Ledare. Somar Al Naher.

2017-11-21 03:00

Ingen panik i ett Libanon utan premiärminister

Vi har sett det ske i Syrien, Irak och inte minst Yemen, en dragkamp mellan Iran och Saudiarabien där man eldat på och beväpnat olika sidor.

I ett annat land hade en avgången premiärminister skapat politisk turbulens och oro. Men inte i Libanon. Här håller folk huvudet kallt och fortsätter sina liv precis som vanligt. Kanske är det folkliga lugnet Libanons räddning i nuläget.

Det var två veckor sedan som premiärministern Saad Hariri plötsligt meddelade sin avgång under ett besök i Saudiarabien. Beskedet kom som en total överraskning och omgärdas än i dag av en rad märkliga omständigheter.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Det har spekulerats i huruvida Saudiarabien har hållit Hariri under husarrest och tvingat honom att avgå eller om han självmant har lämnat sin post. Även om han själv har dementerat dessa rykten finns det flera saker som tyder på att han pressats att sluta som premiärminister.

Enligt källor som tidningen Reuters talat med så möttes Hariri inte av någon officiell person när han landade i Saudiarabiens huvudstad Riyadh. Sedan ska hans telefon ha blivit konfiskerad så fort han klev av planet.

Språket som Hariri använde under det förinspelade men direktsända talet då han meddelade sin avgång är enligt flera av hans medarbetare inte alls typiskt för honom.

I fredags lämnade Hariri till sist Saudiarabien för ett besök i Paris efter inbjudan av den franske presidenten Emmanuel Macron. Enligt Frankrike ska besöket betraktas som ett steg mot att lösa den uppkomna situationen. Men han vill fortfarande inte besvara mediernas frågor som rör hans avgång.

Hans senaste besked är att han kommer att återvända till Libanon för att delta i firandet av självständighetsdagen som äger rum i morgon onsdag. Och att han då ska förklara hur det ligger till. 

Det var egentligen bara en tidsfråga innan konflikten mellan Saudiarabien och Iran skulle accelerera genom Libanon. Vi har sett det ske i Syrien, Irak och inte minst Yemen där man eldat på och beväpnat olika sidor.

Libanons styre är uppdelat mellan tre grupper: sunnimuslimerna innehar premiärministerposten, landets president är alltid kristen och parlamentets talman är shiamuslim.

Trots att Hariri är sunnimuslim och Saudiarabiens man i Libanon är kungahuset missnöjda. Anledningen sägs vara att Hariri inte konfronterat Iranstödda Hizbollah tillräckligt hårt, vilket är sant. Hariris strategi har varit att ena Libanon och hålla ihop landet.

Därför har han, tvärtemot vad saudierna velat, låtit Hizbollah sitta med i regeringen. I rättvisans namn är det oundvikligt, shiamuslimernas Hizbollah är starka militärt och kontrollerar flera strategiska områden i Beirut.

Bland annat vägen till flygplatsen för att nämna ett exempel. Senast den libanesiska regeringen försökte att utmana Hizbollah år 2008 slutade det med blodiga stridigheter. Den nuvarande strategin går i stället ut på att låta Hizbollah ta politiskt ansvar för landet. Alltså samarbete i stället för konfrontation. 

Det här stressar Saudiarabien, för sunnimuslimernas makt har försvagats i Irak och likadant i Syrien. Diktatorn Bashar al-Assad ser ut att gå vinnande ur Syrienkriget, något som skett med hjälp av tusentals Hizbollahkrigare. Och så Libanon där Hizbollah har stärkt sin makt politiskt sett ur saudiernas perspektiv.

Libanons president Michel Aoun har agerat smart i detta läge. Han har vägrat att acceptera Hariris avskedsansökan – i stället väntar han på att Hariri ska komma tillbaka. Det innebär att regeringen i Libanon finns kvar.

I maj nästa år går dessutom Libanon till val vilket också spelar roll, om det bildas en ny regering nu kommer den bara ha ett par månader på sig.

Saudiarabien har inte fått den väntade reaktionen i Libanon och därför kallat hem sina medborgare, och snart började allierade Kuwait med flera att följa efter. Allt för att skapa oro.

Läget i Libanon kan ändras snabbt. Men de flesta här fruktar inte ett krig där Saudiarabien går in i Libanon, det skulle de inte göra. Libanon är inte Yemen – medan omvärlden struntar i Yemen är Libanon svårare att attackera av strategiska och geografiska skäl.

Vad som i stället verkar oroa libaneserna är ekonomin. Hundratusentals libaneser arbetar i gulfländerna och skickar hem pengar till sina familjer.

Saudiarabien ger också bistånd till Libanon. Ekonomiska sanktioner kan slå hårt mot den redan svaga ekonomin i Libanon. Även om det redan har gjorts en del saudiska skärpningar.

Livet här i Libanon fortsätter som vanligt, men man kan också se att libaneserna sluter upp bakom sin premiärminister. Sedan misstankarna om att kungahuset pressat Hariri att avgå blivit kända för allmänheten har både hans anhängare och hans kritiker visat allt mer stöd för honom.

Överallt i Beirut sitter posters på Hariri med texten ”Vi är med dig”. Att människorna här inte grips av panik är landets viktigaste vapen i nuläget.