13 129 miljarder kronor har de svenska hushållen i nettoförmögenhet, alltså när våra skulder räknats bort.

Den här siffran kommer från SEBs Sparbarometer och är en av dessa ständiga kvartalsredovisningar som citeras i press lite då och då.

Men vad betyder det?

Det betyder att vi blev över 1 000 miljarder kronor rikare förra året.

Känner du av det?

Brukar du kolla på kontot då och då och känna rikedomen?

Eller har du kanske guldpengar i källaren?

Såhär: 13 000 miljarder utslaget på ca 10  miljoner svenskar det är ju 1 300 000 per person. Om ni är flera personer i hushållet, och det är vi i snitt, betyder det dubbla summan. (Vi är ca 5 miljoner hushåll i landet.)

2 600 000 kr i madrassen är ju tryggt, inte sant?

Nu kanske du inte håller med, du har inte alls de där säkerhetspengarna och det beror i så fall på att du tillhör fel hushåll.

Ungefär hälften av svenska folket har ingen förmögenhet att tala om, så för den halva som är kvar betyder det att vi kan räkna med 5 200 000 kr per hushåll i snitt.

Det här är lite osäkert, det ska erkännas.

Anders Borg tog bort den offentliga förmögenhetsstatistiken när alliansen fick makten, så är det här beräkningar gjorda på 2007 års fördelning. Ingen vet om fördelningen är likadan idag, det enda man vet är att de riktigt rika stuckit iväg och fått en större andel än de i mellanskiktet.

Faktum är att 2007 var mer än hälften av hela förmögenheten samlad hos en enda procent av svenska folket. 50 000 hushåll äger i så fall runt 7 000 miljarder kronor. Det här är mer pengar än vad alla andra hushåll i Sverige får totalt från sjukvård, skola, löner, bostadsbidrag, barnbidrag, sjukersättningar… ja allt.

Säga vad man vill, men de rika verkar vara väldigt rika.

Är det bostäderna? Nja, våra allra rikaste har visserligen stora fina bostäder men en procent av svenska folket äger ändå bara några få procent av de totala tillgångarna räknat i bostäderna. Alla andra hushåll måste ju ha någonstans att bo de också.

Det betyder att av de 6 700 miljarderna, som är bostädernas värde i SEB:s förmögenhetsberättelse, så är det bara en liten del som tillhör de allra rikaste personerna.

De har det mesta av sina förmögenheter i aktier och ”annat ränterelaterat”. Det vill säga pengar.

Men vänta nu. Alla skulderna då?

Alla bostadslån, SMS lån och billån och… ja allt.

Låt oss tänka oss en framtid med kris, där dessa bostadsförmögenheter smälter bort som smör i solen. Kvar är skulderna.

Hur ser det då ut? Kommer våra riktigt rika, bli riktigt fattiga då?

Nej, för lika märkligt fördelad som förmögenheten är, lika ojämnt fördelad är skulderna.

Det visar sig att de allra flesta skulderna - framförallt till bostäder - ligger hos dem som inte har någon förmögenhet alls att tala om.

Det betyder att när bostadsmarknaden krisar så är det inte de rika som får ångest, utan de fattiga.

Den som har noll i förmögenhet för några miljoner i minus och den som har minus får några extra minus att bära på.

Men de rika - som kommer se värdet för lägenheterna på de lyxiga adresserna att sjunka till kanske hälften - kan ta det med ro eftersom de där aktierna och allt ”annat” man har, faktiskt kan förvandlas till guld eller skutta runt på valutamarknaden i väntan på vändningen. Och då går det fort uppåt igen.

Så vad kan man lära av det här?

För det första: Så fort en politiker eller bankman eller reporter på Aktuellt nämner ordet HUSHÅLL så ska du skrika ”vilka jäkla hushåll då?”. För bakom det ordet döljer sig den största ojämlikheten vi har.

För det andra. Så fort någon politiker eller bankman eller reporter på Aktuellt säger att hushållen måste AMORTERA sina bostäder så ska du skrika ”vilka jäkla hushåll då?”.

Och först när det där är utrett kan vi börja diskutera politik och pengar på ett sätt som inte gömmer vad det handlar om utan ser det verkliga problemet.

Men det är klart.

Det är kanske just det de tycker vi inte ska göra.

Och istället pratas det om hur mycket rikare vi blivit. ”Vi” som i ”inte vi alla”.