I Sverige stretar vi på. I veckan lämnade Pensionsmyndigheten sitt förslag för hur riktåldern för pension ska beräknas. Den som idag är 35 år gammal ska arbeta till sin 70-årsdag för att få en pension på en ”rimlig” nivå. Det ska inte vara möjligt att börja ta ut pension före 66-årsdagen, enligt förslaget. Enligt Pensionsmyndigheten handlar det om att systemet ska anpassas efter människors förväntade livslängd. Eftersom vi lever längre idag än vad vi gjorde förr, så kan vi arbeta längre också. Eller måste, snarare. Vi måste arbeta längre för att få pengarna att gå ihop för alla de år då vi inte ska arbeta. Och under pensionsåren, är tanken i alla fall, ska vi kunna plocka ut upp till 80 procent av slutlönen.
Pensionsmyndigheten har sin roll - att räkna på pensioner. Men verkligheten är givetvis mer komplicerad än så. Oavbrutet arbete från 23 års ålder kombinerat med tjänstepension från 25 års ålder är något som i praktiken är en omöjlighet för många eftersom alla arbetsgivare inte har kollektivavtal som garanterar tjänstepension och många antingen inte får arbete alls under perioder i sina liv, eller tvingas hoppa mellan visstidsanställningar och deltider.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Den genomsnittliga pensionsåldern för LO-medlemmar är 63,8 år. I vissa branscher, som till exempel restaurangbranschen och byggbranschen, är den lägre. Åldern för när många i fysiskt ansträngande arbete behöver börja plocka ut pension är ännu lägre ändå. För dessa grupper finns ingen lösning.
Anmälningarna om arbetsolyckor med sjukfrånvaro ökade med en procent under förra året, jämfört med året innan. Flest anmälningar stod kvinnor i åldrarna 55–59 år eller mer för. För männen är det början av arbetslivet som är mest utsatt. Män mellan 16-24 år genererar flest olyckor. För kvinnor är den vanligaste orsaken till anmälda arbetssjukdomar stress och organisatoriska problem på arbetet. På det här sättet har det sett ut länge - och det är också oberoende av bransch.
Under 2017 dog också 55 personer på den svenska arbetsmarknaden. 44 av dem var i den svenska arbetskraften med fördelningen 33 arbetstagare och 11 egenföretagare. Fyra personer dog under sysselsättning i arbetsmarknadsåtgärder eller andra aktiviteter på arbetsmarknaden som inte räknas som lönearbete och sju utländska medborgare dog medan de arbetade i Sverige.
Samtidigt som arbetstagare kämpar genom sina arbetsliv (om de överlever till pension det vill säga) är pensionsfrågan så gott som död politiskt. Vänsterpartiet är förvisso strängt emot höjningar av pensionsåldern, men partiet är inte med i riksdagens pensionsgrupp, som är rörande överens om att en höjning ändå är det enda alternativet. Den linjen har också drivits av Socialdemokraterna sedan en tid tillbaka och med största sannolikhet kommer Pensionsmyndigheten att få gehör för sitt förslag nu. Oavsett kommande regering.
Det är knappast förankrat bland folk att alla ska tvingas arbeta längre. Men med en politisk elit som inte kan tänka längre än till att det är den enda möjliga lösningen lämnas inte utrymme för särskilt mycket hopp om en annan utveckling. Sveriges arbetstagare får försöka se fördelarna istället. De som arbetar i äldreomsorgen idag kommer till exempel enkelt kunna stanna kvar på sina arbeten när de går i pension i framtiden, för vid det laget är det ändå dags att hamna där.
Här är det bara att finna sig, helt enkelt.