Under eventet Stormvarning i förra veckan uppmanade en forskare publiken att ”gå ut på gatorna”. Han har fokuserat på risker med klimatförändringar och verkade genuint rädd för framtiden. Men lösningen, som han tror skulle kunna rädda oss, är att befolkningen tar saken i egna händer.

Professor Johan Rockström har varit inne på samma spår. I sitt hyllade sommarprat i år sa han att när 15-18 procent av den svenska befolkningen samlas kring en idé kan de förändra samhället. Han säger alltså att det är en ganska liten del av befolkningen som behövs för att lyckas förändra och förbättra.

Vi kan vara besvikna på vad samhället missar att göra, men vi har makt att påverka och förändra. Vi är inte alla personligheter som känner att vi passar in bland plakat i demonstrationer, men vi kan alla göra saker för att förändra. Och det är viktigt att vi inte glömmer bort vår makt när världens problem känns allt tyngre.
Innan kvinnor fick rösträtt lyckades 17 000 personer samla in mer än 300 000 namnunderskrifter i Sverige, som de lämnade till Sveriges riksdag 1914. Världen stod inför ett världskrig och vi var mycket fattigare än i dag, men de lyckades samla kraft att förändra det som klubbades i riksdagen fem år senare.

Demonstrationen och skotten i Ådalen 1931 skapade en styrka i den svenska arbetarrörelsen som fortfarande finns kvar i dag, och Prideparaden är ett fantastiskt bevis för att vi kommit en lång väg sedan de mörkaste tiderna. Om vi vill förändra politiken är mobilisering ett av de bästa sätten, och kanske det mest nödvändiga för flera av dagens samhällsutmaningar.

Allt ser inte ljust ut nu och politikerna är inte de mest inspirerande. I stället för att visa oss vägen framåt och leta lösningar fäster de alltför mycket fokus på problemen. Mycket av den kritik som riktas mot våra politiker är välförtjänt, men världen är trots allt mer än politiker. Vi ska inte förminska riksdagens och kommunernas makt, men inte heller förminska vår egen. Och världen har sällan behövt vårt engagemang så mycket som nu.

Vi utgör alla en del av Sverige, och många verkar bli lamslagna av hur liten denna del är. Detta måste vi komma ifrån. Tron på att vi inte kan förändra gör att vi slutar försöka. Och helt plötsligt finns det en enorm kraft som inte utnyttjas, och som ingen annan ser.

De som inser sin kraft åker mot Paris, hjälper till på Lesbos, engagerar sig i organisationer eller ger sig in i politiken. Det finns tusentals människor som lägger hela sina dagar på att försöka förbättra världen och landet, och de behöver dig också. I morgon börjar klimattoppmötet i Paris, och demonstrationer kommer ske över hela landet. Ta dig dit och visa ditt stöd.

Oavsett var som händer under Parismötet, och oavsett vad våra politiker bestämmer i dag så har vi stor möjlighet att göra saker bättre. Denna process, att göra världen bättre eller sämre, är vi alla en stor del av, och vi får inte underskatta vår del i förändringen.