BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Ett episkt haveri skriver Anders Lindberg på Aftonbladets ledarsida. Vad var poängen med att offentligt splittra Alliansen i den kanske viktigaste frågan inför valet, frågar han sig. Jag tror att poängen med att splittra Alliansen i den kanske viktigaste frågan inför valet var just att splittra Alliansen i den kanske viktigaste frågan inför valet.

Vi kan ju faktiskt räkna med att Anna Kinberg Batra är väl insatt i hur alla allianspartier ställer sig i frågan om att samarbeta med Sverigedemokraterna. Jag menar, vi vet ju det, varför skulle inte hon ha koll? 

Hon räknade med en shitstorm när hon släppte bomben. Hon räknade med att Centern och Liberalerna skulle säga nej. Det är inte en alliansbudget 2017 som är målet med utspelet. Det här är valarbete. Som valarbete fyller utspelet flera syften. Dels utmålar den nuvarande regering som svag, vilket den är i och med att det är en minoritetsregering, men svagheten kladdar ju även av sig på inblandade partier. Och dels så går konflikten inom Alliansen, kring hållningen mot SD, inte att hantera under valrörelsen, den måste vara klarlagd innan.

Det är svårt för politiker att göra helomvändningar. Det var bara ett och ett halvt år sedan Anna Kinberg Batra lovade att aldrig sätta sig i en regering beroende av SD. Men bara några dagar efter utspelet var det istället allianskollegorna som framstod som förvirrade. Inte det Moderaterna, som gått från det löftet till en utsträckt hand, utan ett C som inom loppet av en timme under tisdagen hann tolkas som att partiet lämnade Alliansen, ställde ultimatum, för att sedan stanna kvar och ta tillbaka nämnda ultimatum.

Om Alliansen tidigare erbjöd något för alla borgerligt lagda – partier som tog starkt avstånd från Sverigedemokraternas rasism, såväl som partier som höll dörren på glänt – för att på så vis inte förlora väljare vare sig till SD eller på grund av SD, så har Anna Kinberg Batra nu valt linje. Hälften av moderatväljarna var positiva till utspelet och det är den halvan hon nu har vänt sig till.

Den enkla matematiken berättar att SD är större än L och C tillsammans. Vem som helst som har någon sorts fingertoppskänsla vet också vilka vindar som just nu blåser över Västvärlden, vilka partier det är som har vind i seglen. Anna Kinberg Batra vet det också och hon valde förra veckan att haka på den vågen och samtidigt kasta C och L överbord, för att kunna luta sig mot SD i valet 2018.

I flera kommuner kan det nu öppnas för maktövertagande av M tillsammans med SD. Jag tror inte vi har sett slutet på denna vändning. Nu har hon orsakat kaos i Alliansen, sedan kan hon vara den som bringar ordning, genom exempelvis ett M, SD, KD-samarbete, som då kommer att framstå som ett sätt att ta ansvar i en turbulent politisk situation. Och vad kommer ett eventuellt samarbete mellan M, SD och KD i valrörelsen 2018 att ställas mot? En enda röra. En röra där vi kan vara säkra på att Vänsterpartiet marginaliseras än mer om S förhandlar med L och C. Så inför valrörelsen har Vänsterpartiet inga anledningar att kamma sig och hoppas på en plats vid bordet. V borde i stället köra sitt eget race och bli ännu tydligare och mer vågade i sin politik.

I våra grannländer sitter främlingsfientliga partier i regeringsställning, förutom i Danmark där den borgerliga minoritetsregeringen dock regerar med passivt stöd från Danskt Folkeparti. Det är klart att hon visste vad hon gjorde. Ett blåbrunt samarbete väntar.    

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.