Det politiska klimatet ser förjävligt ut. Oron för alla som kommer att påverkas av valresultatet släpper inte. Den normaliserade rasismen. Extra karensdagen. Otryggheten på jobbet. På Agenda leker Mats Knutson med runda plastbitar som har partisymboler på. Dessa loggor kan tänka sig samarbeta, dessa inte. Mittenplastbitar svarar inte på regeringsfrågan. Lättsamt skojar kolumnisterna bort människornas oro för fascismen och nedskärningar. Politiken beskrivs som om det inte handlade om våra liv.
Politik är inte spelteori och underhållning för medelklassen. Visst håller världen på att gå under, visst får vi kanske en regering som ger makt åt fascisterna, men är det också typ diskriminering att kritisera Sverigedemokraterna? Visst har godhet blivit ondska? Varför hatar du starka vårdföretagarkvinnor? Sluta mansplaina om industrijobb Stefan! Dela din åsikt på kvällens Opinion Superlive!
Så här långt har inte valrörelsen handlat om sakpolitik. Det verkar som vi har hamnat i en evig metadebatt som cirkulerar kring sårade tyckonomkänslor och låtsasupprörda pressekreterare och deras bittra men du då-twitteruppdateringar.
Samtidigt har det sällan funnits en tydligare konfliktlinje i svensk politik som det gör just nu. Tänk att jag om en vecka får ta ställning mot vinstjakt i välfärden! Frågan som har engagerat mig och mina närmaste kamrater i nästan ett decennium.
Och vi pratar knappt om det.
Vinster i välfärden är inte den enda sakfrågan som har försvunnit helt trots politiska skiljelinjer är tydligare än i flera år, möjligtvis de tydligaste de har varit sedan 1980-talet. Ska vi bygga hyresrätter eller inte, ska vi ha trygga anställningar eller inte, ska kommunernas pengar gå till undervisning eller skolkapitalister. Ska vi sänka skatter för de rikaste eller anställa fler i hemtjänsten. Ska vi lagstifta om lönerna eller inte. Ska vi beskatta bankerna och de som tjänar mest på kapital. Ska vi ens försöka stoppa klimatkatastrofen.
Ska Jimmie få makt över vårt land eller inte.
Politik blir helt tomt på innehåll när allt beskrivs som spel. Som jag längtade att få prata om hur vinstintresset påverkar välfärdens arbetsmiljö under valrörelsen 2014. Här sitter jag 2018 och läser en Public Service-faktagranskning om isbjörnarna på Miljöpartiets reklambilder är ledsna eller inte.
Om en vecka är det val. Då är det vår demokratiska rättighet att sätta stopp på Moderaternas marknadsexperiment i Stockholms läns landsting. Vi kan rösta bort anställningsformen allmän visstid som gör så många oroliga över sin ekonomi. Vi kan säga hejdå till marknadsskolan. Stoppa den blåbruna sörjan. Att vi kan! Tänk vilken grej.
Valet är lätt. Rösta på ett parti som satsar på välfärden och håller rent mot fascisterna. Men här kommer ett sista minutens self care-tips för vänstern. Skippa debatterna. Skippa analyserna. Testa att undvika spelteori, opinionsundersökningar och cynism i en vecka. Håll huvudet högt. Tänk om det blir bra, så jävla bra.
