BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Skandalen kring ett outsourcat IT-system blir regeringskris för att man vill det.
Inte för att det nyttar något till.
Sakläget är ju detsamma.

Antingen bildar alliansen regering med SD-stöd eller också låter man bli.
Det kunde varit vilken fråga som helst med samma utveckling, alliansen försöker återskapa sig själv men vinnaren blir SD.
Ja, företagsledarna kräver att man ska bilda regering, men alla tittar skamset bort när Jimmie håller med.

Vad ska vi med en regering till? Man kan se politik antingen som ett administrativt uppdrag, si och så många verksamheter ska styras av si och så många ministrar, men de ska inte styra verksamheten i praktiken – det kallas ministerstyre – utan bara tillsätta ansvariga och kontrollera att de gör det de ska. Makten ligger i utnämningarna och i budgetanslagen.

Eller också kan man se politik som ett förändringsuppdrag. Uppgiften är att använda myndigheter och statliga företag och organisationer för att ändra på en utveckling.
Beroende på politisk ledning antingen öka ojämlikheten, privatisera och outsourca (och vad gäller det sista så har ju alliansen och S faktiskt drivit samma linje sen 90-talet) eller göra tvärtom, öka demokratin och jämlikheten med mer gemensam finansiering och mindre bolagiseringstänkande.

Varför ska till exempel Posten gå med vinst? Eller varför ska Trafikverket köpa IT-system istället för att vi har ett vi äger gemensamt?

Det kommer alltid finnas skandaler och uppdrag som inte utförs men frågan är vad det är för riktning i politiken.
Vad är det för politik som skapas av alliansens överenskommelse med SD?
Vad är det för politik som skapas om Löfven sitter kvar med ständig alliansveto mot det man vill göra?

I ett läge där Sverige inte kan regeras utifrån väljarnas val blir det stora testet för de rödgröna vad man skapar för möjlighet för demokratin att växa.
Hur stöds rörelser utanför riksdagen, vilka politiska frågor vågar man driva som inte är det här maktspelandet, vem lyssnar man på och vilka rotrörelser är det som växer av det man gör?

Politik är i grunden en kamp i hela samhället om riktningen vi ska gå, rödgröna partier får inte makten från näringsliv eller medier, de får makten om människor aktivt stöder och slåss för denna förändring.

Nu har Löfven valt att sitta kvar och regera med det enda mandatet att alliansen inte vill gå hela vägen och öppet förhandla med SD.
Det blir i praktiken en regering som inte kan göra mycket annat än administrera.

Det kallas att ta ansvar för landet, men det är knappast landet som är hotat utan det är politiken som blivit ett lamslaget fält.
Löfven väljer att sitta kvar då det bara är ett år till nästa val.

Men frågan är vad som händer utanför politikens administration, vilka frågor kan man driva som ger mer makt åt omställning och jämlikhet.
Ingen kan säga om Löfven gör rätt eller fel.

Jag är själv orolig för att det här dödläget snarare skapar passivitet.
Ett extraval kunde höja blicken och räta upp ryggarna.
Men det som avgör är hur vi gemensamt ser på politik.
Är det något som sker på presskonferenser?
Eller något som handlar om att agera tillsammans i rörelser, lokalt och nationellt?

Jag tror det är vår stora chans att vända vinden mot den nyliberala förstörelse av ekonomi och samhällsorganisation vi sett. Och så var det detta med klimatet, som sagt.
På söndag kör vi nästa vandring i ETC:s solpark i Katrineholm. Det verkliga politiska arbetet fortsätter ju.