I torsdags förra veckan röstade riksdagen för en förändring av djurskyddslagen. Det innebär några välkomna nyheter, bland annat att ett centrum för att ta fram alternativa metoder till djurförsök, så kallade 3R-frågor, inrättas. (Det är emellertid osäkert hur stora resurser verksamheten kommer har eftersom den ska ligga under Jordbruksverket som ska finansiera den inom sin befintliga budget.)
Men den mest omdiskuterade lagändringen handlar om att det nu blir förbjudet att uppsåtligen ha sex med djur, så kallat tidelag. Det gäller ovanliga ärenden där det är svårt att avgöra om djuret har lidit fysisk eller psykisk skada av en sexuell handling, som därmed inte kan klassificeras som djurplågeri. Egentligen är det en ganska okontroversiell bestämmelse, men några debattörer, bland annat Aftonbladetskribenterna Oisín Cantwell och Fredrik Virtanen, rasar mot den. Cantwell drar paralleller till det historiska förtrycket av homosexuella och Virtanen drämmer till med ”kvasipolitik” och ”meningslös morallag”. Det höga tonläget är förvånande. Ingen av dem lyckas nämligen förklara varför det är fel med en sådan lag utan att hemfalla åt spekulationer, till exempel om att homosexuella står på tur. Om hbtq-personers rättigheter är hotade i Sverige så är det knappast för att det har blivit förbjudet med tidelag.
Oavsett detta så finns det andra problem med den nya lagen. Det största är att den går stick i stäv med hur djuruppfödning inom kommersiell kött- och mejeriproduktion går till; där ingriper människor systematiskt i djurs sexualitet och fortplantning – förvisso inte för annan njutnings skull än den kulinariska. Därför har en formulering om att förbudet inte omfattar ”handlingar som utförs (…) i samband med avel eller av andra liknande berättigade skäl” inkluderats i lagtexten.
Att den urspårade köttindustrin ser ut som den gör är hur som helst inget som gör en lag mot tidelag poänglös, även om den troligen bara kommer användas för att lagföra ett fåtal övergrepp.