Hanna Gustafsson: Skilda världar efter attacken i Stockholm

Två världar.
En värld där människor öppnade sina hem för främlingar, visade respekt för drabbade och anhöriga genom att försöka stoppa rykten och hemska bilder från att spridas, och uttryckte sin ilska genom att vägra låta terrorister göra oss rädda och omänskliga mot varandra.
Och så den andra världen. Den där rasisterna ägnade sig åt att rusa in i alla kommentarstrådar på sociala medier för att dela hemska bilder utan den allra minsta respekt för de drabbades känslor, samt påstå att det står terrorister bakom varje gathörn och att vi därför måste kasta ut människor utan någon som helst koppling till terrordådet.

Tidningen Expo beskrev den högerextrema frustrationen ett par dagar efter attacken. Medan vanliga Stockholmare samlades till en manifestation för medmänsklighet och kärlek så ägnade sig de högerextrema åt att försöka piska upp en hatstämning på nätet.
Medan människor ägnade sig åt att ge blommor till polis och räddningstjänst och hålla en tyst minut för offren, passade internets dummaste högerkant på att raljera över mångfald och ”inkvoterade” myndighetspersoner (det tystnade dock när det visade sig att dessa myndigheter skött sig exemplariskt).
Det var också två skilda världar i hur debattörer, krönikörer och andra personer med stora plattformar hanterade händelsen.
Bara en timme efter attacken i Stockholm och innan någon visste vem som låg bakom eller varför postade Joakim Lamotte en video där han halvskriker in i kameran om IS-krigare och Göteborgsteaterns pjäs Jihadisten – i vad som kanske är den sämsta tänkbara reklam för ”oberoende journalism” som någonsin skådats.