Ledare. Andreas Gustavsson.

2015-06-07 04:00

Hur obehaglig kan vår migrationsdebatt bli? Fråga Anna Dahlberg

Sverigedemokraternas verklighetsbeskrivning om en snäv, politiserad, förljugen åsiktskorridor hittar spridning.

Den här artikeln är hämtad ur lördagens digitala Dagens ETC (6 juni). Den får du om prenumererar. Långt ifrån alla texter publiceras i flödet här på sajten, och om de gör det så sker det med fördröjning. Vill du läsa när det händer, i ett snyggt format för platta – då är det prenumeration som gäller!

I måndags hade jag en ledare om Danmark. Jag bävar inför hur valrörelsen kommer att utvecklas när den går in i sitt slutskede. Debatten är redan hätsk och aggressiv. Hur kommer det röda blocket att tala om invandrare? Vad är det för Danmark som Helle Thorning-Schmidt (S) lovar att försvara? Vem utgör hotet?

För mig är det obegripligt hur någon svensk kan längta till detta, att någon kan framhålla klimatet på andra sidan sundet som ett positivt föredöme.

Givetvis suktar svenska rasister efter en rörelse mot mer danska tonlägen, vad mer kan de önska sig av ett offentligt samtal än att det inte längre kallar rasism för rasism.

Men det handlar även om konservativa och liberaler som upplever sig marginaliserade, ja, till och med förtryckta av ett slags allestädes närvarande och politisk korrekt åsiktskommissarie. Vissa saker kan helt enkelt inte sägas i det här cykloplandet, klagar de.

”Sverige är inte perfekt. Men när svenska danskdrömmare lajvar dissidenter med ett bättre smörrebröd i Nyhavn, kan du kosta på dig att vara stolt. I vissa saker är Sverige bättre än Danmark. Det är inte högmod. Det är faktum”, skrev jag i ledaren.

Jag fick ett mejl efter den artikeln, från en dansk kvinna som flyttat till Sverige eftersom ”luften blev så dålig att det var svårt att andas”. Hon kan inte förstå vad dessa inbillade dissidenter längtar efter. Hon skäms tvärtom för att vara dansk: ”Förr hade vi yttrandefrihet under ansvar, nu har ansvaret helt försvunnit.”

Hon skriver att det i Sverige fortfarande finns ett hänsynstagande, att vi generellt inte säger vad som helst till varandra, att meningsutbyten oftast präglas av värdighet. ”Jag gläder mig åt det varenda dag.”

Men exildansken varnar samtidigt sitt nya hemland, att vi bör vakta på det vi har, för den negativa resa som Danmark gjort är på väg att fullt ut inledas även i Sverige.

Hon har rätt, tyvärr.

Inte bara för att Sverigedemokraterna etablerat sig. Men för att deras verklighetsbeskrivning om en snäv, politiserad, förljugen åsiktskorridor hittar spridning.

Vi är rädda för sanningssägare, skriver Anna Dahlberg i Expressen (30/5). Hon ger ett exempel: Norge vågar minsann tala om volymer när det kommer till migration, och där vågar dessutom public service konsultera svenske nationalekonomen Tino Sanandaji. Det är beklagligt att ”en påfallande begåvad ekonom” inte ges utrymme i Sverige, menar Anna Dahlberg, som konstaterar att Tino Sanandaji är ”hänvisad till marginella nätpublikationer för sina analyser”.

Hon glömmer dock att berätta att det är publikationer som Avpixlat som regelbundet lyfter fram honom.

Marginella?

Det är ett innovativt sätt att kategorisera främlingsfientliga sajter.

Anna Dahlberg anser – i en av Sveriges största tidningar – att det finns en sanktionerad intolerans gentemot ”obekväma sanningar”, gentemot de röster ”som inte böjer sig likt ett rö för samtidens vind”, och att denna censur drabbar bland andra Tino Sanandaji:

”Finns det någon som behärskar sakfrågan bättre än han? Om inte, borde inte det offentliga Sverige intressera sig mera för vad han har att säga?”

Nej, Sverige borde faktiskt inte det.

Om vi nu ska försöka hjälpas åt att hålla debatten över Danmarks synnerligen låga lägstanivå.

Jag ska förklara varför. I våras gav Dagens ETC ut en särskild bilaga om migration. Vi tänkte att det behövs samlade argument för den som känner sig ansatt av rasister, eller bara av fördomar kring migration, och vill kunna bemöta påståenden med fakta.

En av dem som länge angripit Dagens ETC är just Tino Sanandaji, så Johan Ehrenberg började mejla med honom och av utbytet blev det en artikel, passande nog rubriksatt ”Att tala med trollen”.

Läs gärna, men var beredd på fritt fall ner i konspirationsteorins bottenlösa schakt. Du kommer inte att få svar på de mest uppenbara frågorna. Som: Varför missförstår en nationalekonom konsekvent andra ekonomidebattörer? Varför är han mån om att försvara Sverigedemokraternas uttalanden?

Däremot kommer du att få veta att du har påtvingats ett ”falskt medvetande” av en ”ohelig allians av vänstern, alliansen och näringslivet”. Nu har Tino Sanandaji gett sig själv ett uppdrag, att avslöja ”elitens korrupta lögner”.

Vem som konkret utgör eliten? Tja, det tycks vara Dagens ETC som är i maskopi med Moderaternas ungdomsförbund och Svenskt Näringsliv.

Allt enligt Tino Sanandaji. Som även hinner med att kommentera Sverigedemokraterna: ”Ett gäng skånsk trash med låg IQ.”

Så fortsätter det.

Skulle någon form av debatt berikas?

Hör du en sanningssägares röst?

Anna Dahlberg svarar ja. Hon vill ge mer utrymme till Tino Sanandaji. Han är tydligen en av de ”röster som vi skulle behöva allra mest”. Möjligen eftersom han oförtrutet försöker visa att Sverige ekonomiskt skälver under migrationens börda. En ståndpunkt som råkar ligga nära Expressens ledarsida.