Ledare. Johan Ehrenberg.

2017-09-01 03:00

Regeringen har en fantastisk chans att styra Sverige rätt

”Vi lever i den där tiden då en växande ekonomi blir en ursäkt för att inget behöver göras, när det i själva verket är just då vi verkligen kan göra det vi måste.”

Sverige ”går som tåget” skriver en del vilket är en väldigt farlig liknelse eftersom tåget inte går. Men visst är det en stark ekonomisk utveckling vi ser.

När man räknar som borgare gör, det vill säga när man räknar BNP och aldrig räknar med de kostnader som en ökad BNP också skapar, så är det en kurva uppåt, uppåt, uppåt.

Mikael Damberg (S) skryttwittrar om näringslivets styrka och att arbetslösheten i Sverige ska sjunka neråt. Magdalena Andersson (S) berättar om rekordstora överskott i offentliga finanser och en valbudget med ”reformer” ska nu pressas ut i dagliga pressmeddelanden för att ge maximal uppmärksamhet.

Ena dagen berättar man att de rika medieföretagen (det tiotal som betalar reklamskatt) nu ska få några miljoner kronor till i kassan genom att skatten tas bort, nästa dag förklarar regeringen att det ska bli billigare att köpa elcykel och tredje dagen får Vänsterpartiet berätta att 300 kronor mer ska den studerande få.

Utspelen är uppdelade för maximal rapportering och vid sidan står en gnisslande borgerlighet som inte kan hitta på några verkliga motdrag mer än att sabotera riksdagsarbetet med misstroendeförklaringar mot minsta lilla skattehöjning.

Men ingen vill diskutera varför ekonomin växer.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


För det är ju inga magiska knep eller någon ”kompetens” på ministerierna som plötsligt skapats. Det är den enkla berättelsen om att ett plus ett blir mer än två.

Sverige – liksom Tyskland – har en kraftigt ökad ekonomi eftersom vi tagit emot många flyktingar och därmed stimulerat vår ekonomi med ökade offentliga utgifter. Det är det ena benet, offentliga satsningar ger jobb, vilket ökar konsumtionen, vilket ökar skatteinkomsterna.

Det andra benet är att vi börjat bygga lite grann. Byggande skapar alltid nya jobb och – återigen – ökad konsumtion och ökade skatteinkomster. Tyvärr är byggandet inte offentligt finansierat utan det är de privata bankerna och finanskapitalet som gör satsningarna, vilket innebär lyxbostäder och ökad bostadsspekulation istället för bostäder åt alla. Men ekonomiskt stimulerar det. Och det tredje benet är en sakta ökande världskonjunktur, krisen som skapades 2008 har inte vänts förrän nu (vilket för en marxist är ett bevis på stora grundläggande förändringar i ekonomin, men det är en annan artikel) och Kinas envisa offentliga satsningar gör att svenska exportländer som Tyskland eller Storbritannien också köper mer från Sverige.

Summan blir ett ”reformutrymme” på kanske 40 miljarder kronor för de rödgröna, och man kommer använda det för att lappa och laga i ett förstört välfärdssystem.

Men man kommer inte ändra något.

Man kommer inte använda kraften till att skapa en verkligt växande jämlik och hållbar ekonomi.

Istället går vi in i en valrörelse där borgare kommer koncentrera sig på oro och känslor och driva sänkta löner för flyktingar och invandrare parallellt med sänkta skatter för att ”skapa jobb”.

Och de rödgröna kommer att ropa ”se vad bra det går”, ”Sverige är ett fint land att leva i” och så springer man vidare till nästa tv-studio där ökad offentlig satsning i form av mer militär ska presenteras. (Ja, även det ger lite mer jobb, som ger lite mer konsumtion och lite mer skatteinkomster.)

Grundorsaken till en växande ekonomi är att någon satsar. Med minusränta, gratis statliga lån på världsmarknaden och en hysterisk finansmarknad som inte vet vart pengarna ska gå (den snurrar runt i en spekulationskarusell idag) så har läget aldrig varit politiskt enklare för att inte bara få tåget att gå, utan också få ekonomin att gå som tåget.

Den massarbetslöshet vi har (över sex procent och lägger vi till de som inte söker jobb eller inte får heltidsjobb fast de vill ligger vi troligen runt 15 procent) kan bara motas genom offentliga investeringar. Grön infrastruktur, utbildning, ny ren energi, forskning och så vidare.

Det klimathot vi har kan bara motas med stora offentliga investeringar.

Den spekulationsekonomi vi har kan bara vridas om pengarna går till megastora långsiktiga omställningsprojekt.

LO kräver återkommande att regeringen ska satsa minst 100 miljarder kronor per år.

Inget händer.

Miljörörelsen kräver en omställning som skapar en ekonomi som inte bygger på ökad tokkonsumtion eller privata mångmiljonskulder.

Inget händer (förutom att flygresandet ökar).

Feminismen kräver jämlika löner och rättvisa pensioner.

Inget händer.

Vi lever i den där tiden då en växande ekonomi blir en ursäkt för att inget behöver göras, när det i själva verket är just då vi verkligen kan göra det vi måste.

Det är inte svårt.

Den lilla ökningen vi ser visar ju att det går.

Man måste bara lämna den tokiga nyliberalismen och börja ta ansvar för framtiden istället.

Johan Ehrenberg
Johan Ehrenberg 

Grundade ETC 1976. Svarar gärna på frågor och skriver mest om ekonomi och politik. Och solceller. Men det är ju politik det med.

Mejl johan@etc.se

Twitter @JohanEhrenberg