Människor gillar att bo längs kusten. Fiske har varit och är en viktig del av vår föda och en stor del av handel och transport sker med båt. Det skapar problem när smältande isar nu gör att havskanten kryper uppåt. Både för infrastruktur, boende och matförsörjningen när tidigare odlingsmarker äts upp av saltvatten.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

I slutet av 2015 beräknades det vara 65 miljoner flyktingar i världen, något som kallas den största flyktingvågen sedan Andra världskriget. Till 2060 kan havsnivåhöjningen leda till 1,4 miljarder klimatflyktingar, för att sedan stiga till två miljarder 40 år senare. Även om man kritiskt ser över de chockartade siffrorna ligger de lägsta prognoserna på några hundra miljoner flyktingar, mångdubbelt mer än idag.

Det gäller att vi har beredskap för den nya situationen. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) varnar årligen för att vi har en usel krisberedskap i Sverige, något som väcker lite uppmärksamhet trots att vi i ofta pratar om att skydda svenska intressen. Men den diskussionen gäller inte krisberedskapen, utan migrationsdebatten. Migration är en av vårt lands nu viktigaste frågor, men den kantas inte av diskussioner om framtid och beredskap. Istället har den fastnat på just svenska intressen, och ofta pekas det mot andra mer restriktiva västvärldsområden som förebilder. Det är protektionistiskt, kalkylerat och konservativt, men också bortkopplat från rationellt tänkande kring omvärlden och framtiden. 

Att diskutera stängda gränser är en otroligt naiv lösning när vi ser till fakta och långsiktighet. Att andra länder gör så innebär inte att vi borde vara lite enkelspåriga och naiva. Kortsiktigt kan den taktiken fungera, men världen är alltför ihopkopplad för att Sverige ensamt ska kunna vara en ö opåverkad av turbulensen klimatförändringarna kommer ha på handel, mat och människor. Det skulle vara naivt även om Sverige självt skulle stå opåverkat av klimatförändringarnas direkta effekter, något som tyvärr inte stämmer.

Havshöjningen gäller mer än de små östaterna i stilla havet som svenskar har svårt att bry sig om. I rapporten lyfts såväl Florida som Kina, och många gånger har Bangladesh dykt upp i nyhetsrapporteringarna. Landet har 30 miljoner människor som lever i den absoluta riskzonen. Nederländerna har en enorm utmaning framför sig, och även Göteborg och Stockholm försöker ta hänsyn till prognoserna för Sverige i sitt byggande. Slussen är ett exempel på ett bygge som ska försöka hålla saltvattnet borta från Mälaren som idag förser två miljoner människor med dricksvatten.

Även om vi vill fortsätta i villfarelsen att vi kan skydda oss från de nya klimatflyktingarna borde vi fundera över vad vi gör om det inte fungerar. För oddsen är att det inte gör det. För att undvika det värsta kaoset måste vi vara helst globalt, minst nationellt, förberedda på den situationen – inte stoppa huvudet i sanden och hoppas att ett mirakel ska förändra prognoserna. Om vi låtsas som inget är risken att vi tas med byxorna nere stor.

I världen som klimatforskningen målar upp finns inget ”business as usual”. Vi har inte råd med vårt slöseri och borde redan idag tycka att det är lite svettigt att vi i Sverige slänger var tredje eller fjärde matkasse. Att vi samtidigt är bland de värsta i världen på att bidra till katastrofen genom att bygga förbifarter, söndagsflyga till Thailand och öka såväl köttkonsumtion som bilköp är lika chockerande. 

Det vore klädsamt om vi slutade leva lyxfällan, drog upp ärmarna och försökte tänka ansvarsfullt, långsiktigt och rationellt. Att raljera över 80 spänn extra för korttidsflyget är inget annat än absurt, och att tycka att Sverige är för litet för att vi ska behöva bry oss är både barnsligt och ansvarslöst. Vi skulle kunna dela in varje del av världen i tiomiljonersklickar som alla skulle kunna ha samma argument, och då skulle inga klimatåtgärder göras. Snarare borde vi se vår begränsade befolkning som en styrka då vi kan arbeta snabbt och effektivt utan att behöva ta hänsyn till ett större imperium.

Vi kanske fortfarande har lite tid kvar att inbilla oss att baksmällan inte kommer imorgon, men för varje koldioxiddrink vi dricker begränsar vi vår egen rörlighet och ökar morgondagens huvudvärk. Samtidigt bygger vi ett allt större migrationsproblem att ta hand om imorgon. Sverige kan inte göra allt ensamt, men vi kan ta ansvar för det vi själva gör och göra oss så beredda vi kan på effekterna som kommer. Idag behöver vi bli rejält bättre på båda.