Occupy-rörelsen ger vänstern nytt innehåll

En gång följde Jarvis Cocker topplistorna, självklart eftersom han stammar ur bandet Pulp. Men han har slutat med det sedan skivindustrin kom på iden att sälja singlar till halva priset den första veckan. Singlarna hamnade högt på listorna för att sedan försvinna ut i intet. Det dödade intresset. Cocker: ”Det är en bra bild av vad kapitalismen ägnar sig åt. De hittar på en säljstrategi som dödar själva den sak de vill tjäna pengar på… Och det gäller allt. Det är vad kapitalismen gör med allt den rör vid.”

Jarvis Cocker tillhör mina favoriter. I alla intervjuer jag läst eller sett med honom säger han något djupt egensinnigt. Här ger han en bild av den moderna Mammon, han som fick ”gåvan” att allt han rörde vid blev guld. Vilket ledde till att Mammon höll på att svälta ihjäl, eftersom också maten blev till guld. I myten fick Mammon lämna tillbaka gåvan för att överleva. I vår nuvarande verklighet håller kapitalismen kvar gåvan den fick av politikerna, den avreglerade ekonomin, trots att den nu störtat hela världen i olycka. De som har pengarna är mäktigare än politikerna eller som en Occupyaktivist uttryckte saken: ”Man kallar USA för världens finaste demokrati. Men vad det kokar ner till är att vi vart fjärde år har att välja mellan två multimiljonärer, som är beroende av Wall Street för att finansiera sina kampanjer.”

För tjugo år sen deltog jag i en debatt med pr-folk. De sa till mig att jag var ett varumärke, och på den tiden var det ett nytt ord för att beskriva en människa, dittills hade ordet gällt enbart varor. Jag protesterade, men de meddelade mig att jag inte längre hade makten över mig själv, jag var ett känt namn; alltså ett varumärke. De hade erövrat problemformuleringsprivilegiet och rätten att benämna. ”Du är ett varumärke vare sig du vill det eller inte”. Då beslöt jag mig för att ge mig av till marginalen, att lämna alla tevesoffor och alla uppdrag, att fly från denna fasansfulla beteckning på en levande människa: varumärke. Lika avskyvärd som beteckningen kamrat, ”tavaritj”, i ett Sovjetunionen som slukade och till slut dödade var och en som de påstod inte var någon riktig kamrat.

Idag betraktar jag dem som underkastar sig benämningen ”varumärke” och de som inte gör det; de som löper med vargarna och de som vägrar. Det är ofattbart sorgligt att se författare, konstnärer och tänkare ge efter och förvandla sig från konstnärer till kändisar eftersom marknaden och den av marknaden erövrade offentligheten kräver det. Varje tid har sina medlöpare och i allmänhet förstår de inte att de var medlöpare förrän efteråt.

Ska Vänsterpartiet verkligen ha hand om vänstern? Ska arbetarrörelsen, som den idag ser ut ha hand om Socialdemokratin? Ska Miljöpartiet ha hand om de gröna nu när de beslutat sig för att intervjua fokusgrupper, för att strömlinjeforma sin politik så att den blir mer säljbar? Som Hollywood granskar filmer, innan de lanseras på marknaden? Och säkert finns det många högersinnade och konservativa som frågar sig om de nya Moderaterna längre företräder deras världsbild. Som jag ser det har dessa partier gått med på att de är varumärken, ”redan kända”, och de vill fylla sina varumärken/partier med innehåll – content – allt för att bevara sin makt på marknadens villkor, genom att ta reda på vad som är mest säljbart. Men då är de redan döda. Idèn borde vara att de ska våga ge en helt ny berättelse om världen, inte en berättad av fokusgrupper, som ofta är drogade av propaganda.

Praktiskt taget alla på torgen runtom i världen ser världen ur ett vänsterperspektiv. Men de vill inte ha något att göra med den etablerade vänstern. Det borde leda till eftertanke hos denna vänster; vad är det de lagt rabarber på – och förstört? Drogs de med i varumärkeskarusellen? Glömde de att vara modiga och nyskapande? Gick de med på att det viktigast är att vinna? Torgfolken kamperar överallt, som en fantastisk påminnelse, dels om att en annan världsordning är möjlig, dels som en istadig kritik mot den vänster som dväljs i parlamenten och mediekonglomeraten: ”Ni har förvandlats till maktens zombier!” är vad de säger. Ni företräder inte längre oss, trots att ni kallar er vänster. Vi är på torgen för att ge vänster ett nytt innehåll.

I land efter land avgår den ena makthavaren efter den andra. Poliser, politiker, mediefolk och kyrkmän i Storbritannien, politiker i Grekland och Italien osv. Men jag hoppas att ingen låter sig luras. Man har individualiserat politiken så att man kan låtsas att något ändras när en person avgår; men hela tiden kvarstår systemet, numera varumärket. Torgen vet det, tack och lov. Jag hoppas att de också vet att de nya hoten mot Iran – dags att bomba – har att göra med det äldsta tricket av alla: Att starta krig för att avleda uppmärksamheten från inrikespolitiken. Livet är för kort för att man ska hinna lära sig av fädernas misstag, skrev Kafka. Men nu kanske tiden är inne att vederlägga det påståendet. Vi kanske är annorlunda, friare och modigare?