"Den här gången handlar allt om Macron”. Det säger en av kandidaterna, Gilles Le Grande, för det nystartade partiet La Republique En marche, som ser ut att gå mot en storseger i det franska parlamentsvalet. Enligt vissa mätningar kan partiet få 445 av Nationalförsamlingens 577 platser efter andra valomgången på söndag, vilket skulle ge den färska presidenten, Emanuel Macrons, parti en historiskt stor majoritet. Ett parti som för en månad sedan saknade kandidater till stolarna i parlamentet ser nu ut att kunna fylla det till bredden med nytt folk. Men är det verkligen ett parti vi ser?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Gilles Le Grande, som citeras i inledningen, kandiderar för partiet i ett av Paris traditionellt konservativa distrikt. Han berättar för tidningen Politico att allt handlar om Emmanuel Macron i årets parlamentsval: kandidaterna som ska representera olika distrikt och valkretsar kampanjar inte kring lokala frågor som berör väljarna i deras respektive distrikt. På valaffischerna är bilden på Emmanuel Macron lika stor som den kandidat man faktiskt har att rösta på till parlamentet.
De franska valen har varit oavbrutet fascinerande och den första valomgången till parlamentet var inget undantag. Emanuel Macrons valkampanj har tolkats som allt ifrån uberiseringen av politiken till en återvitalisering. Den har varit full av motsägelser. Han är den ultimata insidern, som lyckades rebranda sig som en outsider. Partiet som utlovar nya idéer, men lägger fram en gammal politik.
Kandidaterna, däribland en tjurfäktare och ett mattegeni med hatt, har tagits fram via nätet och genom intervjuer istället för genom en partidemokratisk process. En stor del är nya för politiken och den majoritet som ser ut att vänta kommer innebära en massiv förnyelse av det franska politiska landskapet. Att senaste årens korruptionsskandaler i fransk politik ingett en känsla av att ”alla” är korrupta, gör att det är helt rätt läge att lansera listor med nya okända ansikten. Men där exempelvis isländska Piratpariets utlovade upprensning i det politiska träsket innehöll radikala och nyskapande förslag om e-demokrati och en crowdfundad ny konstitution, saknar Emmanuel Macrons löften det andra ledet. Ut med det gamla och in med ... Ja, vadå egentligen? Snarare än en demokratisering ser han ut att luta mot en minskning av politikens makt, färre platser i parlamentet, en mindre regering.
Både inför presidentvalet och parlamentsvalet lades Emmanuel Macrons och partiets plattformar fram senare än övriga kandidaters, och Emanuel Macron har kritiserats för att vara vag när det kommer till den faktiska politiken. Vänsterrörelsen France Insoumises talesperson Hadrien Clouet kritiserade högljutt att En Marche först dagar innan parlamentsvalet avslöjade att de vill skriva in undantagstillståndets regler i den vanliga lagstiftningen.
Att både politiken och kandidaterna presenteras så nära inpå valen, ger en känsla att varken politiken eller politikerna i sig är särskilt viktiga för partiet. Det är inte idéerna väljarna ska köpa, det är 39-åringen. Den yngste presidenten någonsin. Den moderna mannen med en äldre kvinna vid sin sida.
En djupgående attitydundersökning bland Emmanuel Macrons sympatisörer visade under våren tydligt att det bland sympatisörerna fanns diametralt olika åsikter om allt ifrån arbetsmarknaden och de arbetslösas skyldigheter till vilken roll staten ska spela i ekonomin. Swedbanks analytiker drog i en makroanalys av det franska valet slutsatsen att då Emmanuel Macron länge inte specificerade sin politik så projicerade väljare sannolikt sina egna åsikter på honom, han fick helt enkelt kort och gott symbolisera ”det goda”.
Det är så riktigt bra reklam fungerar. Den tilltalar många, men av vitt skilda anledningar. Det jag ser och projicerar på ett varumärke är inte vad du ser. Emmanuel Macron är någon att projicera drömmar på.
Överallt läser jag En marche beskrivas som en rörelse, men det är en personvalskampanj. Macron grundade sin ”rörelse” för ett år sedan, när han räknades ut som presidentkandidat för Socialistpartiet, han gav ”rörelsen” ett namn som byggde på hans egna initialer. När man pratar om rörelser och vad en rörelse faktiskt är, så ligger betoningen på kollektiv handling, och önskan att förändra sociala förhållanden. Det här är ett individuellt projekt, som önskar att det mesta förblir som det är.
En marche är inte rörelse, långt ifrån. Det är ett varumärke. Ett varumärke går just nu mot en jordskredsseger i Frankrike och det är fullt begripligt att majoriteten av fransmännen stannade hemma i söndags.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
