Ingen som inte är miljonär kan alltså skaffa barn.

Först ska vi spara, sedan ska vi satsa.

Eller?

Nej, så är det ju inte.

I själva verket gjorde de där finansministrarna precis som alla andra. Först skaffar man barn. Sedan betalar man kostnaderna. För att varje barn är en seger.

Precis likadant är det med politik, staten, kommunen och all ekonomi. Först satsar man. Sedan betalar man. De som påstår att man först sparar ihop pengar eller först har stora överskott innan man satsar har aldrig studerat ett företag, aldrig byggt ett hus, aldrig träffat någon som skaffat barn och aldrig drivit en verksamhet.

Idén att en ansvarig politiker först ska samla in skattepengar så vi får ”överskott”, och sedan ska vi investera, är grundfel. Det finns inte ett land och inte en kommun som kan göra så.

Alla samhällen byggs genom att vi först satsar, sedan betalar.

Du vet att det är självklart. Först sår en bonde (det kostar) innan hen kan skörda. Först lånar man pengar för att bygga huset, sedan betalar man under en livstid. Så varför resonerar politiken inte på det här sättet?

Varför säger man (och alla borgerliga tidningar och SVT håller med) att det är ansvarsfullt att inte investera? Bara om staten har pengarna i handen (det vill säga överskott i budgeten) har man ”råd” att göra satsningar. Men när man inte investerar blir man faktiskt inte rikare, man sparar inte, man slösar och förstör eftersom det som samhället behöver inte skapas.

Alla förstår att om vi inte bygger skolor och sjukhus blir hela samhället fattigare och fungerar sämre.

Om vi inte bygger bostäder blir det bostadskris och spekulation.

Om vi inte bygger järnvägar får vi transportkris och ökar våra kostnader för klimatkrisen (folk reser ju istället med bil eller flyg).

Normalt har en kommun en driftsbudget, alltså kostnader för bland annat skola och omsorg och så har man skatteintäkter som betalar det. Sedan har kommunen en investeringsbudget, saker som kommunen ska göra och bygga och som ska betalas av på 10, 20 eller 30 år.

Alla företag gör på samma sätt.

Men när vi diskuterar statens ekonomi så är plötsligt investeringar något som man inte har råd med.

Varför?

Den enda orsaken är att staten inte ska växa, offentliga sektorn ska hållas tillbaka. Istället är det de privata som ska investera och ha avkastning på de investeringarna.

Problemet är att det privata kapitalet tjänar mer på att inte bygga än på att bygga.

Och det privata kapitalet varken kan eller vill ta ett samhällsansvar, det enda man ser till är den egna avkastningen.

Vill man förstå hur vanvettigt det här är kan man ta den förvirrade debatten om höghastighetstågen som även många miljöaktivister är emot då de tror att vi inte ”har råd”. S och M vill inte investera i det, staten ska inte satsa först och betala sedan. Möjligen kan man bygga bit för bit om staten har överskott och då blir en ny räls klar om sisådär 60–70 år!

Det här är så dumt att det är genant. Den absurda idén att staten inte ska satsa gör att vi istället har förslag från kinesiska företag som är finansierade av den kinesiska staten. De vill göra jobbet åt oss. Det är ju bättre än om inget görs, men det är absurt.

Den svenska offentliga sektorn har idag runt 1 000 miljarder kronor i finansiellt överskott (pengarna ligger mest på börsen) och att då be en annan stat bygga åt en är väldigt konstigt. För Kina bygger ju inte av snällhet. Man vet att det ger avkastning och man vet att det ger makt. Det är inte konstigare än att kinesiskt kapital idag har ett stort inflytande i Göteborg via ägandet av stadens största industrier.

Personligen tycker jag inte att kinesiskt kapital är värre än det tyska eller engelska som finansierade järnvägen åt Sverige på 1800-talet. Men jag kan bara inte begripa varför vi inte använder den inhemska kraften för att göra det. (Det kostar i praktiken inget för staten att låna av sina medborgare idag för att göra investeringar.)

För att klara Parisavtalet och omställningen behöver vi investera 1 000 miljarder, förbjuda förstörelse, forska fram nya lösningar och sluta bromsa förändringen. Miljöpartiet har lagt 142 klimatpolitiska förslag, många är bra men många blir småjusteringar som inte kommer att få tillräcklig effekt eftersom den stora diskussionen inte är vad vi ska göra, utan varför vi inte gör det.

Vänsterrörelser och klimat-rörelser blir maktlösa politiskt om man inte en gång för alla gör upp med idén om att staten ska spara innan den satsar.

Det är precis tvärtom.

Det finns inget ansvarsfullt i passiviteten.