BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
För att hjälpa statsministern på traven att hamna rätt skissar jag på två alternativa uttalanden.
Alternativ 1: Den svenska regeringen är väl medveten om att våra två länder har olika historia, olika kulturer, olika traditioner och att religionens inflytande på samhällsförhållandena skiljer sig åt. Våra länder har olika uppfattning i många frågor.
I Saudiarabien är kvinnor satta under manligt förmyndarskap. Det tycker ni är bra. Vi har en annan uppfattning. Men vi anser inte att förmyndarskapsfrågan har så stor betydelse, det viktiga är att fler kvinnor kommer ut i arbetslivet.
Hos er får inte kvinnor åka med allmänna färdmedel, det får inte köra bil, de får inte åka bil med män som inte tillhör familjen. Det tycker ni är bra. Vi har en annan uppfattning.
Ni har dödsstraff. Det tycker ni är bra. Ni anser att det är bra att ha spöstraff och att utsätta fångar för tortyr. Vi har en annan uppfattning.
Ja, som framgår har vi olika uppfattning i många frågor. Det finns fler. Till exempel har vi olikartad matkultur och olika musiktraditioner.
Med hänsyn till att kultur, tradition och religion skiljer sig åt så är det självklart att vi har olika uppfattning om hur samhället ska organiseras. Men vilka är vi att ropa: ”Gör som vi! Låt kvinnor vara myndiga personer!” Vi driver en feministisk utrikespolitik men ibland får även mänskliga rättigheter stå tillbaka för andra samhällsintressen. Förändring tar tid. Det får ta den tid det tar, det där sköter ni själva. Kanske dröjer det många generationer innan offentliga halshuggningar avskaffas. Kanske blir kvinnor och män aldrig jämställda. Vi får se.
Vi är ense om att båda våra länder gagnas av goda relationer. De meningsskiljaktigheter som jag nyss nämnt ska inte få lägga hinder i vägen för en fortsatt öppen och konstruktiv dialog när det gäller såväl utrikespolitiken, mänskliga rättigheter och framför allt, våra länders handelsutbyte.
Alternativ 2: Den svenska regeringen är väl medveten om att det finns stora skillnader mellan våra båda länder när det gäller historia, kultur, religionens betydelse för samhällsbygget med mera. Hänvisning till religion och traditioner kan emellertid aldrig rättfärdiga övergrepp mot människor eller grupper av människor. Inte heller kan sådana referenser sätta grundläggande mänskliga rättigheter ur spel.
Sverige driver en feministisk utrikespolitik. Det innebär bland annat att vi i alla internationella kontakter verkar för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Att kvinnor i Saudiarabien är satta under manligt förmyndarskap är oacceptabelt. Kvinnor diskrimineras också inom andra områden.
Sverige har tidigare, på 1980-talet, tillsammans med många andra länder, bojkottat Syd-afrika på grund av den apartheid som då rådde i landet och som innebar ett organiserat förtryck av den svarta delen av befolkningen. Det är ingen tvekan om att en motsvarande situation av apartheid råder i Saudiarabien där den kvinnliga delen av befolkningen är utsatt för ett reglerat förtryck.
Redan denna situation är i sig tillräckligt allvarlig för att Sverige ska bryta sina förbindelser med diktaturen Saudiarabien. Men landet bryter också på andra områden mot grundläggande mänskliga rättigheter. Piskstraff är, som Sveriges utrikesminister tidigare uttalat, ett medeltida straff som inte kan accepteras i nutid, oavsett religion och tradition. Detsamma gäller offentliga halshuggningar.
Nyligen bombade saudiskt stridsflyg en begravningsceremoni i staden Sanaa i Jemen med många döda och skadade som följd. Sverige kommer tills vidare inte att bidra med några som helst komponenter som kan användas inom den saudiska krigsmakten. Det är egentligen ett onödigt påpekande eftersom Sverige kommer att helt avbryta handelsförbindelserna med Saudiarabien.
Två förslag hur Sverige ska förhålla sig. Det finns bara dessa två alternativ. Marknadens behov eller ett moraliskt/etiskt ansvarstagande.
Det ser dystert ut. Den svenska politiken har på senare tid tappat den etiska och moraliska kompassriktningen. Inriktningen att det goda och välmående samhället ska värna fattiga och utsatta grupper har givit vika för marknadens ”rationella” och lönsamhetsinriktade aspekter.
Kraven på att den svenska utrikespolitiken ska präglas av demokrati och feminism och utgå från att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter måste uttalas oftare och tydligare. Det är ett ansvar som åvilar medborgarna.
