Ledare. Agneta Stark.

2017-09-18 03:00

Hemmakänslan är ingen självklarhet i folkvandringens tid

Orden ”hemtam” och ”hemmastadd” öppnar stora svarta hål. För att ”erfara samma känslor av trevnad och trygghet som hemma” behövs ett ”hemma” som ger just trevnad och trygghet. Eller minnet av ett sådant ”hemma”.

Järnhandeln var länge en för mig delad värld. Dels fanns där sådant som jag kände till och kunde bedöma. Stekspadar och tavelkrokar. Hänglås, kontaktlim och fällknivar. Inga större problem. Men där fanns också avdelningar med rörkopplingar, packningar, lödkolvar, gummiringar och konstiga beslag.

När jag gick där kunde jag lika gärna ha varit på ett museum för gruvnäring under antiken. Föremålen var intressanta att titta på, men främmande.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Under livets gång har mina strövtåg i järnhandeln utökats till nya områden, vartefter nya problem har dykt upp. Också järnhandelssortimentet har vuxit. Min far hade fnyst åt doftljus och dekorationsslingor, men ännu som mycket gammal glatt sig åt att se en fin tving.

Järnhandeln är ändå inte mitt revir. Jag gästar den och får hjälp av kunnig personal.

Men sätt ner mig i en välutrustad sybehörsaffär – där nu sådana ännu finns! I Shanghai, Madrid och London har jag tillbringat timmar med att nästan gå vilse i underbara prång. Hyskor, nålbrev, fingerborgar och knapphålssilke. I sådana butiker är det självklart att gå ut i dagsljus för att matcha tråd mot en medförd tygbit (beslutsregel: mörkare tråd syns mindre än ljusare om exakt nyans inte kan uppbådas). Mellanlägg till kragar finns i olika tjocklek och hårdhet. Val av knappar får ta tid. I saxavdelningen finns tillskärarsaxar stora som gammaldags liar. Pyttesmå broderisaxar har form av en trana …

Jag är hemtam i sömnadsvärlden helt enkelt. ”Hemtam” är ett 1600-talsord, som betyder ungefär detsamma som ”hemmastadd”. I Svenska akademiens stora ordbok ges ”hemmastadd” bland annat den vackra betydelsen ”erfar samma känslor av trevnad och trygghet som hemma”.

Hemtamheten gör att jag kan kommunicera med andra om axelsömmar, stadkanter och tygets fall även om vi inte talar samma språk. Men på sätt och vis talar vi ändå samma språk: textiliska, eller syiska.

Hur har jag lärt det språket? Genom handrörelser och småprat. Genom att titta på. Mormor visade hur man håller stoppsvampen när strumporna hade hål som skulle lagas. Jag lärde mig att sköta garnvindan och att göra fina nystan av härvor när mor stickade koftor. Efter mosters instruktion knypplade jag metervis av udd-och-stad-spets och hanterade knyppelpinnar och den stora gröna knyppeldynan. Fröken Holmberg, hemsömmerskan, klippte klänningsmönster av tidningspapper efter ögonmått. Hennes tunga sax knarrade vasst när hon klippte till tyget.  Min rödrandiga klänning till skolavslutningen blev just som jag drömt om, och hade knappar som polkagrisar!

Som på alla andra områden finns en rik terminologi. Spensbandet sitter inuti kjollinningen. Ett matchande nahtband gör klänningsfållen nästan osynlig från rätsidan. Knappar slås, det vill säga kläs över med plaggets tyg. Sömmar kastas, sys så att inte traskanterna rispar upp sig.

Samma kommunikation finns i oändligt många sysslor. Snickeriverkstädernas virtuoser, legobyggande barn, trädgårdsglada, bilmekande, soppavsmakande människor kan förstå andra som gör detsamma, oavsett språk.

Men orden ”hemtam” och ”hemmastadd” öppnar stora svarta hål. För att ”erfara samma känslor av trevnad och trygghet som hemma” behövs ett ”hemma” som ger just trevnad och trygghet. Eller minnet av ett sådant ”hemma”.

I vår tid av folkvandringar undan nöd och krig, förföljelse och övergrepp, översvämningar eller torka, är många människor tvingade att söka trevnad och trygghet i nya, okända ”hemma”. Jag tänker ofta på vad jag kan som jag skulle kunna bygga en ny tillvaro kring, om jag varken förstod språket eller vanorna dit jag kom.

Och vad har alla de människor som kommer nya till Sverige med sig i händer och ord? Oändligt mycket förstås. Samma saker som många som redan bor här kan, men så mycket mer och annat. För att göra sig ett nytt ”hemma” behövs både det man redan kan och nya färdigheter. Den som ska göra i ordning ett gammalt hus behöver hitta i järnhandelns okända avdelningar, och lära något om modernt rörmokeris krav för att hemförsäkringen ska gälla. Den som tvingas byta land måste hitta nya sätt att göra vad händerna kan och vet. Var och en måste göra sitt nya ”hemma” på eget vis.

Se på din hand med respekt. Kan den spela pingis, schack och dataspel? Knåda deg, knyta sko på arg tvååring? Spänta stickor, kroka av fisk, byta däck, plocka ögonbryn, bädda din säng på det sätt som du sover bäst i? Händer bygger ”hemma”.

En vänlig hälsning till en nykomling är ”känn dig som hemma”. Dock är den orealistisk. Att känna sig som hemma tar lång tid. Ännu bättre är en varm inbjudan till handling: ”Kom och gör dig hemmastadd!”.

Agneta Stark
Agneta Stark 

Docent i företagsekonomi, har arbetat som gästprofessor vid Linköpings universitet och rektor vid Högskolan i Dalarna. Var även bland annat en av initiativtagarna till nätverket Stödstrumporna.