De sa det på universiteten. I läroböckerna, på teve. Politikerna sa det och marknaden nickade med.
Den globala världen, som en enkel sanning. Bekräftad i sociala medier, genom aktiemarknadens paragrafer och västvärldens barnflickor. Chansen till förflyttning är uppenbar. Det ser väl alla?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
När tidningarna började bry sig om människor på flykt blev det tydligt vilka gränser samtalet om den globala världen trängs inom. För medierna börjar krigen på Greklands stränder – världen blir en fråga först när den når Europas gränser. Då, i mötet med den egna verkligheten, blir flyktens vardag verklig.
I länder som Jemen, som gränsar till länder som blockerar flyktvägarna, eller i länder där krigen har gjort medborgarna för fattiga för att fly – där är flykten inte heller en del av samtalet om de globala problemen.
Men samtalet, vad handlar det om egentligen?
Inte handlar det om global vapenhandel, eller behovet av ett internationellt ansvar för varandra. Inte handlar det om solidaritet med människor oavsett härkomst.
Istället är idén om det globala samhället precis som allt annat i kapitalismen en idé om funktion. Det märks utifrån vilka makthavare som anses särskilt globala, eller moderna, som är ett täckord för de nyliberala representanterna. Angela Merkel är en sådan person, Fredrik Reinfeldt en annan.
När svenska politiker under Almedalsveckan kom ut som nationalister, så är det inte den vänsterrörelse som alltid har ställt sig emot identifikationen med nationalstaten som ses som motsatsen. Istället blir det de kapitalister som förespråkat öppna gränser, utifrån tanken om billig arbetskraft, som anses som den globala motvikten mot nationalisterna.
Fredrik Reinfeldts "öppna era hjärtan"- tal diskuteras som ett allt mer radikalt förgånget i en tid då flyktingar inte ens får återförenas med sina familjer. Angela Merkel ses som en flyktingarnas goda fe i jämförelse med dagens avtal om att skicka tillbaka människor till Turkiet där flyktingar skjuts vid gränserna.
Men vänsterns uppgift är inte att godkänna kapitalisters våta drömmar om billig arbetskraft i brist på hopp om förändring. Vi har sett ett Tyskland som tar emot syrier men kastar av afghaner från tågen vid gränserna. Vi har sett ett Portugal som hyllas för att de vill ta emot dubbelt så många flyktingar som sin kvot – men bara studenter och yrkesutbildade. Och i Sverige såg vi hur Fredrik Reinfeldt lyckades sälja in idén om moderaterna som ett nytt arbetarparti, trots att hans år vid makten resulterade i ett växande inkomstgap och utförsäkrade arbetare.
Han öppnade inga hjärtan. Hade han suttit kvar vid makten hade han med största sannolikhet, precis som näringslivet gjort under det senaste året, tagit chansen att föreslå sänkta lägstalöner och så kallade "enkla jobb". På samma sätt har Angela Merkel sett att för att Tyskland ska fortsätta profitera på arbetarna så behövs mer arbetskraft som går med på sämre villkor.
Är inte våra visioner större än så? Då är de fattiga visioner. Bokstavligen – de kommer att lämna oss barskrapade. I en tid då världen sluter sig omkring oss, då vissa av oss bara får stanna tillfälligt eller ännu värre, deporteras, så är det lätt att inbilla sig att en kapitalist som söker arbetare är bättre än en rasistisk socialdemokrat.
Men vi vill ju varken eller. Den globala värld som det talas om, det är inte den världen vi vill ha. Det är en global förflyttning av arbetskraft och kapital, av varor och kroppar som anses fylla en funktion i systemet.
Berätta för mig, vad som är modernt med det? Kapitalismen är gamla jävla nyheter, kroppar har exploaterats länge nu.
Den värld som envisas med att erkänna människan först när den ligger i vinstintresset, den är varken global eller önskvärd.
Istället måste skuldbördan alltid diskuteras hos de som säljer vapnen.
Den som flyr är inte skyldig något land någonting. Den behöver inte vara en duktig arbetare, universitetsutbildad eller beredd att sälja sin arbetskraft till första bästa kapitalist som talar om öppna hjärtan.
I en tid då verklig solidaritet anses vara avlägsen dröm, då, mina vänner, är det hög tid att börja drömma.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
