BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Häromdagen tog Stefan Löfven på nytt upp frågan om det kanske vore en bra åtgärd att registrera fattiga människor och ge dem tillstånd att tigga. Idén tar i första hand sikte på utsatta EU-medborgare, i praktiken främst romer från Rumänien och Bulgarien.
Här har vi ett tydligt exempel på nödvändigheten av ett samband mellan moral och politiska åtgärder. Den realpolitiska åtgärden att registrera människor som tiggare förutsätter en total avsaknad av moral.
Syftet med förslaget sägs vara, bland annat, att det skulle medföra en viss acceptans hos oss som inte själva är så utsatta att vi måste tigga, vilket skulle minska utsattheten för tiggarna. Polisen eller någon annan representant för det svenska samhället kan då kontrollera att en tiggare har tillstånd att tigga och att hen håller sig inom ramen för tillståndet. Vad som händer den som bryter mot kravet på tillstånd har inte preciserats. Men om tillståndskravet ska kunna upprätthållas måste det backas upp av någon typ av sanktion. Hur straffar man en fattig människa som tigger på fel plats vid fel tillfälle? Böter?
Och hur ska registreringen gå till? Mest praktiskt för såväl allmänheten som kontrollanterna vore ju om man sätter en stämpel i pannan på den det gäller där det klart och tydligt står ”Tiggare”.
Det har skett en förändring i det svenska samhället under de senaste decennierna. Flyktingpolitiken är ett av de tydligaste exemplen på hur Sverige idag framstår som en icke-empatisk organisation som värnar sina egna intressen. Samtidigt är väldigt många människor medkännande och villiga att stödja utsatta individer även om det medför vissa uppoffringar. Det finns med andra ord en stor grupp människor som vill att de politiska besluten ska präglas av utopi och realpolitik, men så ser det för närvarande inte ut i praktiken.
Hur är det möjligt att ordföranden för socialdemokratiska arbetarpartiet nämner som en tänkbar åtgärd att samhället ska registrera fattiga människor? Tanken är ju på fullständig kollissionskurs med Socialdemokraternas hundraåriga arbete för att utplåna fattigsamhället och strävandet mot ett jämlikt samhälle. ”Upp till kamp emot kvalen, sista striden det är!” Vart tog den kampviljan vägen? Hur kan socialdemokratin stöta bort utsatta EU-medborgare på det sätt som sker?
Svaret är ofta en hänvisning just till utvecklingen under 1900-talet där inte minst Socialdemokraterna bidragit till att Sverige utvecklats till ett samhälle med högt välstånd och minskade klassklyftor. Tiggarna har ingen del i den positiva förändringen. De kommer hit och snyltar på det svenska välståndet utan att bidra med någonting positivt. I de tankegångarna innefattas numera också arbetssökande invandrare och flyktingar som kommer hit och förväntar sig sjukvård, utbildning och socialt stöd på samma villkor som gäller oss svenska medborgare. Åk hem i stället och ”kavla upp ärmarna”, som en politiker uttryckte sig häromdagen.
Ytterligare argument mot att tillåta tiggeri utan kontroll är att det leder till människohandel. Cyniska människor (män) förmår utsatta individer att tigga och tillskansar sig själva merparten av pengarna. Det förekommer, men enligt de undersökningar som gjorts är emellertid det absoluta flertalet av de som tigger inte i händerna på människohandlare.
Hur vedervärdiga människohandlare än är så är det ännu mer vedervärdigt att människor lever under så utsatta förhållanden att de tvingas sitta på gatan med en pappmugg i handen och be om pengar. Endast insatser i de utsattas respektive hemländer kan leda till en genomgripande och varaktig förbättring av de utsattas levnadsvillkor. Det är en självklarhet som inte ett ögonblick upphäver kravet på ett moraliskt förhållningssätt till människor i nöd.
Om det läggs fram ett förslag om tillståndsgivning för tiggare tycker jag att vänstern ska arrangera en jättelik demonstration till stöd för utsatta människor och med krav på ett solidariskt och jämlikt samhälle.
