När demokratin fungerar och människors ilska över förstörelse leder till en historisk vänsterseger i Grekland så reagerar svenska medier med att bli sura. ”Populism” hävdar DN och andra borgerliga tidningar. ”Ska Syriza svika sina väljare, av hänsyn till landets ekonomi” är ekonomianalytikern Johan Shücks alternativ. Tanken att det går att driva en annan ekonomisk politik verkar omöjlig att förstå. Det är som om politik i sig är meningslös, det finns bara ”en väg”, inget går att ändra. Men vad ska då Europas länder med val och demokrati till? De första reaktioner från borgerligheten är deprimerande om man jämför med amerikanska ekonomers där ekonomipristagare som Joseph Stiglitz med andra går ut och kräver respit på återbetalning av lån, skuldnedskrivning och offentliga investeringar för att få fart på ekonomin. Varför är det så svårt för just svenska blå medier att diskutera annat än Trojkans alternativ? Vad är det som är så heligt med förstörelsen av grekisk ekonomi?

Att Sverige tills nyligen hade en finansminister som anklagade greker för att vara lata och gå i lyxpension i medelåldern som förklaring till bankkris och statskuld (vilket ju var helt fel, grekisk ekonomi har däremot förstörts av skattesänkningar, privatiseringar och militära rustningar) är pinsamt, men varför fortsätta nu? Är det för att åtstramningspolitiken visat sig vara just så illa som vänsterkritiker och ekonomer sagt? Det går inte att spara sönder ett samhälle i kris. Dagarna innan Syriza vann gick ECB ut i den största penningstimulansen i Europa sett sen euron infördes. EU:s ledare vet att den tyska åtstramningsfilosofin misslyckats, ekonomiskt går EU bakåt, inte framåt. Samtidigt säger ECB att det inte går att förhandla om skuldavskrivning för Grekland. Varför?

Den nya ekonomiska politiken från ECB med flera kommer handla om stöd till banker och stater, men politiskt handlar det också om att rädda skattesänkningar, behålla låga löner och en minskad offentlig sektor. Privatisering och nedskärning får inte hotas. Därför är det så viktigt att påstå att Syriza måste byta politik, att det inte finns något alternativ och att hota med Grexit om den nya regeringen envisas. Demokratin på ena sidan, ekonomismen på den andra. Att blåa medier i Sverige väljer ekonomismen är sorgligt. De vet att Syrizas seger kan få stort inflytande över hela Europa. Nu försöker de rädda den nyliberalism som röstats bort.