Ledare. Johan Ehrenberg.

2017-11-03 03:00

Sopigt värre att företagen tar smitvägen

Ingen är ansvarig för systemfelet, alla gör bara det man blivit ålagd.

I min brevlåda i Stockholm kommer en lapp från Stockholms avfall och vatten. Det handlar om sophämtning, och man berättar glatt att man nu avskaffat den där absurda situationen där tre sopbilar från tre olika sophämtningsbolag åkte upp och ner för gatan för att hämta var sin typ av sopor flera gånger i veckan. Nu gäller en bil per område.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Jag vet inte om man ska bli glad eller förtvivlad. Glad över att något självklart återinförs eller förtvivlad över att någon idiotisk ”upphandlingsregel” tidigare gjort denna förstörelse av miljö och klimat till en självklarhet. Hur sopig är inte den där upphandlingspolitiken (som Alliansen älskar för att den skapar ”vitalitet” i företagandet).

Sopor är faktiskt en av våra värsta frågor, ingen vill ha dem där vi bor och samtidigt kan ingen lösa problemet eftersom sopbergen skapas av producenter som sedan kommer undan.

Om jag samlar mina helt onödiga plastsopor från helt vanliga matinköp och ser dem växa i underskåpet så är det fyllt snabbt. Och när jag då sorterar flitigt gnager oron över att det sedan bränns i alla fall (vilket det faktiskt gör då sopberget är större än återvinningskapaciteten). Problemet handlar om att politiken inte har makten att förbjuda onödiga förpackningar, man försöker i stället få producenterna att ”ta sitt ansvar”. Vilket de givetvis inte gör om det finns en smitväg. Och den som finns är mycket stor och mycket förstörande.

Det mest lönsamma man kan göra i Sverige är nämligen att bränna sopor och göra el och värme av det.

Anledningen är att kraftvärmeverk som tar emot andras sopor får betalt för det. Och sedan när de bränner säljer man el och värme till stadens befolkning.

Vi talar inte om småbränder, vi talar om 15 procent av hela den svenska fjärrvärmen. 50 procent av de svenska soporna bränns i Sverige, och runt 40 procent av dem är fossilt. Det vill säga som att bränna olja. Eftersom det blivit brist på sopor så importeras de från framför allt Norge och England. (Den smutsiga askan som blir över skickas sedan till en ö utanför Oslo, ett gigantisk asklager i en gammal gruva …)

Runt om i Sverige finns återvinningsstationer (soptippen hette det förr) där man sorterar saker i stora containrar. Ibland finns begreppet ”brännbart”. Där lägger folk plast och frigolit och kanske tyger och annat. Ibland kallas det något annat som gör att man tror det sorteras. Men det mesta bränns.

De sopor som blir kvar i den privata soptunnan – det som inte går att sortera – kanske man tror går till kompostering eller liknande, men det stämmer inte i de flesta kommuner där man inte sorterar ut kompost redan vid källan. (Du vet, gröna påsar = kompost, andra påsar = sopor).

I stället går dessa vanliga – icke sorterade sopor – också till förbränning. Enda skillnaden är att de är lite våtare och därför måste torka eller blandas upp med andra mer lättbrinnande saker för att fungera bra i ugnen. Och en av de saker som brinner bra är ju plast.

Att bränna plast är precis samma sak som att bränna dålig olja. Det är stora klimatutsläpp rakt av, och det finns inget sätt att göra det här rent eller klimatsnällt. All fjärrvärme som bränner plast skapar stora utsläpp men det är lustigt nog inte alls så det kallas.

I stället heter det ”energiåtervinning”.

Ah, dessa ord man gömmer sig bakom.

Om du vill ha ren värme i ett gammalt hyreshus är det klimatpolitiskt mycket bättre med bergvärme och solel än fjärrvärme. (Bygger du ett nytt hus behöver du knappt någon uppvärmning alls om du bygger rätt.)

Klimatpolitiskt är sopförbränning djupt problematiskt. Den bygger nämligen på kalkylen att vi inte ska återvinna de brända soporna utan att vi är dömda att annars skapa sopberg med en deponi som i sin tur släpper ut klimatgaser (som metan). Men vill man kan man minska det berget rejält.

Om vi i stället återvinner mer så ändras den kalkylen. Ja, vissa saker, som plast, ger faktiskt lägre utsläpp i en deponi än om de bränns.

Så vad ska vi göra? Politikens makt är att utkräva ansvar, men i dag finns det ingen som är skyldig till att det här fortgår. Varken producenter eller Avfallssverige ställs till svars. Det är precis som att ingen var ansvarig för att tre sopbilar åkte på samma gata utanför fönstret fram tills helt nyligen.

Varför fortsätter vi bränna plast som förstör klimatet? Per svensk bränns det 226 kilo sopor varje år. De företag som gör det här har en rejäl avkastning, vi pratar Vattenfall, Fortum och kommunala Göteborgs Energi eller Mälarenergi. Företagen har också fått i uppgift att gå med mesta möjliga vinst, och därför bränner man sopor.

Ingen är ansvarig för systemfelet, alla gör bara det man blivit ålagd.

Det är ingens fel och därmed blir det inget fel, och vi byter då ordet från ”bränna sopor” till ”energiåtervinning”.

Tjena.

Johan Ehrenberg
Johan Ehrenberg 

Grundade ETC 1976. Svarar gärna på frågor och skriver mest om ekonomi och politik. Och solceller. Men det är ju politik det med.

Mejl johan@etc.se

Twitter @JohanEhrenberg