Det är som att komma till en tjatig telefonsvarare. ”Om man som medlem i Sverigedemokraterna inte delar vår ideologiska utgångspunkt ska man inte heller vara medlem i vårt parti”, säger pressavdelningen och flaggar för uteslutning.

Ja, du har hört det förut.

Och du kommer att höra det igen.

Och igen.

Och igen.

Och igen.

Blir någon ens längre förvånad över en av partiets politiker – Fredrik Franzén, vice ordförande i Järfälla – tycker att det är en utmärkt idé att parallellt vara medlem i Nordiska motståndsrörelsen? Han ser uppenbarligen inget problem med att dubbelorganisera sig nazistiskt. Han tar inte ”nolltolerans mot extremism och rasism” – den linje som partiledningen alltid hänvisar till som gällande – på minsta allvar. Varför skulle han? Ingen annan i Sverigedemokraterna gör det, annat än när medierna visar upp exempel på överträdelser.

Fredrik Franzén kommer, enligt denna logik, med största sannolikhet att bli utslängd från partiet. Men den kultur som uppmuntrar ögontjänare finns kvar. Det är ingen slump att Sverigedemokraternas politiker är gravt överrepresenterade i Nordfronts register. Ingen miljöpartist. Ingen socialdemokrat. Ingen centerpartist. En kristdemokrat. En vänsterpartist. Två moderater. 14 sverigedemokrater. De har inte missförstått sitt parti. De har sökt sig dit just för dagens faktiska rasism – det är ideologin, sedan kan Sverigedemokraterna säga vad de vill – och för att partiets rotsystem aldrig rycks upp ur ett nazistiskt förflutet. (För en historielektion om Sverigedemokraternas tillblivelse, läs vår granskning som kom häromåret.)

Ett symtom är antisemitism. En återkommande fallenhet att förklara världens problem med judiskt inflytande. Fredrik Franzén kan i Nordfronts kommentarsfält inte komma på en enda person av judisk börd som har åstadkommit något positivt. Han skriver: ”Du kan väl säga till när du kommit på första namnet. I won’t hold my breath, som man brukar säga :)”

Sverigedemokraternas ledning vägrar kännas vid judehatet som bubblar från deras företrädare. Inte bara under skydd av anonymitet i nazistiska forum. Inte bara lokala representanter. Nej, på absolut högsta nivå.

”Hatet mot judar måste stänga dörren för SD”, skrev jag för knappt ett år sedan här i Dagens ETC. Oscar Sjöstedt hade som ekonomiskpolitisk talesperson presenterat Sverigedemokraternas skuggbudget. Dagen efter presenterade Inte rasist men en film från 2012 där samme Oscar Sjöstedt med välbehag berättar om hur hans tyska kollegor på ett isländskt slakteri brukade heila, sparka på fårkadaver och kalla dem judar.

Jag trodde verkligen att hans demaskering – partiets demaskering – skulle göra all skillnad. Att denna skandal inte bara skulle glömmas bort. Mattias Karlsson och Paula Bieler närvarade då videon spelades in. Han är gruppledare och tidigare vikarie för sjukskriven Jimmie Åkesson. Hon är talesperson för integration och jämställdhet.

”Den enda rimliga slutsatsen är att det vi ser inte är enstaka individer som uttrycker förakt gentemot judar, utan att det här är partiet, konsekvensen av den rasistiska ideologi som genomsyrar hela SD:s program”, skrev jag.

Du vet vad som hände sedan.

Anna Kinberg Batra (M) öppnade den dörr som Ebba Busch Thor (KD) redan strukit sig mot.

Hon nonchalerade partiledningens judar-är-får-i-ett-slakthus-humor.

Hon nonchalerade även att riksdagsledamoten Anna Hagwall motionerat om att avveckla presstödet för att minska Bonniers dominans som medieföretag (trots att Bonniers tidningar inte tilldelas en enda krona av de 436 miljoner som fördelas i så kallat driftstöd).

Hon nonchalerade mer än så.

2014 var Björn Söder partisekreterare. Han intervjuades då av Niklas Orrenius, bland annat om hur judar visst kan leva i Sverige, men att de aldrig kan bli upptagna i Sveriges gemenskap, förutsatt att de vägrar lämna sin ”judiska identitet”.

Att läggas till den antisemitism som ständigt kommer ur den större partikroppen, från folkvalda ute i landet och från diverse tjänstemän. Sverigedemokrater som delar vit makt-alstret ”Död åt Zog!”, som hävdar att judar har den ”osynliga makten”, som förnekar Förintelsen, som lovar att bekämpa ”krokiga judegubbar”, som kallar en kriminologiprofessor för ”judesvinet”, som delar videosnuttar där det hetsas om "sionistiska rasister”.

Med mera.

Med mera.

Med mera.

För att inte tala om det konsekvent hetsande, aggressiva tonläget gentemot muslimer.

Jag riktar mig inte till Sverigedemokraterna. Jag riktar mig till Moderaterna och Kristdemokraterna. Vad mer behöver ni för att permanent försluta den dörr som aldrig ens borde ha gläntats på? Vad tänker ni egentligen ska komma ut från mörkret där innanför? Hur viktig är makten för er?