliga företrädare som förmodligen inte alls gillar att den här striden ska tas.

Sverige är politiskt sett idag ett högerland. Men den moraliska systemfrågan om hur välfärden ska utformas och vem som ska ha makten över den – kapital eller befolkning – är just den slags konflikt som i bästa fall kan väcka de slumrande till liv.