BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Ett sådant exempel är försöken med sex timmars arbetsdag runt om i landet. Det handlar om återhämtning för personalen, om att minska på stress och press och skapa en bättre arbetsmiljö.
I förra veckan kom en rapport från äldreboendet Svartedal i Göteborg. Efter 18 månader med sex timmars arbetsdag verkar experimentet ha lyckats och personalen upplever sig vara mindre stressade. I Sundsvall ska socialsekreterare arbeta kortare i ett försök att förbättra arbetsmiljön och få ner en snabb personalomsättning. Ett liknande försök ska äga rum i Enköping.
Det kallades på 1930- och 40-talen för arbetarskydd, att man med regleringar skulle ingripa i produktionen för att skydda de som arbetar. Vid införandet av två veckors semester på 1930-talet menade man att staten inte kunde stillatigande stå och se på medan arbetskraften slets ut. Nu verkar dessa argument komma tillbaka, kortare arbetstider som lösningen på ett allt för slitsamt arbete.
Arbetstidsförkortning handlar om ekonomi. Det mest klassiska argumentet som används från högerhåll brukar vara att påstå att ”vi inte har råd”. Mot detta brukar siffror kastas tillbaka, Jo, det har vi visst. Men den som påstår något sådant blir svaret skyldig, vilka är ”vi”? Att betrakta arbetstidsförkortning som en omfördelning av andelen mellan arbete och kapital innebär att det är en reform som höjer priset på varan arbetskraft.
Arbetstidsförkortning har också handlat om olika typ av behov, att försöka bestämma hur mycket fritid eller arbete en människa behöver. Det har funnits de som hävdar att människan behöver arbete snarare än fritid. Ett argument kan vara att människor inte skulle kunna hantera den nyvunna fritiden. På 1970-talet, när debatten om sex timmars arbetsdag nådde sin kulmen, framställde Svenska Arbetsgivarförbundet en sådan reform som något som skulle göra människor olyckliga.
Sex timmars arbetsdag illustrerades med en man som vankade av och an i ett rum rökandes flera cigaretter samtidigt, på grund av tristess som hade drabbat honom på grund av mer tid utanför arbetet.
Att tala om behov handlar om att göra ett krav legitimt. Att mena att mer fritid inte gör människor till lata slöfockar utan rent av bättre arbetare. Men det finns faror i att försöka göra ett krav legitimt, att framställa det som något alla vinner på. Kortare arbetstider kanske inte handlar om vad man behöver utan vad man vill.
En sak är tämligen säker. Om arbetstidsförkortning ska ske i någon större skala kommer det att behövas en stark opinion som är för. Arbetstidsförkortning har potential att vara ett krav som förenar brett och kan bygga nya politiska allianser. Arbetstidsförkortning behöver inte ha ett vidare syfte än att vara mer tid för fritid och mindre tid till arbete. Att kräva kortare arbetstid handlar om att ställa krav på arbetet. Att bryta med idén om arbete till varje pris, att man ska vara glad att man har jobb alldeles oavsett.
För att få arbeta är ingen ynnest. Företag som anställer gör inte det som en personlig tjänst mot de som arbetar. Det finns en uppsjö argument för kortare arbetstider, en uppsjö av olika aspekter. Många olika sätt att driva en och samma fråga. Att kräva kortare arbetstider med bibehållen lön, vilka argument man än väljer, ger samma resultat. Mer fritid och mindre arbete. Mindre tid att arbete för en lön och mer tid att göra precis vad man vill.
