Vänstern upprepar förstås ofta att förbättringar i regel är resultat av gemensam kamp, men vi har ibland lätt att glömma hur sköra våra segrar är och hur lätt de går förlorade. Att världen inte ens med gemensam kamp går sakta åt det bättre utan ibland rakt åt helvete.

Vi tar mycket för givet. Demokrati och fred och tak över huvudet. Frihet att tänka och organisera sig och den jämställdhet som trots sina brister är något att vara djupt tacksam över. Vi glömmer att det kan ryckas undan snabbt och brutalt. Filmen Suffragette är en fin påminnelse om detta. Alla borde se den om och om igen och påminnas sig om hur nära i tid det är och hur det som idag är sunt förnuft är resultat av stenhård kamp. Segrar som vi måste vakta och utveckla.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Allt det där som tas för givet är en pedagogisk tröskel inte minst för klimatrörelsen att klättra över. Många tar till exempel för givet att vi är så bra. Att Sverige är föregångare och så utmärkta att vi knappt behöver göra något annat än att skälla på andra länder. När vi i själva verket är tämligen usla med höga utsläpp per person och en vek klimatpolitik. Något annat många tar för givet i Sverige är att kunna sitta vid sidan av katastrofer. Betrakta elände på avstånd. Knäppa av tv:n när det blir för jobbigt. Klimatförändringarna drabbar nu visserligen fattiga länder och människor först och mest men vi kommer inte att kunna se på från sidan denna gång. Vi har ingen annan planet med bra tv-sändningar. Världen kommer att knacka på och vi behöver förstå det i tid.

Klimatkrisen kan slå mot allt vi tar för givet och inte ens förstår att vi behöver eller vill slå vakt om. Hela samhället riskerar helt enkelt att möbleras om till oigenkännlighet. Västantarktis, ett isblock stort som Mexiko, verkar nu vara på väg att ge sig och det varnas för TRE meters havsnivåhöjning så snart som om 50 år.

För många fattiga kustnära länder är det en katastrof av gigantiska mått, stora delar av Bangladesh hamnar till exempel under vattnet. Men vi kommer inte heller undan. Bortsett ifrån de enorma flyktingströmmar och sociala motsättningar som följer i spåren på dränkta länder så är tre meter helt enkelt väldigt mycket. Det är stora områden i våra största svenska städer under vatten. Hus och gatunät och järnvägsspår och tunnelbana och avloppssystem. Ändå fortsätter vi med inte bara en ansvarslös klimatpolitik utan också en anpassningspolitik där belåtenheten med en stor vinst på havsnära bostäder är större än insikten att de snart ligger och flyter.

Vatten att dricka är en annan sak vi ofta tar för given. Så basalt och välfungerande att vi knappt skänker det en tanke. Det är ju bara att vrida på kranen. Och visst förväntar vi oss att det ska vara så i framtiden också. Rent vatten i överflöd med fungerande avloppssystem. Klimatförändringarna ändrar förutsättningarna. Vi ser det redan nu med vattenbristen på Öland och Gotland. I veckan som gick presenterades dricksvattenutredningen som bland annat redogör för vad vi måste göra för att klara vår vattenförsörjning i ett ändrat klimat. Det är slående vid en läsning hur sköra våra vattensystem är. Komplicerade och ömtåliga. För att inte tala om hur dyrt det är med nödvändiga anpassningar för framtiden och hur många kommuner som inte ens har börjat fundera på saken.

Nästan ingenting kan egentligen tas för givet. Inte ens ett glas vatten. Det enda vi kan ta för givet är kanske just att vi alltid kommer att behöva en fungerande planet. Och att klassamhället inte kommer att förneka sig. Vissa kommer att köpa sig fria så länga det går. Sitta på en kulle och sippa på en drink medan andra står med vatten över huvudet och inget att dricka. Låt en sådan framtid bli något våra ungar slipper ta för givet.